Om flyers och självförsvar

Idag har jag vankat omkring två timmar på stan och delat ut flyers om Kali Sikaran Göteborg, självförsvarsklubben där jag tränar.

Jag är inget vidare bra på det där med att dela ut flyers. Under två timmar lyckades jag dela ut fem stycken personliga: Två till tonåriga killar, varav en verkade genuint intresserad, en till en säkerhetsvakt, som redan tränar MMA och kickboxing, en till en tjej som jag övertalade med den retoriska frågan:

”Tänker du något på att kunna försvara dig om du blir överfallen på stan?”

Nu kan man ju tro att det är en fråga man inte kan säga nej till, men jodå. Allt går att göra för att komma undan en flyer!

Sista flyern lyckades jag dela ut genom att gå in i en butik och fråga om de var oroliga att bli rånade. Kvinnan jag frågade tränade redan, men hon tog emot flyern ändå, för att visa den för sina vänner.

Det är svårt att dela ut flyers. Folk får vanmakt i ögonen, vänder undan blicken, ökar automatiskt på stegen och vänder åt sidan. Jag vet ju själv hur det är. Jag vill inte heller bli påhoppad av nån utdelare.

Man måste vara vara lite lömsk. Istället för att dela ut, får man lägga sina flyers snyggt och prydligt på restaurangbord, om det finns sådana möjliga.

Folk vill inte bli påhoppade och få flyers upptryckta i ansiktet- då svarar de nej automatiskt. Det gör jag ju själv. Däremot är det många som kan börja ta sig en titt på en flyer som ligger på ett bord.

Det verkar helt enkelt inte skrämmande eller påtvingande.

Ännu bättre hade det varit med en liten uppvisning på stan. Det hade säkert gjort många förbipasserande intresserade av att stanna för att titta på vad som försegick. Självförsvar är alltid spännande att titta på.

Att vanka runt med flyers däremot, det är inte spännande. Och mest av allt inte för den som gör det. Nu gjorde jag det i två timmar och fick oerhört ont i svanken- då kan man tänka på folk som arbetar professionellt med sådant. Det har jag gjort (inte med flyers, men med opinionsundersökningar), det är inte roligt.

Självförsvar däremot, det är både roligt, praktiskt, nyttigt och viktigt.

Men en sak med självförsvar som jag verkligen inte kan förstå, är att det nästan bara är män som tränar, trots att det främst är kvinnor som oroar sig över att bli överfallna.

Om man oroar sig för våld, borde man väl lämpligast börja lära sig bra sätt att hantera det?

Detta inlägg publicerades i Dagligt flum och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s