Dåligt språk

Jag talade med en god vän häromdagen om dåligt språk i media. Det är en intressant debatt som har pågått ungefär lika länge som media har existerat, skulle jag gissa.

Språk är något spännande, något levande, något unikt. En del av språket är dialekter. Förr ansågs dialekter som något fult, som inte skulle existera inom media. Det är på det viset ”rikssvenskan” har kommit till, och numera finns det knappt kvar några dialekter i vårt land.

Men man tänker annorlunda nu. Numera pratar nyhetsrapportörerna rentav norska i Dumburken utan att folk höjer på ögonbrynen. Det är bra, tycker jag.

Vad är dåligt språk för något, och varför är det viktigt att undvika det i media? Förr ansåg man att svordomar var dåligt språk. Den åsikten ligger ännu kvar hos många, speciellt när det handlar om media. Man får inte svära i TV eller i tidningar, anser vissa människor.

Jag håller inte med där. Svordomar är en del av språket, en krydda som ska användas för att visa att man är arg. Det ska man inte mjäka med.

Däremot är det olämpligt att svära i vanliga nyhetsrapporteringar och artiklar, men det beror inte på att det handlar om media. Det beror på att i den typen av media ska man anstränga sig för att vara objektiv, och det är man inte om man visar upp någon form av ilska eller negativt tänkande.

Annat är det med kolumner, ledare och bloggar. Där är det bra om man använder sig av vilka djävla förbannade kraftuttryck som helst, såvida de passar in i resten av språket. Man ska inte censurera med sitt språk. Tänk om vi skulle tvinga alla att använda sig av andra ord istället för ordet ”jag”. Hur skulle det se ut?

Visst skulle det , men det skulle bli fånigt och fattigt. Likadant är det med svordomar. Förr i tiden var folk mer religiösa än numera (de blev ju straffade av staten annars), men varför ska vi följa det spåret?

Vi skulle ju kunna följa den utländska vägen förstås och använda sexuella förolämpningar om folks mammor istället för att svära, men det vore fel. Vi ska använda de svenska förbannelserna när vi talar svenska, ta mig fan!

Det finns andra varianter av dåligt språk på också. Sånt som även jag tycker man bör undvika i media, såvida man inte vill framställa sig som en fjortonåring med dåligt ordförråd.

Ett bra exempel där är den gången då en av Metros kolumnister inte ens visste att det fanns ett svenskt ord för korvkiosk, så hon hittade på ett eget. Korvmoj. Det ordet används nu antagligen oftare än det äldre ordet ute i landet. Inget fel med att låta språket leva och förändra sig, men en skribent visar bäst upp sin professionalitet och seriositet genom att använda sig av det språk som redan finns.

Det finns ytterligare varianter av dåligt språk, då va. Man kan tjattra på som värsta fjortisen, LOL! Speciellt som man då plockar många uttryck som förkortningar ur chatt-världen, typ.

Så har Linda Skugge gjort. Henne och hennes smarta affärsidé att skriva som en yngre tonåring har jag ju tidigare nämnt här på bloggen, men jag måste återigen ta upp det. Om skrivandet mest går ut på att tjäna pengar är det oerhört smart, för man samlar en publik som känner igen sig i språket.

Om man däremot skriver av andra orsaker, säg att man faktiskt är intresserad av att skriva, man kanske betraktar texten som något man skapar? Man kanske ser det som någon form av konst, precis som en dikt?

Ja, isåfall kanske man gör bäst i att försöka hålla sig till ett mer vårdat språk.

Men då gäller det förstås att man har en åsikt om vad vårdat språk är för något, och att man kan argumentera för sin åsikt…

Detta inlägg publicerades i Dumburken och annan media. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s