Religionsfrihet eller religionsförtryck?

Häromdagen nämnde jag Israels senaste sjöröveri på Facebook, ett inlägg som snabbt tog fart i en hätsk ”debatt”. Är det ”legitimt” eller ”brottsligt” att Israel bordar fartyg på internationellt vatten?

Ja, det kan man fråga sig, och alla som deltog i ”debatten” hade sin syn klar- men man kan knappast påstå att alla delade varandras åsikter.

Ska vi se det ur Israels perspektiv, så var det såklart ”legitimt”. Precis som Lars Gathenhielm hade ”rätt” av självaste konungen att vara sjörövare på 1700-talet, men det handlade förstås om den svenske kungen, inte den danske, vars fartyg han hade legitim rätt att röva.

Så det blir ju alltid olika ur vems perspektiv man försöker se på saken, men hur man än gör går det ju inte att komma ifrån vad det är israelerna pysslar med- sen kan man stödja det eller inte.

Fast fullt så lätt fungerar det ju tyvärr aldrig i en debatt där Israel ingår i snacket. Det är alltid några sionister som menar att Israel har legat under ständigt förtryck och därför har ”legitim rätt” att göra ungefär vad som helst- men att trots denna legitima rätt, så är landet en vänlig demokrati där alla människor är lika mycket värda och behandlas lika.

Landet som flödar över av mjölk och honung…

Och det var här någonstans som ”debatten” började bli riktigt surrealistisk. Någon hävdade nämligen, att religionsfriheten i Israel är världsledande. Som argument för detta absurda påstående nämndes bland annat möjligheten att få könsstympa sina barn.

Det är inte frihet- det är förtryck.

Jag menar att området där Israel idag ligger i tusentals år har varit en av världens mest plågade och utsatta platser för religionsförtryck, och fortfarande är det.

”Religions- och trosfrihet är en rätt för medborgare att fritt bestämma över sin religiösa eller annan övertygelse och över hur övertygelsen ska utövas, inklusive rätten att inte ha några övertygelser och att stå utanför alla samfund.”

Det där rimmar illa med att könsstympa någon som inte själv gått med på detta- vad händer med envars rätt att fritt bestämma hur dens övertygelse ska utövas, om någon annans övertygelse inkräktar på denna rätt?

Det rör sig snarare om våld och tvång, och det är inte religionsfrihet. Då kan jag lika gärna påstå att det är religionsfrihet att jag ska få gå ut på julafton och hänga grannen i en ek och offra honom till Oden. Inte heller det är religionsfrihet- även det är våld och tvång.

De abrahamitiska religionerna är förresten i sig världens största exempel på religionsförtryck. Egentligen är de ju faktiskt bara tre olika varianter av en och samma religion- en otäck gammal krigspropaganda med syfte att argumentera för judarnas legitima rätt att erövra Kanaans Land, mörda och stympa männen och förslava kvinnorna.

Att kristna, judar och muslimer aldrig har kommit överens inom religionen trots att de egentligen tror ungefär samma och dyrkar samma gud, det är ganska ironiskt, men inte konstigare än att katoliker och protestanter inte gör det. Rent objektivt är det inte någon större skillnad mellan kristendom och judendom än det är mellan katolicism och protestantism.

Men det finns en viktig skillnad- judendomen har inte som mål att ”frälsa” övriga människor. Enligt judendomen är Guds utvalda folk släkt allihop och härstammar från Abraham. Det skulle kunna betraktas som ”religionsfrihet” för icke-judar i ett land med judendomen som statsreligion, om man är van vid att folk ska försöka hjärntvätta en eller tvinga en att bli exempelvis kristen.

Själv ser jag det viktigaste med religionsfriheten i att inte utsättas för hot, våld eller förtryck gällande vad man valt, eller inte valt, för religion. Det är nämligen hot, våld och förtryck som är de tre grundpelarna i religionens namn.