Göran Skytte (passande efternamn!) berättar stolt på en ledare i Svenska Dagbladet (begriper inte varför somliga tomtegubbar lyckas få betalt för att skriva stolligheter, medan så många kloka skribenter kan skriva livet ut utan att fler än 20-30 personer är intresserade av att läsa.) att han minsann är ”Israelvän”, har man hört.
Skytte anser att det är skillnad på att vara Israelvän och att vara Sovjetvän, Kubavän, Albanienvän eller Kinavän. Han påpekar i sin text att dessa vänner ju gudbevars var kommunister, och kommunism är ju till skillnad från teokratism ”förtryck, armod, massdöd och efterblivenhet”. Sånt finns inte i Israel, för där härskar ju Gud genom sitt utvalda folk.
Det räcker att läsa namnen på några av Skyttes böcker sedan han blev frälst, för att få ett leende på läpparna: ”Ett annat land, en annan tid” (2004), ”Ett år med Jesus” (2006), ”Dårarnas paradis” (2004-2006).
Ja för helvete, för ”Israelvännerna” begriper inte att det judiska Israel var ett land som fanns för ett par tusen år sedan. Alltså ett annat land, under en annan tid.
Och det är klart att människor som Skytte, som efter psykiatrisk vård är helt övertygade av heliga andar och jungfrufödsel, också lätt kan få för sig att det finns platser på jorden som Gud har stakat ut åt somliga människor som han anser är lite finare än oss andra.
Men intressantast av allt: På medeltiden var det inte så konstigt om folk här i Sverige trodde att Israel var ett heligt land där allt var frid och fröjd. Då hade nämligen inte så många härifrån varit där. Numera vet alla att Israel är en djävla öken, och Skytte vet det mer än majoriteten, för han har själv tittat dit. Numera borde det bara vara dårar som anser att den där platsen är ett paradis. Utöver ökenplågorna som finns där naturligt, ser ju dessutom just dessa dårar till att göra Israel ännu mer helvetiskt genom att terrorisera varandra- för att få tillgång till paradiset…
Ja, det är inga större problem att håna Skytte genom ironi, sarkasm och allmän elakhet, men vi ska kolla lite på vad han skriver i sin ledare.
Skånska sossen Ingalill Bjartén har i Sydsvenskan trampat på ett stort och omvärnat tabu, genom att likna Gaza vid Warzawaghettot, kalla Israel för en apartheidstat och säga att Israel gör samma sak som nazisterna. Sådant får man inte säga. Åtminstone inte för människor som Skytte.
Även om det bara är att säga att Kejsaren är naken, för det är ju sant. Men somliga saker får man inte säga, hur sant det än är. Man får inte likna Israel vid Nazityskland- en mördarstat vid en annan. Nazitysklands hantering av sin så kallade ”judefråga” har nu blivit Förintelsen med stort F, och om någon annan förintelse råkar nämnas är det ett hån mot Förintelsens offer.
Det är vanliga människors syn på saken, gissa då hur chockerade religiösa extremister som Skytte blir vid sådana tillfällen- och gissa hur lätt de får att idiotförklara sina meningsmotståndare (Ja, naturligtvis även mig. Men jag bryr mig inte så mycket om ifall jag idiotförklaras).
Hur konstigt är det egentligen att människorna aldrig tar lärdom av historien, när man bannas varje gång man jämför pågående terror med historisk?
I sin ledare verkar Skytte mena att Bjartén är ungefär samma tok som poeten Mohamed Omar. Skytte berättar om hur Omar skrivit i en numera nedsläckt blogg att han blivit upplyft av att många blonda och blåögda ungdomar ropade ”Allahu akbar” tillsammans med honom, medan de brände Israels flagga (hur krigiskt det nu är att bränna flaggor och ropa ”Gud är stor”).
Vad Skytte inte tänker på, är att Omar liksom han själv har en religiös syn på frågan. Varesig Göran Skytte eller Mohamed Omar tänker således klart, båda två är av princip ”vänner” med somliga länder eller organisationer enbart för att de är religiösa.
Och ingenstans i sin ledare lyckas Skytte förklara varför det är någon skillnad på att vara Israelvän och att vara Kubavän- eller som Omar, Hamasvän. Och det är ju inte så konstigt, för skillnaden ligger enbart i vännens egna tankar. Så länge man är en vän, står man lojalt bi, vad som än händer. Därefter tar vänskapen slut.
Därför är det inte konstigt om man anser att Skytte snackar goja eller att han har fullständigt rätt- det beror helt enkelt på ifall man själv är Israelvän.
Jag är inte Israelvän, så jag anser att Skyttes beteende är pinsamt. Men det är inte så konstigt- mina åsikter är ju inte präglade av religion.
Maniac Media 