Eurovision way-too-long contest

På 80-talet såg vi på Melodifestivalen på Dumburken i min familj. Först en kväll när svenska artister tävlade mot varandra, sen ytterligare en kväll där vinnaren av de svenska artisterna tävlade mot utländska artister. Krångligare än så var det inte.

Det var en sån där en-gång-om-året-grej som alla gjorde på den tiden och som fler än en generation vuxit upp med nu, ungefär som att familjen samlas framför Dumburken och glor på Kalle Anka på Julafton.

Det är en svunnen tid med lite mysko traditioner som borde vara borta nu, men som biter sig kvar. Många kanske har nostalgiska minnen kring Melodifestivalen och vill fortsätta uppleva vad de kände som barn?

Den tävling som fanns då är borta sedan länge, precis som Hylands Hörna och Nöjesmassakern. Allt handlar om minnen från en tid då i stort sett alla såg på allt som gick på TV, vad det än var för skit. Hela familjen samlades framför Dumburken med kaffe-termos och fika och så schemalade man sina sysslor efter när programmen skulle visas.

Och än finns reliker som inte går att tvätta bort så lätt. Kalle Anka på Julafton tillexempel. Men inte Melodifestivalen.

För hur fungerar den numera?

För ett antal år sedan (ingen aning om hur många) beslutade nån listig typ att det skulle vara tittarna som skulle rösta om vinnaren. Enbart det tog naturligtvis bort en av de viktigaste traditionerna gällande tävlingen- att läsa på löpsedlarna dagen därpå att fel låt vann.

Men tittarna skulle inte rösta av rättviseskäl, förstås, utan för att det skulle komma in pengar den vägen. Listigt!

Självklart var det därför tävlingen upphörde att vara en en-gång-om-året-grej och istället verkar pågå i månader. Ju längre tid den håller på, desto mer pengar kommer det in. Melodifestivalen är numera SVT:s variant av Idol, Småstjärnorna och Wannabe. En helt annan tävling med en helt annan mening än förr i tiden.

Men den verkar konstigt nog fortfarande få minst lika stor uppmärksamhet som då. Pressen skriver ännu mer om den (för nu håller den ju på under en längre period), den har blivit lite som en dokusåpa. Och på Facebook gnäller folk som aldrig förr, istället för att göra det enda vettiga- stänga av TV:n och sluta se programmet ifråga.

Jag tror att förutom att känna nostalgiska minnen som binder dem kvar, tycker många att det är skönt att gemensamt få hata någon. Det är en ganska obehaglig tanke, att vad som håller ihop skiten är gemensamt hat och elakhet. Men jag har svårt att tro annorlunda just nu.

Jag har inte kollat på Melodifestivalen på många år, men efter att ha plöjt igenom så oerhört mycket gnäll på Facebook om Björn Ranelid och hans deltagande i tävlingen, blev jag tillslut lite för nyfiken och kunde inte låta bli att söka upp programmet på SVT:s webplats och snabbspola fram för att kolla vad folk gnäller om.

Jag vill inte delta i mobbingen, så jag tänker skriva så lite som möjligt om Ranelid och hans låt. Jag tror dock att orsaken till att låten går vidare är för att Guillou har rätt i att Ranelid blir driftkucku. Folk röstar på honom för att de skrattar åt honom, precis som de röstade på Lasse Brandeby i ”Let´s dance”.

Elakhet? Obetänksamhet?

Kanske båda delarna. Men enbart detta är en god orsak för alla att äntligen säga adjö till Melodifestivalen och sluta klamra sig fast vid gamla minnen från sin barndom. Och till de som envisas med att titta säger jag bara: Innan du röstar på Ranelid, tänk på att han gör detta seriöst. Det är taskigt att rösta på honom.

Detta inlägg publicerades i Dumburken och annan media och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s