Jämställdhetens bakåtsteg genom könssegregering

För några dagar sedan var det den Internationella Kvinnodagen, något jag som vanligt passade på att kritisera. Men det var inte alla som läste min kritik, som förstod den.

Tvärtom var det (precis som det brukar vara) många som missförstod allting och trodde att det rörde sig om nån sorts mansgnäll. Folk skrev till mig på Facebook att det finns en internationell mansdag också- som om det skulle göra saken bättre!

Jag är inte emot kvinnodagen och liknande för att jag tycker så oerhört synd om männen. Jag är emot skiten för att jag menar att den saboterar allmänhetens jämställdhetbehandling mellan män och kvinnor.

Jag ska förklara.

I min debatt på Facebook var det en tjej som argumenterade för kvinnodagen. Hon kallade alla kvinnor för sina systrar. Jag protesterade, och då jämförde hon det med ”afroamerikaner” som kallar varandra för ”brother” eller ”sister”. Och jämförelsen är bra, men båda delarna är dåliga.

Det finns kvinnor som tycker att kvinnor ska stå vid spisen, tvätta, städa och föda barn. Och det finns gott om svarta i USA som tycker att svarta och vita inte ska beblanda sig med varandra.

Men om vi nu håller oss till jämställdheten mellan män och kvinnor. Om en kvinna tycker att alla kvinnor ska stå vid spisen och föda barn, och en annan kvinna tycker att alla människor har samma rättigheter, vad finns det då för likheter mellan dessa kvinnor förutom att de har samma kön? Kan man påstå att de är ”två systrar med en gemensam kamp”?

Det tycker jag sannerligen inte.

Och om vi nu då låtsas att de kvinnor som kämpar för kvinnors rätt (feminister, alltså) faktiskt kämpar för allas lika värde (som många av dem tror), är det då inte mycket bättre om alla, oavsett kön, är lika välkomna att kämpa tillsammans?

Könssegregering är inte nyttigt på något sätt för jämlikheten. Oavsett om man kämpar för att männen ska sitta i salongen och röka pipa, dricka whisky och diskutera politik medan kvinnorna ska sitta i köket och brodera, eller om man kämpar för att kvinnorna ska bli direktörer, statsministrar och rikast i världen, så kämpar man för samma sak- nämligen att män och kvinnor aldrig ska ha samma rättigheter.

Och därför är jag emot kvinnodagar, mansdagar och all övrig feministisk skit och maskulinism om sådan finns.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s