Lagom

Vikingaromantiker har funnits i hundratals år. Som alla romantiker ser de inte världen riktigt som den är (eller vad gäller dem, som den var). En liten försköning gör väl ingenting, det piggar bara upp. Men rena tokiga påståenden och lögner är en annan sak.

På 1700-talet trodde vikingaromantikerna (den tidens arkeologer) att det låg jättar begravda i de stora gravhögarna. Det var ju därför de var så jätte-stora. Det var inte en helt korkad slutsats, eftersom de tagit sin information ur de nordiska konungasagorna, som om dessa bestod av fakta och dokumentation. Visserligen kan man ofta läsa i sagorna om hur olika kungar begravs i högarna och vilka kungar som är begravda var, men man kan också läsa om förekomsten av jättar, och vilket verkar mest troligt egentligen, att en töntig kung ligger begravd i en jättelik hög eller att en fräsig, läskig jätte gör det? Just det.

Man skulle ju vilja hoppas att dagens vikingaromantiker tagit lärdom av tidigare gelikars misstag, men tvärtom. Numera används inte ens sagorna som uppslagsverk.

Bra exempel på detta är det galna påståendet att innebörden ”lagom” i ett ord är unikt svensk. Så är det naturligtvis inte. Nu har jag visserligen inte studerat så många av alla världens hundratals språk, men jag vet iallafall att ”lagom” finns på isländska. Jag minns tyvärr inte hur det stavas, men det uttalas ungefär ”mautilägur”.

Men för att återgå till vikingaromantiker och lagom, så går det en än värre och tossigare myt: Att ”lagom” kommer ifrån att det vandrar en skål (ibland har jag rentav hört att det ska vara en mänsklig huvudskål) med mjöd runt bordet där hela laget sitter och festar, och så tar alla sig en slurk, och om det räcker till alla så är det lagom för då har skålen gått lag om…

Sådana myter är sorgliga dels för att de förvränger historien, men också för att vikingaromantikerna egentligen är intresserade av sitt ursprung, bara okunniga.

”Lagom” härstammar ifrån en äldre grammatik som inte längre används, precis som stundom, enkom, ömsom, dunkom, sjungom, ridom, springom. Jag är inte säker, men jag skulle sätta ganska mycket på att även inom, utom, (samt inomhus och utomhus), lärdom och tvärtom bär rötter från samma böjelser av orden.

För att specificera är lagom dativ plural av två lag i betoningen ”rätt ställning”. Det har alltså ingenting att göra med att det vandrar en skål med dricka av något slag runt om ett bord där det sitter ett gäng krigare och slurkar gemensamt. Inget alls, även om det kanske känns romantiskt att tro det.

Man behöver dock inte lita på mig för det här, man kan köra den akademiska vägen och begära litterär hänvisning. Då pekar jag mot den etymologiska ordboken ”Våra ord Deras uttal och ursprung” från Norstedts.

Trevlig läsning!

Annonser
Det här inlägget postades i Historiska sagor och sagolika historier och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s