”I-landsproblem” är ett ord som vanligtvis handlar om väldigt lindriga bekymmer. Fetman är inte ett sådant. Fetman är ett stort problem, fler människor dör av övernäring än av svält och bristsjukdomar.
Men det är inte alla tjockisar som anser att de har något problem! Världens fetaste mamma, Susanne Eman från Arizona, har som mål i livet att bli den fetaste kvinnan någonsin.
Med sina 330 kilo har hon för längesedan gått förbi epitetet ”tjock som en ko” och börjar nu istället närma sig ”den mänskliga blåvalen”. Hon är nyfiken på om det är möjligt för en människa att väga ett ton. Ack ja, vad gör man inte för forskningen?
Jag må verka såväl cynisk som elak, men medan det finns överviktiga som arbetar allt vad de kan för att gå ned i vikt, är Susanne Eman en kvinna som målmedvetet kämpar till sitt yttersta för att bli fetast i världen.
Det hade jag egentligen inte brytt mig så mycket om- det finns många udda varianter att begå självmord, och vem är jag att säga att den ena är sämre än den andra?
Men saken är den att hon har två söner, som hon tvingar med i arbetet att ta livet av henne, genom att de åtta timmar i månaden ska hjälpa till att fylla sex kundvagnar med mat, mat hon sedan varje dag proppar i sig 21000 kilokalorier av.
Det är djävligt synd om de här barnen, som högst sannolikt innan de blivit vuxna kommer att förlora sin 32-åriga mor. Och det är garanterat ganska många som nu sitter och tänker:
”Men varför bryter inte staten in? Varför går inte socialen in och tar ifrån henne pojkstackarna?”
Det där är en känslig fråga.
Visst känner även jag ibland att vissa människor (ganska många) borde ha licens för att få bli föräldrar, men var ska man dra gränsen? Ska rökare få ha barn, till exempel? Och isåfall: Varför det?
Så jo, trots den smärta denna kvinna medvetet vållar sina söner, anser jag inte att det finns någon rätt att som usurpator gå in och ta hennes barn ifrån henne.
Men det finns annat man kan göra… Det lustiga är nämligen, att trots att Eman bor i USA, som så ofta anklagas för att vara en ännu omöjligare plats än Sverige att bli sjukskriven på, så är det precis sjukskriven hon är.
Naturligtvis! Och precis vad hon också borde vara.
Hon är sjukskriven för sin fetma, och borde med sjukvårdens hjälp arbeta för att gå ned i vikt. Men då hon istället gör det motsatta, finns inte någon anledning att hon ska fortsätta vara sjukskriven längre. Speciellt inte om hon, som hon säger, mår bättre ju större hon blir.
Staten ska inte betala för att folk ska äta ihjäl sig, inte ens Arizona. De pengarna kan användas till något nyttigare.
Maniac Media 