En dumokratisk paradox

Att jag, som är negativt inställd till demokrati, ändå kämpar för det på högvarv, det måste väl ändå vara en ordentlig paradox?

Men varför är jag då negativ mot det?

Jo, dels gillar jag inte majoritetens diktatur. Jag ser ingen rättvisa i att många ska köra över den som är ensam. Det finns ett annat namn för det än ”demokrati”, och det är ”mobbing”. Sånt är jag helt enkelt emot.

Sen har vi den andra delen, som är minst lika viktig i sammanhanget. Jag ser ingen nytta i att den stora fårskocken av idioter bestämmer över saker och ting. Det är ett sorgligt faktum, men folk är helt enkelt för dumma.

Det är ju också därför demokrati är så praktiskt för listiga människor att använda för att lura i folk att de är med och bestämmer, vilket då blir en paradox i sammanhanget, men jag gillar inte lurendrejeri heller. Bröd och skådespel hette det i romarriket, numera heter det demokrati. Många av djungelaporna menar rentav att om man inte själv vill ta del i spelet, har man inte ens rätt att uttala sig!

Demokrati är på många sätt ungefär som kommunism, religioner, feminism och alla andra påhitt. Det kanske verkar mysigt för många i fantasin, när en eldsjäl håller ett skickligt tal, men i verkligheten fungerar det helt enkelt inte.

Nå, men varför kämpar jag då för det?

Ja… Jag tror att det ofta blir så att liberala personer, som anser att alla ska ha sina rättigheter, i slutändan blir de som står upp för det medan fårskocken går där med knutna nävar i fickorna eller också säger ja och amen och nöjer sig med det. För som jag påpekat, är det ju inom demokratin lika lätt som inom andra ideologier att föra dumskallarna bakom ljuset med maktmissbruk och korruption. Och sådant mår jag illa av.

Om jag bott i ett land styrt av religiösa på 1500-talet, kanske jag gjort som Luther och bekämpat dem genom att visa hur de bryter mot sin egen religion.

Om jag bott i Sovjet eller Kina kanske jag bekämpat överheten där genom att visa hur de bryter mot kommunismen.

Här bekämpar jag istället demokraterna genom att stå upp för demokratin. För demokraterna själva, de följer den inte. Som alla andra makthavare använder de bara sin ideologi på låtsas för att hamna på de högsta stolarna.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s