Idag råkade jag läsa på Aftonbladet om ett ”genuspedagogiskt” daghem i Stockholm, där man hämmar barnens språkutbildning genom att kalla dem för ”kompisar” istället för flickor och pojkar, och även använder det påhittade låtsasordet ”hen” för att slippa använda ord som hon och han. Detta går så långt att man även skriver om sångerna.
Såna här exempel gör mig bara ledsen, när barn blir offer för 2000-talets rasbiologer, som aldrig kan ta sig loss från att vara annat än fjortisfeminister.
Och hur skulle det någonsin kunna bli något annat än en tragisk ironi, när dessa människor som tror sig kämpa för jämställdhet och individualism i själva verket är de som fokuserar på könet mest av alla?
Att könet finns, såväl biologiskt som socialt, det är ingenting som man varesig bör eller kan förändra. Det är ingenting som leder till jämställdhet eller individualism. Allt det kan leda till är att de stackare man offrat för denna dumpolitiska ”forskning” blir ännu vilsnare än ”forskarna” själva.
Jämställdhet och individualism, det får man genom att låta alla människor ha samma värde, möjligheter och skyldigheter. Inte genom att försöka lära dem att sociala kön inte finns.
Självklart ska man även acceptera och respektera den lilla minoritet som inte känner sig hemma varesig som kvinna eller man- även dessa människor har lika värde.
Men det är total galenskap att bygga in majoriteten i en könlös mall på grund av en liten grupp. Det är ungefär som om alla i hela världen skulle börja prata svenska för att vi här i Sverige skulle tycka att det kändes bättre så.
Det finns dock en liten, men ack så viktig skillnad, nämligen: Vi föds alla utan språk. Språk är något man lär sig. Vi föds dock inte utan kön, som ”genusvetarna” vill hävda. Och det handlar inte om synen på rosa och blått, utan om synen på oss själva och omvärlden.
Självklart är den en sak som går att förändra, genom knäckt självrespekt eller uppbackning av den, genom hjärntvätt och mycket mer. Men den är också till stor del en rent instinktiv sak.
Det är inte många i Sverige idag som tror att det går att förändra vad man har för sexuell identitet. Om man är attraherad av män så är man det helt enkelt, oavsett om man själv är man eller kvinna.
Det är en ganska liknande sak med genusvetandet. Tycker man om att slåss så gör man det, tycker man om att klappa bäbisar så gör man det, tycker man om att baka kakor så gör man det, tycker man om att laga bilar så gör man det.
Jag vill inte backa upp något av detta eller för den delen något annat på kvinnor eller män. Tvärtom anser jag att det är mycket viktigt att alla ska ha lika möjlighet att göra vad han eller hon själv är intresserad av.
Och detta innebär att om samhället inte ska komma med något tvång, då ska det inte vara några djävla genusexperiment på daghem. Låt småbarnen vara sig själva!
Det är tillräckligt obehagligt att det slösas skattepengar på ”genusvetande” på universitet och högskolan, men ”forskare” och ”queerteoretiker” kan köra sitt flummeri på varandra istället för att dra in oskyldiga offer.
Maniac Media 