Vid det här laget gissar jag att de flesta känner till bilbränderna som pågår i Sverige nu. Enligt vad jag sett på ett nyhetsprogram i Dumburken, är de uppe i cirka 100 bilar som tuttats på. Det har också varit försök att elda upp två spårvagnar i Bergsjön- precis där jag bor (men jag lovar, det var inte jag!).
Sånt här händer lite av och till. Slynglar och odågor vill ut och röja och förstöra saker. Senast nåt liknande hände här i Göteborg var nog Göteborgskravallerna för drygt åtta år sen när George Bush var här under ett EU-toppmöte. Den gången var det väldigt politiskt laddat, men ändå var det främst helt oskyldiga privata personer- affärsinnehavare- som drabbades av förödelsen.
Likadant är det nu. Jag såg ett debattprogram i Dumburken, där några odågor från Backa i Göteborg, där bilbränderna startade, satt och förklarade vad de sysslade med. De gnällde över att det ”inte fanns något att göra” och att ”polisen inte respekterade dem”.
Farbror Blå gör rätt i att inte respektera den typen av illgärningsungar. Varför i helvete ska man respektera bråkstakar som inte respekterar andras ägodelar?
Och vad är det för skitsnack om att det inte finns något att göra?
Naturligtvis finns det saker att göra. Hur mycket som helst, faktiskt. Enbart fantasin sätter gränser. Men jag tror inte för ett ögonblick att dessa huliganer har dålig fantasi. Jag tror bara att de tycker om sin hobby. De har fastnat för vad de hittat på att göra.
Det är djävligt svagt att inte erkänna det, utan istället skylla på polisen och brist på saker att göra.
