När politiska vindar blåser

De flesta politiska partier är kappvändare som ständigt förändras. Det kanske kan verka bra att partierna lyssnar på folket och förnyas, men det är det inte. Det leder bara till att folk blir förvirrade, fortsätter rösta på samma partier som de alltid har röstat på och därefter känner sig svikna eftersom partierna inte har samma politiska åsikter som de själva.

Vi börjar med att ta en titt på Socialdemokraterna.

Det är ett parti sprunget ur Arbetarrörelsen, en folkrörelse med socialistiska filosofier. Ett parti som under tidigt 1900-tal gjorde Sverige mycket mer jämställt.

Fast när sossarna fått ha makten tillräckligt länge försvann dess förankring till ”arbetarna”. Istället för ett arbetarparti blev det ett byråkratparti. Ett betongparti med samma syn på sig självt som Ludvig XIV- Staten, det är jag!

Därför är de flesta som brukar rösta på sossarna ganska missnöjda med dem nu. Partiet följer helt enkelt inte sin ursprungliga filosofi. Men för att få röster brukar det ändå räcka för dem att skandera lite om trygghet, omsorg och arbete åt alla, och därefter kan de köra sitt byråkratrace i fyra år igen.

Ett annat parti som bytt ansikte betydligt senare än sossarna, men ändå oerhört mycket, är Vänsterpartiet.

Ursprungligen ett kommunistiskt parti, som nu officiellt gått ifrån kommunismen. Det är en oerhört stor sak, eftersom det partiet under Sovjetperioden aktivt stöttade Sovjetunionen, och partiets pampar reste dit på maffiga bjudsemestrar. Men idag har en väldigt stor del av världen gått ifrån kommunismen, och det har även Vänsterpartiet gjort- de har tillochmed petat bort den ur sitt partinamn.

Att de bytte namn tycker jag är bra, eftersom det borde visa att det inte längre är ett kommunistparti. Faktum är att Gudrun Schyman på sin tid svarvade om det till ett feministparti.

Men det finns fortfarande många som inte tycker att namnet borde ha ändrats- och de är inom partiet. Nu pratar jag om kommunister, som inte vill erkänna att Vänstern är ett helt annat parti än VPK. Vad händer alltså? Jo: Vänsterpartiet får fortfarande en massa kommuniströster, samtidigt som kommunisterna själva surar över att Vänsterpartiet inte beter sig tillräckligt kommunistiskt. För trots att det fortfarande har en politisk åsikt att staten ska driva allting, samt nu också den här feminist-twisten, är det ändå idag, otroligt nog, det mest liberala partiet i riksdagen, tillsammans med Miljöpartiet.

Det kunde vi konstatera efter voteringen om FRA-lagen.

Vad gäller Miljöpartiet, som är det nyaste partiet i riksdagen, gjorde det sin kameleont så tidigt att det kanske inte var så många som tänkte på det. Men Miljöpartiet var ursprungligen ett parti som värnade om miljön (därav namnet), men började tidigt värna mycket mer om blockpolitik, från vänsterblockets sida.

Således blev Miljöpartiet ett svansparti åt Socialdemokraterna, som många gånger gjort vad sossarna viljat bara för att borgarna inte ska få som de vill.

Här har Miljöpartiet blåst många chanser att kunna vara ett mäktigt vågmästarparti som kunnat styra de stora partierna och få igenom flera krav på hjärtefrågor om miljön. Genom att sumpa det och istället köra sin blockpolitik har de säkert fått fler röster- röster från kommunister och sossar som varit missnöjda på de partier de annars skulle röstat på.

Men att få massor med röster räcker inte. Miljöpartiet kommer alltid att säga ”Ja Pappa” till sossarna och sitta fint där sossarna säger åt dem att sitta.

För att återgå till liberalismen, som jag nämnde tidigare, kan vi ta en titt på Folkpartiet- ett parti som kallar sig liberalt. Det har gjort samma ansiktslyftning som Vänsterpartiet, men utan att byta namn.

