Idéellt arbete

Förr i tiden, när folk ofta jobbade många fler timmar om dagen och även på lördagar, var det lustigt nog även många fler som engagerade sig i föreningar och organisationer. Oftast religiösa och politiska, men det är en annan sak…

Förr var i stort sett alla med i nån typ av idéell verksamhet, men inte nog med det: det var också många fler som arbetade för dem. Detta trots att de kanske även arbetade dubbelt så mycket för brödfödan än vanligt folk gör idag.

Numera kanske folk i allmänhet sätter ett större värde på sin fritid? Eller också kanske det istället var folk förr i tiden som satte ett större värde på föreningar, klubbar, organisationer och allt vad det nu kan röra sig om?

Personligen hör jag till en sådan grupp nuförtiden som ägnar sig mycket åt föreningar. Men jag gör inte som jag kanske borde, och fokuserar på en förening, som jag ägnar all min tid åt och brinner för. Nej minsann. Jag är säkert med i minst fem föreningar, där jag dessutom ägnar mig åt valberedning och styrelsearbete i tre av dem. Utöver det har jag pysslat med paraplyorganisationen som tre av föreningarna är med i.

Och mitt i allt detta försöker jag dessutom få in lite ordentlig träning. Det är svårt att hinna med. När jag började träna planerade jag att göra det fem dagar i veckan, men än så länge brukar det inte bli mer än två. Jag har inte tid, helt enkelt.

Jag tror att det är ganska vanligt bland folk som är med i föreningar överhuvudtaget, att precis som jag, så är de med i ganska många. Och jag kan också förstå varför folk inte orkar med att arbeta idéellt hur mycket som helst. Även om man kanske älskar det man jobbar för, så får man så ofta bara skit för det. Det tär.

Man arbetar och arbetar, och så får man plötsligt höra via omvägar att det går en massa illasinnade rykten om en, kanske genom folk som inte ens känner en.

Man ställer sig till förfogande och får som tack en massa bråk och gräl och förlorar fullt av vänner på kuppen.

Folk som har åsikter om ens arbete kommer inte till en med konstruktiv kritik, utan går stället och gnäller och skvallrar och snackar skit med andra.

Så ja, jag förstår verkligen varför folk nuförtiden inte ids vara med i föreningar, trots att det är roligt, och om de är det, inte orkar lägga ner någon tid på att arbeta för dem.

Förr i tiden kanske folk var hårdare? Eller också kanske det är så att numera går man inte med på att ta lika mycket skit som förr?

Oavsett, så är det ju tragiskt att man ska må dåligt av att ställa upp med idéellt arbete. Jag är dock osäker på hur man inte ska må dåligt, med tanke på mänskligheten.

Går det att få folk att sluta med lögner, backstabbing, ryktesspridning, tisseltassel, korridorgnäll, skitsnack, bråk, tjafs, dumheter och elakheter? Går det att få folk att istället visa lite hederlighet, kamratskap, tacksamhet, hjälpsamhet och vänskap?

Detta inlägg publicerades i Dagligt flum och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s