Sveroks trixmöte

Härom veckan var det ett nytt riksmöte med Sverok. Det är alltid väldigt intressant med Sveroks riksmöten, och det är tur, för vanligtvis är det mest en massa bråk och utfrysning på dem, och hur roligt vore det då om de inte ens var intressanta?

Fast det är inte alla som tycker de är intressanta, somliga åker bara på dem för att äta gratis mat och bo på hotell, och struntar sen helt i att överhuvudtaget gå på mötet. Det tycker jag är dålig stil, dels med tanke på att de kommit istället för några andra ombud som kanske skulle ha haft ett bättre ansvar, och dels för att de är parasiter som suger åt sig pengar.

Nu är ju i och för sig det vad hela Sverok till stor del går ut på, att suga ut pengar, men iallafall.

För den som inte har koll på det är Sverok alltså en organisation för spelföreningar, som suger ut många millioner kronor varje år av skattepengarna. De flesta av dessa pengarna går bara att suga ut för personer mellan sju och tjugofem år, därför är det många som menar att Sverok är en ungdomsorganisation och inte en spelorganisation.

Fast där menar de fel. Det var många debatter om den saken under mötet, och flera motioner som gick ut på att förstöra Sveroks syfte. Och nu menar jag då inte det självklara syftet att suga ut skattepengar, utan det mer fina syftet ”att genom organiserad kultur- och fritidsverksamhet främja intresset för sällskapsspel som social verksamhet” etc.

Det är bra att de där motionerna blev sågade. Fast det var många bra motioner som också blev sågade, men så brukar det vara på Sveroks riksmöten. Det brukar tas en djävla massa dåliga beslut där, så jag är väldigt nöjd över att det togs så många bra beslut också den här gången.

En motion som var ganska rolig, som jag själv lämnat in, var en motion om smidighet på Sveroks riksmöten. Det är många som tycker att smidighet är viktigast av allt, och som brukar gnälla så fort någon vill uttrycka sig och framföra sina åsikter. Detta gör att det brukar vara väldigt dåligt debattklimat på Sveroks riksmöten. Det gillar inte jag, och därför lämnade jag in motionen med följande yrkande:

”Jag yrkar att personer som tar sig till att opponera sig emot majoriteten skall bära strutformade hattar vid namn ”Dumstrutar”. Dessa personer skall inte nämnas vid namn, utan skall själva kallas för Dumstrutar, eller lämpliga öknamn som hittas på av fiffiga ombud under mötet. Dumstrutar skall hånas på alla sätt, exempelvis genom att majoriteten flaxar med armarna i luften som orangutanger, vilket bör få Dumstrutarna att känna sig tilltryckta, som sig bör. När övriga ombud äter lunch skall Dumstrutarna stå i skamvrån och skämmas, och under Lördagkvällen skall Dumstrutarna gå och lägga sig utan kvällsvard. Dumstrutar skall bara tillåtas att duscha i kallvatten.”

Det där var ju en motion som jag visste att ingen skulle rösta igenom, trots att det fanns gott om personer som egentligen skulle tycka att det vore väldigt bra om mötet var på det där viset. Men just de personerna skulle känna sig utpekade- och med all rätt- om de försökte rösta igenom den där motionen.

Och därför blev de istället väldigt aggressiva. Ett ombud försökte rentav få igenom att vi inte överhuvudtaget skulle debattera om motionen. Precis som man kunde listat ut, var det ett av de ombuden som var mest bråkigt och gärna försökte trycka till andra genom att kalla dem barnsliga och kalla deras motioner ogenomtänkta.

Som tur var kom han inte så långt den här gången, det blev en oerhört god diskussion om debattklimat som många deltog i, och inte nog med det- debattklimatet i sig var väldigt trevligt under detta riksmötet, och det var ju naturligtvis exakt vad jag hade planerat. Så jag är väldigt nöjd.

En annan sak jag är nöjd med, är att jag efter två år lyckats driva igenom en förändring av valprocessen för förtroendevalda. Tidigare användes en riktigt ful praxis där man föreslog de förtroendevalda gruppvis istället för individuellt, vilket innebar att valberedningen hade all makt. Men nu har den saken ändrats efter gott om tjat.

Men inget gott som inte har nåt dumt med sig- Valberedningen föreslog fortfarande exakt så många kandidater till styrelsen som det planerades att styrelsen skulle bestå av, så de ombud som inte orkade fundera hade lätt för sig att bara rösta på valberedningens kandidater.

Trots detta, var det nästan en fjärdedel av ombuden som röstade på mig. Det är intressant. Många i Sverok tror nämligen att jag är någon typ som alla bara vill bli av med- men nej, det här valet bevisade motsatsen. Det är visserligen en minoritet, men det finns iallafall en grupp som lyssnar på vad jag säger. Det är bra.

Utöver själva mötet var det tjugoårsjubileum, i och med att Sverok fyllde tjugo år. Emma Wieslander som var riksordförande 97-98 höll ett intressant tal om hämnd. Hämnd är alltid trevligt. Det var också andra tidigare Sverokare där som höll tal om Sveroks historia, vilket var väldigt bra eftersom de gamla vanliga tacktalen då inte blev så många som vanligt.

Det tackar jag för!

Detta inlägg publicerades i Om Sven Bergersjö eller företaget och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s