I början av 90-talet när Ny Demokrati tog sig in i riksdagen i form av ett missnöjesparti, var Folkpartiet en av de största kritikerna mot det och menade att Ny Demokrati var invandrarfientligt.

Nu var det ju sagt att bland annat personlig frihet och hänsyn till andra skulle prägla Ny Demokratis politiska beslut, och om detta någonsin stämde var alltså Ny Demokrati ursprungligen ett liberalt parti. Men som missnöjesparti drog det på sig massor av invandrarfientliga personer, och därigenom hade alltså Folkpartiet och övriga kritiker rätt om den saken.

Det intressanta nu är att Ny Demokrati på egen hand inte fick igenom så mycket i riksdagen- mest en massa absurda utspel och skandaler. Men nästan alla de övriga riksdagspartierna ändrade på grund av Ny Demokrati sina egna ställningstaganden, och därigenom har mycket av det som Ny Demokrati försökte driva igenom på den tiden idag blivit klubbat. En sådan sak är dagens betydligt mer restriktiva invandrarpolitiken, och det är nu vi kommer in på Folkpartiet.

På den tiden var alltså Folkpartiet mycket fientligt till Ny Demokrati bland annat på grund av de här invandrarfrågorna, men med tiden kom Folkpartiet fram till att genom att gå lite mer taktfast och kanske rentav ropa ”ein, zwei” undertiden, skulle det få många fler röster.

Mycket riktigt. ”Liberalerna” blev ett brunt, invandrarfientligt parti som också på det viset säkert fick mer stöd ifrån de röstare de sökte sig till, men som även förlorade röster ifrån… liberaler. Men ändå kallar de sig fortfarande liberaler, även efter deras absurda ställningstagande till FRA-lagen. Och det skulle inte förvåna mig ifall det fortfarande är så, att Folkpartiets mest lojala röstare är stackars liberaler som undrar varför partiet inte gör som det borde.

Bredvid Folkpartiet har vi Centerpartiet, som gjort flera ansiktslyft genom åren, från bondeförbund till nån sorts stödparti åt småföretagare och nu istället ett svansparti åt Moderaterna samt ett fascistparti som försöker tysta ner bloggare…

Att byta namn när det inte längre var ett bondeförbund var ju en bra idé, precis som Vänsterpartiets idé att inte längre heta VPK. Men som vi kunnat konstatera genom Fredrick Federleys spel i voteringen om FRA-lagen, är Centerns grundsyn på politik densamma idag som på Hedlunds tid: ”Vi i Bondeförbundet har alltid velat och kommer alltid att vela.”

Ett annat parti med samma grundsyn på politik som ursprungligen, är Kristdemokraterna.

Istället för att som andra partier ge upp sina filosofiska ställningstaganden och vända kappan efter vinden, åtminstone när det varit val, har det gjort tvärtom: Det har beslutat att luras om att det förändrats, men stå kvar där det stod från början. ”Ingen är så skön som Jesus”, sägs det i en religiös, gospelaktig mysko sång jag hört, och det är där Kristdemokraterna är kvar. Det behöver inte förändras, för dess röstare kommer ändå alltid att vara homofoba typer som vill bevara Sverige kristet. Att ändå låtsas som om partiet förändrat sig, är något det gör för att få mindre gnäll från media.

Som sista riksdagsparti har vi Moderaterna. Har de förändrats? O ja.

Enligt de flesta socialister är förstås Moderaterna och har alltid varit en bunt väldigt rika typer med enda politiska intressen att bli ännu rikare och att få död på Arbetarrörelsen.

Riktigt så är det inte. Tänk vad oerhört många väldigt rika typer det isåfall skulle innebära att det finns!

Moderaterna har som alla andra riksdagspartier genom åren dragits mer och mer från sin kant in emot mitten, för att under den förra valrörelsen plötsligt svänga totalt och profilera sig som ”det nya arbetarpartiet”. Ett oerhört ansiktslyft som det säkert lurade till sig många röster med, men tyvärr var ju det precis vad det var: lögn.

Eller? Det beror ju lite på hur man ser det. Moderaternas nuvarande åsikt är ju att varenda djävel ska arbeta, ingen ska vara sjukskriven, även om man är sjuk ska man arbeta. Och med den synen på arbete kan det ju verkligen betraktas som ett arbetarparti.

