Den lögnaktige monarken

Ikväll såg jag Farbror kungen gå ut i Dumburken med en ”kraftig kunglig dementi” gällande senaste tidens rykten om honom och vad han haft för sig på ”kriminella strippklubbar” där han ska ha fotograferats.

Den där ”kraftiga dementin” var, förutom i höstas när han jiddrade om att ”vända blad”, det hittills största beviset på att ryktena är sanna. För där stod han och flackade med blicken, tittade bort, väntade med svaren och försökte skämta till det.

Monarkister brukar ofta mena att ”kungen är bra”, även om de inte kan berätta vad han är bra på. Men en sak vet vi iallafall nu, som väl de flesta någorlunda vettiga personer gissade även förrut: Någon bra lögnare, det är han inte.

Det har han aldrig behövt vara- det här var ju första gången som han faktiskt befattat sig med att svara på en riktig journalists frågor (även om svaren i sig inte var ärliga).

”Den Motvillige Monarken” har nu fått en ny och sannare innebörd. Kungen är inte det minsta motvillig till att vara kung. Han är, som alla kungar, motvillig till att bli vettigt och objektivt betraktad av media, han är motvillig till att svenska folket ska få veta sanningen om honom och framförallt är han motvillig till att vårt statsskick någonsin ska bli modernt och möjligt att sluta skämmas över.

Annonser
Det här inlägget postades i Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s