Tradition och Historia

Det finns en bra författare vid namn Pär Ström, som skrivit en mycket intressant bok vid namn ”Mansförtryck och Kvinnovälde”. Den borde alla som debatterar om feminism läsa, såväl feminister som antifeminister.

Det är förstås inte alla som håller med mig om att Pär Ström är en bra författare och debattör. En person som inte håller med mig är Gudrun Schyman, naturligtvis. Alla feministers moder.

Såhär säger Schyman om Pär Ström:

”Han borde se helheten och inte bara plocka små delar där han ser förtryckta män. Det finns naturligtvis anledning att ifrågasätta alla sorters orättvisor men man kan inte göra det genom att bortse från grundproblematiken, att jämställdhet är allas problem.”

Nämen! Vad underligt. Det är ju exakt så jag tycker om henne, fast angående kvinnor då istället. Att hon borde se helheten och inte bara plocka små delar där hon ser förtryckta kvinnor.

Och spännande nog är det också så Pär Ström ser feminismen:

”Visst befinner sig kvinnor i under­läge på en del områden, där har feministerna rätt. Men de förtiger den andra halvan av verkligheten. Feminismen låtsas kämpa för jämställdhet men vill i verkligheten bara skaffa förmåner för den egna gruppen.”

Det är inte bara Gudrun Schyman som rasar över Ströms klockrena argumentation. Fullt av bloggare spyr över honom, men så brukar det vara för människor som säger sanningen- folk som inte har något att svara blir förbannade.

För att återgå till Gudrun Schyman, var hennes argument mot Ströms påpekande om pappadiskriminering på grund av att 95 procent av all enskild vårdnad tilldelas kvinnor väldigt intressant- hon använder nämligen tradition och historia som något positivt den här gången:

”Att mamman oftast får vårdnaden bygger på att det oftast är mamman som varit den primära vårdnadshavaren. De bygger på tradition och historia och inte någon slags dold feministisk agenda.”

Nämen! Återigen sjunger det i öronen om igenkännelse. För när mannen ibland har förmåner, vad bygger det på då? Vad bygger det på, i ”det patriarkala samhället” som feministerna med Schyman i spetsen strider mot?

Enligt feministerna själva, bygger det på just tradition och historia. Men där används inte tradition och historia som svepskäl till att vifta bort orättvisorna. Där används det tvärtom för att gnälla lite extra mycket över hur mannen i alla tider förtryckt alla kvinnor.

Varför är det annorlunda när tradition och historia är bra för kvinnor?

Annonser
Det här inlägget postades i Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s