Men fientligt inställt till Arbetarrörelsen är det förstås. Å andra sidan består ”Arbetarrörelsen” i Sverige idag inte av en folkrörelse längre, utan av rika, mäktiga fackföreningar som genom sina stöd till sossarna lyckats plocka på sig rent maffialiknande rättigheter helt lagligt. Så de fackföreningar som Moderaterna idag ställer sig fientligt emot är inte att jämföra med exempelvis 30-talets arbetarrörelse.

Det kan ju vara något att begrunda- kanske skulle dagens moderater rentav stödja den arbetarrörelse som fanns då?

Omöjligt att veta.

Vad vi däremot vet, är att Moderaterna precis som de andra partierna i ”Alliansen” samt sossarna gjort det aktiva valet att inte lyssna ett skit på sina väljare. De moderater som sitter i regering och riksdag har istället tillsammans med resten av borgarjuntan drivit igenom FRA-lagen och därmed taget några långa kliv ut på högerkanten igen, längre åt höger än de någonsin tidigare stått.

Ja, det är svårt när politiska vindar blåser och man inte har någon aning om hur de partier som finns kommer att agera längre. Ett bra ställningstagande är att inte fortsätta med Sveriges hycklande politiska spel längre utan istället aktivt välja att sluta rösta. Det gillar nämligen inte politikerna, och sitt politiska arbete kan man alltid driva genom media, exempelvis som bloggare.

För att bättre kunna bekämpa Storebrorsfasonerna i riksdagen, och framförallt få bort FRA-lagen igen, har jag dock valt att nu åter börja rösta, och driva min politik genom Piratpartiet.

Jag tror att Piratpartiet har goda chanser som vågmästarparti, för Piratpartiet har inte som Miljöpartiet några ställningar inom blockpolitiken, utan kommer att kämpa för sina egna hjärtefrågor, av vilka för mig striden mot FRA-lagen just nu är viktig.

Men jag tror att många andra som är missnöjda med regeringen kommer att visa detta genom att rösta på Sverigedemokraterna. Vid förra valet var det fullt av vänsterväljare som valde att rösta på Feministiskt Initiativ, vilket ledde till att Fascistjuntan fick bilda regering. Det var alltså ett misstag för dessa vänsterväljare.

Att rösta på Sverigedemokraterna för att man inte gillar något riksdagsparti, vore också ett misstag.

Inte, som många oroar sig för, eftersom de är nazister. Sverigedemokraterna är visserligen väldigt invandrarfientliga, men jag skulle inte kalla dem nazister.

Många av dem kommer i och för sig från gamla nazigrupperingar, men även dessa har ändrat sig med åren i och med att de politiska vindarna blåst omkring. Visst är Sverigedemokraterna oerhört invandrarfientligt, men inte för att det är nazistiskt, utan för att det består av muppar som längtar tillbaka till 50-talet.

Allt var bättre förr, känner de, och där har de rätt.

Vi vill att det blir som förr igen, känner de, och naiva som de är tror de att det går att göra så det blir som det var förr.

Och så funderar de över hur det var förr… Och allt de tänker på är att förr så fanns det minsann inte så mycket invandrare i landet!

Då måste det ju vara därför det var bättre förr, tänker de.

Fast misstaget med att rösta på dem för att man är förbannad på regeringen, är inte heller att de är dumma, utan att de inte är så oerhört annorlunda än den.

Är du emot FRA-lagen? Det är inte de.

Jimmie Åkesson, ledare för Sverigedemokraterna, har kört ungefär samma grej som Mona Sahlin där: Han vill ändra på lagen ”som den ser ut nu”, har han sagt, för att dra till sig lite popularitet. Men liksom hon är han helt öppen med att han tycker lagen behövs.

Det är klart, såväl Sverigedemokraterna som Socialdemokraterna som Fascistjuntan kan svänga helt och hållet vad gäller FRA-lagen.

Det är så det går till, när politiska vindar blåser…

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s