Ålderdomen

Jämt och ständigt hör jag dessa ganska patroniserande uttryck gällande unga människor: De har hela livet framför sig, de är för unga för att ha lärt sig vad kärlek/sorg/glädje/ansvar/etc. är för något… Jag begriper mig inte på det.

Trots samhällets fashination för ungdomen så ska de som är unga behandlas som andra klassens medborgare.

Börjar livet verkligen vid trettio års ålder? Är de som ännu är unga och vackra egentligen inte levande än? Måste man ha antingen ölmage eller ha haft barn i magen för att få ha mage att uttala sig om saker och ting utan att behöva riskera hånskratt på grund av sin ålder?

Ungdomen, vad är den? Är den inte en del av livet? För min del ser jag det såhär: Livet är osäkert, döden är säker. Det är inte så många som lever tills de blir nittio år, och personligen vill jag inte göra det.

Alla kan dö närsomhelst, ingen har ”hela livet framför sig”, oavsett ålder.

Annonser
Det här inlägget postades i Samhället och Skamhället. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s