Feminister- långtifrån pacifister

För tillfället är det en sorts teatergrupp i Stockholm vid namn Turteatern, som spelar upp en pjäs skriven ur den minst sagt våldsamma och mentalsjuka feministen Valerie Solanas SCUM-manifest, något som har lett till en hel del ståhej.

Ståhejet ifråga kanske inte är så obegripligt, med tanke på att SCUM-manifestet är en hatisk text som beskriver mannen som en biologisk olycka som ska utrotas. Trots detta brukar dock feminister snabbt springa till undsättning när Solanas eller hennes manifest är på tapeten, och försvara dessa genom att hävda att texten är satir och svart humor.

Det har inte varit något undantag den här gången, men innan jag går vidare med det är det lämpligt att jag förklarar lite om feminism och feminister.

De flesta som tror sig vara feminister, är egentligen bara ”vanliga hyggliga människor” som tycker att alla oavsett kön har ett lika värde och ska behandlas därefter. En vettig åsikt som jag personligen helt står bakom.

Men feminism är något annat. En riktig feminist, är en person som tror att vi alla bor med en förtryckarstruktur i samhället vid namn ”Patriarkatet”, där män är överordnade och kvinnor underordnade. Viktigt inom feminismen är också att vilja förändra detta.

Det är sällan meningsfullt för någon som inte tror på Patriarkatet att försöka debattera med en feminist, eftersom feministen väldigt sällan ens bryr sig om att lyssna på motargument utan bara hånskrattar. Tron på den feministiska konspirationsteorin blir i regel bara starkare om någon försöker debattera, för feministen anser mest att det antingen innebär att man är en idiot som inte ”inser att Patriarkatet finns”, eller också att man visserligen är väl medveten om Sanningen, men att man inte vill förändra männens förtryck mot kvinnorna.

Kort alltså: En feminist är en person som tror på Patriarkatet och vill bekämpa det, inte någon som är för jämlikhet. Det är en sak som är viktig att komma ihåg.

En annan sak som är viktig att minnas, är att feminismens flaggskepp är sådana som Sara Stridsberg (som översatte SCUM-manifestet till svenska), Gudrun Schyman (gammal kommunistisk alkoholist), Linda Skugge (medförfattare och redaktör till den ”unga och arga” feministiska boken ”fittstim”), Tiina Rosenberg (”genusvetare”, tidigare ledare i Feministiskt Initiativ, känd för att ha sagt att kvinnor som har sex med män är könsförrädare), Ireen von Wachenfeldt (Känd för att ha sagt att ”män är djur” i TV som ROKS ordförande) och självklart icke att förglömma Valerie Solanas, och drivande feministiska organisationer är exempelvis ROKS och Feministiskt Initiativ.

Med det i åtanke, kanske man inte borde försöka argumentera emot att feminismen är såväl manshatande som matriarkatisk. För även om de flesta som tror sig vara feminister inte är manshatande, ja även om inte ens alla riktiga feministiska aktivister är det, så är det ju flaggskeppen som är det viktigaste för hur en filosofi utvecklas. Ungefär som att det var Hitler som var viktigast för hur nazismen utvecklades, även om det var Anton Drexler som grundade den och miljontals ”vanliga hyggliga människor” som drev fram den…

De flesta sådana här feminister som har läst SCUM-manifestet och brukar försvara det med att det är satir och svart humor och kultur, är akademiker. Genusvetare och liknande som sitter i sin egen lilla dammiga skyddade värld och hjärntvättar sig själva med någon mumbojumbo de redan innan trodde på, men inte kunde rabbla lika fort utantill.

Valerie Solanas däremot, hon var en nerknarkad luffare som försörjde sig genom prostitution och åkte in och ut på mentalsjukhus. Jag dömer henne inte för det- självklart kan såväl luffare som knarkare, horor och galningar vara både humoristiska och begåvade författare.

Men grejen är den, att personer med hennes yrkesval ofta kan bli ganska bittra och mansföraktande och generaliserande. Fel, naturligtvis, men man kan förstå det. Generalisering är vanligt, även bland feminister.

Min poäng är, att hon antagligen var en hatisk kvinna som höll på att koka över av äckel och avsky. Det logiska är att hon skrev SCUM-manifestet ytterst seriöst och allvarligt som någon sorts hatventil, och det är nog ganska lätt att inse för alla människor som inte sitter i en skyddad verkstad.

Faktum är att jag tror att de flesta akademiska feministgenusvetare också begriper att den tolkningen är mest logisk- varför vill de annars jämt försvara den här sjuka texten skriven av en kvinna som försökte skjuta ihjäl tre män?

Som jag skrev tidigare- feminismen är manshatande och matriarkatisk. Och nu har feministerna försvarat Turteaterns uppvisning av SCUM-manifestet som pjäs.

Det är inget förvånande med det- kanske mer förvånande är, att även jag försvarar dem.

Det vill säga, jag försvarar inte deras smaklösa idé att göra det. Jag försvarar deras rätt till det, eftersom jag tror på individens rätt och rätten till det fria ordet.

Men jag tycker det vore väldigt intressant att få veta om de fått betala för det polisbeskydd de fått på grund av mordhot (Jag har förresten också haft mordhot, men inte fan fick jag något polisbeskydd). Arrangörer av fotbollsevenemang och ravefester brukar ju ofta tvingas betala dryga pengar för att Farbror Blå ska hänga där på grund av risk.

Men jag misstänker att Turteatern haft turen att slippa hala fram plånboken, eftersom de istället får betalt av skattebetalarna för att sätta upp sin hatiska pjäs. Det gillar jag inte.

Vad jag tycker ännu sämre om, ja vad jag rentav blir förbannad över, är att Turteatern könsdiskriminerar sina besökare. Jag tror inte det är lagligt (det är dock inte det som gör mig förbannad), så om jag hade sett pjäsen och blivit diskriminerad skulle jag anmält dem. Jag hoppas att någon annan gör det.

I övrigt blir jag inte egentligen upprörd när några mindre sluga feminister går ut såhär klantigt och visar sina sanna ansikten. Det är bara bra, det visar ”vanliga hederliga människor” som inte själva håller koll vad feminism är för något.