Att growla

Häromdagen spelade jag och Klara in lite sånger. De flesta handlade om korv. Sen startade vi ett band: Korvbandet, även känt som Isterbandet.

I en av korvsångerna growlar jag. Personligen tycker jag growlingen blev grym. Den låter trasig, skrikig, svart, bitter och ondskefull. Äkta Black Metal-growling. Ingen djävla dödsgrowling som mest låter som nån sorts mörkt rapande.

Men det är inte alla som håller med mig. En bekant sa såhär:

”Det låter inte som om du har använt någon speciell teknik, utan som om du bara förställer rösten läskigt.”

Ja, vad fan? Det är väl just det growling innebär, att man förställer rösten? Sen fortsatte han med att ställa konstiga frågor:

”Sjunger du utåt eller inåt?”

Vaddå sjunger? Jag sjunger inte överhuvudtaget, jag growlar! Och vaddå inåt, sväljer samtidigt som man growlar då eller?

Ja, uppenbarligen finns det många underliga tekniker att använda sig av, men för mig finns det bara en sak som är viktig: Att det ska låta rätt. Och det gör det.