Vad som pågick i vintras, och som ledde till att dåvarande årsmötet för Sverok Väst inte röstade på mig som styrelseledamot, var äckligt. Mycket äckligt, och smutsigt. Men jämfört med det smutsiga extra årsmöte som pågick den tolvte juli 2010 var årets tidigare årsmöte och vad som pågick där nästan nobelt, ädelt och vackert.
Det extra årsmötet gick ut på att sparka ut en av styrelsemedlemmarna.
Varför skulle han sparkas ut?
”De kunde inte arbeta tillsammans.”
Nej, just det… Men varför inte?
Jo… Denna styrelsemedlem sa emot när styrelsen skulle bidragsfuska. Har man bara hört, en sån skurk! Då kan man verkligen tänka sig att det var svårt att arbeta tillsammans.
Arbetet inom styrelsen var redan innan dess besvärligt, för styrelseledamoten ifråga vägrade skriva under vissa saker från förra årsmötet. Det var saker som inte behövde skrivas under, men trots det krävde man att han skulle göra det. När han ändå vägrade, gick någon i styrelsen så långt som till att urkundsförfalska. Detta polisanmäldes, men utredningen lades ner- eftersom hela den del av styrelsen som var med vid tillfället stått upp för brottslingen genom att påstå att ingen av dem minns vem det rörde sig om…
Så, det här handlar om en styrelse som ägnat sig åt sådana brott som urkundsförfalskning, bidragsfusk, mobbing och hot, för att försöka bli av med den ledamot som försökt se till att styrelsen ska följa lagen (Det har funnits ytterligare en sådan styrelseledamot, ska sägas, men han hoppade av frivilligt. Det förstår jag mycket väl.).
När nu ledamoten trots detta fortsatt sitt arbete, såg styrelsen alltså till att dra ihop ett extra årsmöte för att bli av med honom. Det var inte ett litet årsmöte- det handlade om ungefär tre gånger så många ombud som under förra mötet, och nu handlade det alltså enbart om att sparka ut en person.
Och det var nu den stora smutsen drog igång.
Att de flesta av alla dessa ombud blivit ditdragna av övriga styrelsen för att rösta som styrelsen ville, är ju inte svårt att begripa, och heller inte egendomligt.
Obehagligare var dock helt andra saker:
Dessa styrelsemedlemmar ljög ombuden rakt i ansiktet vad gällde exempelvis frågor om bidragsfusket.
Ombuden å sin sida hade ingenting emot detta, tvärtom blev majoriteten av dem ytterst irriterade när exempelvis jag påpekade att bevis fanns om att vad styrelsemedlemmarna påstod var lögner.
Vissa av de köpta ombuden gick så långt som att hånfullt börja käfta mot mig mitt under min talan, eftersom de tyckte att det var totalt onödigt att jag påpekade sanningen, eftersom de ändå skulle rösta som de blivit ombedda.
Och naturligtvis- så kan man se det. Självklart spelade mina ord ingen roll. Jag uttalade dem bara för att sanningen skulle fram, och det är klart att det var störande för de som inte var intresserade av den.
Vad som skedde var demokrati. Vill majoriteten bryta mot lagen, då är det demokratiskt. Vill majoriteten bete sig som smutsiga kräk, då är det demokratiskt.
Demokratiskt- och smutsigt, äckligt och skamligt. Om jag inte gjort mitt yttersta för att arbeta emot vad som skedde igår, och även lämnat in reservationer för att visa mina åsikter, skulle jag skämmas idag.
Skämmas lika mycket som jag anser att det slödder och pack som större delen av ombuden bestod av ska göra, skämmas lika mycket som brottslingarna i majoriteten av Sverok Västs styrelse ska göra, och skämmas lika mycket som Sverok borde göra för att organisationen inte kastat ut distrikt väst.
Usch!
Maniac Media 