Ålderdomen

Man vet att man befinner sig på ålderns höst, när de gamla klasskamraterna blir mor-och-farföräldrar. Nu har det väl kanske inte skett ännu (vad jag vet), men snart så…

Jag var på en sån där ”klassåterträff” för några år sedan. Något bluffbolag på internet hade sett till att kontakta alla jämngamla personer som gått på samma skola och lurat i flera av oss, bland annat mig, att komma på den där ”festen”.

Så stod man där bland en massa folk man inte kände under de 9 år man gick på samma skola, som man därefter haft turen att inte träffa på 15 år och som man kände ännu mindre nu.

Visst fanns där även en och annan som det kunde vara roligt att prata med, men dem hade jag hellre tagit kontakt med på egen hand än genom att gå på en ”klassåterträff” skapad av nån djävla firma.

Hur som helst, alkoholen fick igång snacket bland de flesta, och en tjockis som brukat mobba mig på 80-talet kom fram och frågade om jag hade några ungar.

Nej, det hade jag inte. Men det hade han, berättade han stolt. De var glädjen med livet. Två tämligen nytillkomna och så en tonårstjej som han råkat få av misstag som 18-åring.

Oj. Jag var på vippen att säga:

”Jamen grattis, då är du ju snart morfar om hon följer i ditt fotspår!”

Men det sa jag inte. Nu däremot tänker jag på det igen. Det har kanske gått fyra år sen den där ”festen”, och nu är tjockisens dotter 18 år. Om det nu verkligen var 18 år han var när han fick henne, han kan lika gärna ha varit 16. Faktiskt tror jag det, när jag tänker efter.

Hur som helst så är det ännu troligare nu att han gått och blivit morfar och troligare blir det för var dag. Det innebär att han kan vara både morfars far och morfars morfar när han fyller 62- den ålder mina föräldrar hade när de fick barnbarn.

Vad ska man nu tänka om det här? Jo: I dagens samhälle är det ungdomen som är intressant, men samtidigt sjunker åldern för inträdet i ålderdomen. Man blir en gamling redan i 30-årsåldern. Är man medlem i Sverok är man gammal när man fyller 26.

Vad är då vitsen med att medellivslängden ökar? Är det någon mening med att sitta och minnas tillbaka hur det var för 60 år sedan? Jag förstår varför man ofta återgår till långt tidigare i sitt liv när man blir gammal och dement: Det var ju då livet var lyckligt och meningsfullt.

Därefter har man suttit år ut och år in i Väntsalen, snällt och lydigt, och bara väntat på Körkarlen… Från 25-30-årsåldern och framåt.

Annonser
Det här inlägget postades i Dagligt flum och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s