Om arkeologi

Tänk om man skulle gå in på kyrkogården och gräva upp en snubbe där, och ställa sig och pilla i kroppen.

”Hmm, det här var en man i 70-årsåldern när han dog, det kan man ju dessutom läsa på gravstenen. Munhygienen var illa däran, mycket karies och plack. Men han levde ändå i ett högre samhällsskikt för han har fått många dåliga tänder utbytta mot guldtänder. Individen har fortfarande inte ruttnat så mycket, men han begravdes ju förra veckan…”

Om man gjorde så, skulle man plockas upp av Farbror Blå och åtalas för gravskändning och griftefrid. Så varför sker inte det med de största gravrövarna? Många av dem får istället betalt av staten, alltså skattebetalarnas pengar, för att resa omkring och gräva upp gravar och stjäla innehållet.

Om de som en gång begravdes visste vad som skulle hända i framtiden… Personligen har jag inget emot ifall nån kannibal kalasar på mig när jag är död, eller om kroppen används som inventarie i en skräckfilm. Men det är jag det.

Jag tror inte så väldigt många av alla som en gång blivit pampigt begravda skulle gått med på att ställas ut att beskådas i ett museum om de fått välja. Men även det är oväsentligt. Vad jag tycker är det viktiga är: Varför gör lagarna skillnad på vem det är som begår dem, och hur längesen döingarna dog?

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s