Djur i fångenskap

En man som dött hade som sista önskan att en av hans hundar skulle delta på begravningen. Kyrkoherden Markus von Martens gick inte med på att släppa in pälsdjur i kyrkorummet, av hänsyn till allergiska personer.

Då tog det hus i helvete.

Denna historia har blossat upp som en storm i media och prästen har fått veta att han minsann har kalla ögon och att när han dör finns det bara en knapp i hissen- och den pekar neråt.

Den här krönikan handlar dock inte om den historien, utan snarare om just det faktum att människor så ofta betraktar sina djur i fångenskap som familjemedlemmar.

Hur mycket man än älskar dem och hur mycket de än älskar en tillbaka, så kommer de aldrig vara några familjemedlemmar. Djur i fångenskap är djur i fångenskap, precis som människor i fångenskap är.

Alla slavägare genom tiderna har inte behandlat sina slavar illa. Det är inte alla slavägare som piskat och våldtagit slavarna och tvingat dem att arbeta hårt. Det har faktiskt funnits slavägare som behandlat sina slavar som familjemedlemmar.

Men det förändrar inte det faktum att de ändå var slavar.

Människor i fångenskap.

Ägodelar.

Samma sak är det med djur i fångenskap.

Hundar, kaniner, hästar, katter, ja vilka djur som helst. Hur trofasta och kärleksfulla och lojala de än är, och även om man älskar dem mer än man älskar någon människa, så förändrar det inte att djuren bara är ens ägodelar.

Aldrig familjemedlemmar.

Familjemedlemmar är ingenting man kan köpa och sälja för pengar och spärra in i burar. Att många djurägare älskar sina djur och aldrig skulle kunna tänka sig att sälja dem innebär inte att de ändå inte har den makten.

Samtidigt som de menar att deras egna djur är familjemedlemmar, äter de flesta människor utan bekymmer kvarlevorna av andra djur i fångenskap- som ofta levt i rena koncentrationslägren och slaktats med riktiga tortyrmetoder.

Så varför inte erkänna att de djur man har är i fångenskap?

Min gissning är att i dagens samhälle känner de flesta skuld vad gäller djur. De vet inte hur maten blir till, men det vill de heller inte göra. De vill bara köpa maten ren och klar i affären.

Och att sällskapsdjuren är familjemedlemmar- ja, för annars vore de ju i fångenskap, och det går väl ändå inte an?

Hycklare.

Att äta kött och hålla djur i fångenskap innebär inte att man för den sakens skull inte kan vara djurvän. Men bättre än att låtsas att vissa av djuren är ens familjemedlemmar, är då att göra sitt bästa för att de djur man tänker äta upp också får leva ett gott liv och dö en så kallat human död.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s