Avundsjuka som argument för monarkin

Efter min förra krönika om monarkin fick jag frågan om problemet var att jag var avundsjuk. Det var inte första gången en monarkist drog till med avundsjuka som nån sorts argument för Konungen.

Lite som att tankegången går såhär: ”Du är bara avundsjuk, din slöe djävel! Kungen FÖRTJÄNAR att stå över lagen och leva i lyx- EFTERSOM du bara är avundsjuk!”

Jag har inga problem alls att ärligt erkänna, att trots mina principer och åsikter skulle jag antagligen inte ha svårt att sova om nätterna ifall det varit mig som staten fått för sig att betrakta som mer värd än övriga människor. Nejdå. Jag hade antagligen gillat läget, ätit gott, roat mig och varit en precis lika onödig och principiellt äcklig sak i det statliga systemet som Carl Gustaf är (om dock aldrig så smartare).

Men det är ju inte riktigt det saken handlar om.

Vad det betyder är förresten inte ens att jag är avundsjuk på ”Lillprinsen”, nej, det betyder bara att jag troligen har lika dålig moral som han. Och jag säger troligen, för vi ska komma ihåg att det här rör sig om hur jag tror att jag skulle betett mig om jag haft de möjligheter han fått.

Men oavsett- låt oss säga att jag är avundsjuk. Vi låtsas det, för en stund. Hur kan det vara ett argument för monarkin? Vad har avundsjuka med saken att göra?

För mig känns det som goddag yxskaft.

Avundsjuka brukar alltid plockas fram av monarkisterna, men det är bara ett fult nedsvärtningsförsök, helt jämförbart med att häva ur sig: ”Du är bara avundsjuk på allt det roliga han fick göra!” om någon vill att en våldtäktsman åker fast.

Jag är inte emot monarkin för att kungafamiljen lever lyxliv. Jag är emot den för att den innebär att alla människor inte är lika mycket värda, och att alla människor inte har samma rättigheter eller skyldigheter.

Rent personligt kan jag svälja just den saken, för självklart har inte alla människor samma värde, rättigheter eller skyldigheter för mig. Personligen alltså. Mina vänner och familjemedlemmar är värda mer än random jeppe på stan, och samma sak gäller det med rättigheter och skyldigheter: det är ju inte så att jag har varesig några rättigheter eller skyldigheter för Volvo Lastvagnar, till exempel.

Men statligt är det en annan sak med. Nu är jag inte överdrivet positivt inställd till staten som idé överhuvudtaget, men jag tycker betydligt sämre om stater där människor är av olika värde och där alla inte har samma rättigheter och skyldigheter.

Det är likadant med att födas in i sin roll- helt okej om det gäller att man får ta över familjeföretaget, inte lika okej om det gäller en statlig roll, om sedan rollen är hög eller låg, det gör detsamma.

Att alla människor inte ska ha samma värde, rättigheter eller skyldigheter bygger vidare på samma tankegångar som att Far i huset får slå sina drängar och pigor, och att kvinnor inte får rösta eller arbeta eller studera eller ärva.

Precis samma tankegångar bygger monarkin på, och därför är jag emot den. Avundsjuka, det är en annan sak. Det är inte schysst att dissa kvinnan som inte får studera på grund av sitt kön med att hon är avundsjuk.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s