Interstellära Manshatardagen

Såhär lagom till El Grande Gudrun Schyman-dagen, fick jag ett meddelande om feminism. Som vanligt var det någon som chockerat sig över mitt politiska ställningstagande.

Så vi tar allt det vanliga tjafset om huruvida män har 364 dagar om året och kvinnor en, om det är orättvist att män inte har mens, och ja, vad övrigt för dumheter det brukar babblas om den åttonde mars, vi tar allt det och lägger det på hyllan en liten stund, och kollar istället närmare på det här meddelandet som jag fick, lustigt nog som en kommentar om TV-licens:

”Hörrudu Sven Bergersjö.

Jag antar att du är en vuxen man, som har funderat över din politik och ditt liv.

Hur fan kan du då kalla dig antifeminist? En feminist är en person som tycker att kvinnor ska ha lika stora rättigheter som män. Det är ett faktum att kvinnor i allmänhet tjänar mindre, är hemma mer med barnen än män osv osv. Självklart finns det pappor som är hemma lika mkt med bebben som mammor, och en kvinna som har en chefspost tjänar givetvis mer än en manlig städare på samma företag. Men i det stora hela är det så. Tycker du att det ska vara så? Att det ska förbli så? Det har förbättrats mkt men det är fortfarande långt ifrån fulländat.

Om du tycker att män ska ha mer rättigheter, t ex högre lön, då kan du kalla dig antifeminist. Annars kan du låta bli att kalla dig något som har med feminism att göra, och helt enkelt kalla dig för humanist eller kalla dig bara för människa. Och kämpa för att alla, oavsett kön osv osv osv ska ha samma rättigheter. Det tycker jag låter som en bra idé.”

Ja, som varje klok läsare förstår, så har jag inte samma åsikt som den här personen om feminism.

Men vi tar det från början.

Ja, jag är ju en vuxen man som funderat över min politik och mitt liv. Och just därför är det oerhört lätt för mig att kalla mig antifeminist.

Jag är en människa som har tagit ett aktivt ställningstagande emot en politik och en filosofi som bygger på fördomar. Fördomar som grundar sig på att fatta åsikter om en människa på grund av hans eller hennes kön.

Ännu lättare är det naturligtvis för just mig, som är en man, att bekämpa feminismen, eftersom den bekämpar mig.

”En feminist är en person som tycker att kvinnor ska ha lika stora rättigheter som män”, hävdar den här personen. Det fattas ett litet, men viktigt ord i den meningen.

En feminist är en person som tycker att kvinnor ska ha minst lika stora rättigheter som män. Vi tittar närmare på det lite längre fram…

”Det är ett faktum att kvinnor i allmänhet tjänar mindre, är hemma mer med barnen än män”

Det där är en intressant åsikt.

Då får man definiera ”tjänar”. Är det pengar det handlar om? Blir man lycklig av pengar? Ja, men då är ju problemet löst. Om kvinnorna ifråga blir lyckligare av att arbeta och tjäna pengar än att umgås med sina barn, är det väl ingen som tvingar dem till att vara hemma och olyckliga? Det finns ingen lag som säger att kvinnor ska vara hemma och passa barn. Det finns inte ens en lag som säger att de måste ha några barn.

Kan det vara så att kvinnor i allmänhet är hemma mer med barnen än vad karlarna är för att de vill det? Hm… Isåfall är det väl inte synd om dem? Kanske vi ska låta var och en göra sig lycklig på sitt sätt, va?

”Om du tycker att män ska ha mer rättigheter, t ex högre lön, då kan du kalla dig antifeminist.”

Nix. Nej. Fel. Error. Så är det inte. Antifeminismen har inget med någon ställningstagande för män att göra- antifeminismen är enbart en motpol mot feminismen. Medan feminismen bygger på att ställa män och kvinnor emot varandra och kämpa för kvinnorna, bygger antifeminismen på att ställa män och kvinnor tillsammans och kämpa för jämställdhet.

Därmed är det verkligen dumheter att påstå att antifeminismen på något sätt gagnar män mer än kvinnor. Och nu är vi tillbaka där vi var tidigare, med det här påståendet:

”En feminist är en person som tycker att kvinnor ska ha lika stora rättigheter som män”.

Tja, så är det ju inte. Minst lika stora rättigheter- om de är större, så gör det inget.

Och om män har större skyldigheter, så gör inte det heller något.

Jag har aldrig hört någon feminist gnälla i media om orättvisan över att män riskerar att hamna i fängelse om de vägrar att mönstra eller göra värnplikten.

Jag har aldrig hört någon feminist försvara frånskiljda pappors rätt till gemensam vårdnad.

Nej, det där är ju kvinnors specialgrejer att gotta sig med.

Varje dag om året, 365 dagar…

Men vad lustigt förresten. Varför vill frånskiljda kvinnor ha vårdnaden till sina barn? Är det inte mer feministiskt att papporna har det?

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s