Vämjelse och pinsamhet

Piratpartiet anställer Henrik Alexandersson att följa med till Bryssel som assistent åt Christian Engström. På grund av detta försökte ”journalisten” Karl-Johan Karlsson göra ett scoop i kvällsblaskan Sexpressen för att Alexandersson filmat porr på det glada 90-talet.

Inte för att detta är någon nyhet, men ett scoop är alltid ett scoop och sex säljer, speciellt i Sexpressen.

Naturligtvis gjorde Sexpressen bort sig totalt, eftersom det Alexandersson faktiskt gjorde var att hjälpa till att sätta dit Carl Serung, som fick sluta med sin verksamhet i Sverige och sticka från landet (dock har han inte blivit fasttagen av polis, och livnär sig fortfarande inom sexbranschen). Alexandersson gick nämligen till media när han ansåg att Serung lurade tjejerna i filmerna- vilket torde innebära att Sexpressen brutit mot det lagstadgade källskyddet.

Historien stannade förstås inte här- Sexpressen skrev en artikel till där de fick Mona Sahlin att säja att hon kände vämjelse och Lars Ohly att det var pinsamt.

Det är naturligtvis högst osannolikt att någon av partiledarna hade en aning om vad de kommenterade- troligen hade de fått en fråga i stil med:

”Vad tycker ni om att Piratpartiet anställer en person som filmat porr att resa med till Bryssel som Engströms högra hand?”

Då är det ju självklart att rabiata porrhatare som en socialdemokratisk kvinna och en vänsterpartistisk ledare måste fälla rejält negativa kommentarer som vämjelse, pinsamhet, upprörande och en unken kvinnosyn. Men frågan är om de sagt andra saker om de haft alla papper på bordet- för porr är alltid porr, och enligt dessa människor exakt samma sak som människohandel och trafficking. Att Alexandersson gick emot vad som pågick redan när det skedde spelar ingen roll- eftersom han är man (och därmed inte som kvinna, ett offer) skulle han aldrig överhuvudtaget varit inärheten av porrbranschen.

Men det mest intressanta i hela den här tramsiga historien, är sådant man kan reflektera över när man tänker lite djupare.

Sexpressen skriver i sin artikel att Alexandersson såg Serung spotta på tjejer och tvingade dem att slicka hans fötter. Men vi som såg TV4:as debattprogram ”Svart eller Vitt” när det avslöjade vad som pågick och sände delar av den film Alexandersson smugglat ut åt TV4, vet att den beskrivningen av Serungs porr är ytterst mjuk och barnvänlig.

Vad jag undrar över nu är: Gör det någon skillnad? Personligen gjorde jag som Mona Sahlin när jag såg ”Svart eller Vitt” den gången: Jag kände vämjelse.

Faktiskt så tyckte jag att det var fruktansvärt ogenomtänkt av TV4 att sända sådana filmklipp såpass tidigt på kvällen att många barn troligen såg dem.

Men gör det någon skillnad? Att såväl Alexandersson, Sahlin, jag och majoriteten av svenska folket känner vämjelse inför sådan porr, gör det den automatiskt oetisk?

Jag är nämligen helt säker på att det var orsaken till att Serung blev så hatad: De flesta tyckte filmklippen var vidrigt äckliga. Men egentligen borde det inte ha med saken att göra.

Naturligtvis borde det enbart bero på ifall personerna som var med i filmerna var där frivilligt eller inte (vilket inte alla var, enligt vad som framkommit)- om filmerna var äckliga eller ej är ovidkommande. Olika personer attraheras av olika saker, sådant som vissa av oss känner vämjelse över tycker andra är erotiskt. Sådant är livet.

En intressant sak att tänka på gällande Mona Sahlins starka vämjelse inför porr, är hennes stora kärlek till att mingla med så kallade HBT-personer under festivaler med fokus på deras sexuella läggningar. För man behöver ju inte vara ett geni för att fatta att porr är ännu lättare att finna på platser där sexualitet fokuseras än någon annanstans.

Nu är det ju i och för sig inte Sahlin som hittat på att det är medelålders, vita heterosexuella män som är skurkarna inom porren medan alla andra är offer- det är en universell sanning inom feminismen, vänstern och genusforskningen. Därmed är annan porr än ”vanlig” Politiskt Korrekt, och troligen också ”erotiskt konstnärlig”.

Men det borde isåfall innebära att både Sahlin och Ohly skulle försvara Serungs porr, eftersom den är inspelad för en mycket liten sexuell minoritet. Det kanske är vad de gör? De känner vämjelse för att Alexandersson, som vit, heterosexuell medelålders man, backstabbade Serung så han var tvungen att sluta med sin erotiska konstverksamhet i Sverige?

Nej, troligen inte.

Och inte är det någon mening med att polisanmäla dem för hets mot folkgrupp heller tror jag, trots att den grupp de attackerat är betydligt mindre och svagare än någon del av HBT-rörelsen…

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s