Vikten av att kritisera monarkin när majoriteten applåderar

När Victoria gifter sig eller föder barn, applåderar en stor del av befolkningen. Och det uppskattas inte att personer som jag envisas med att lyfta på fingret även under ”ljusa stunder som dessa” och envetet påpekar vad rojalismen faktiskt är för något.

Rojalisterna menar att detta är lyckliga stunder även för oss som är emot monarkin. De menar att vi kan glädjas tillsammans med kungafamiljen även vi.

Men jag säger tvärtom.

Vad är det för vits att komma med kritik bara när Farbror Kungen går på porrklubb? Då klagar ju alla andra!

Det viktiga är istället att lägga fram kritiken när undersåtarna tjoar och applåderar och är nöjda med statsskicket. För det är då om någonsin vi behöver påminna alla om varför vi inte kan finna oss i monarkin.

Även när Sveriges kungar, drottningar, prinsar och prinsessor har aldrig så Disney-gulliga propaganda-fester med barnkalas och giftermål, är monarkin lika antidemokratisk som vanligt. Även vid leenden och skratt och puttinutt.

Rojalisterna kan komma med sitt babbel om att kungafamiljen minsann arbetar hårt för sitt apanage och att det är mycket dyrare med presidenter och att kungen minsann inte har någon egentlig makt ändå och bla bla bla och övrigt tjafs, det är aldrig och har aldrig varit det där som är det verkligt viktiga.

Det viktiga är att vi i Sverige 2012 fortfarande inte har samma rättigheter, skyldigheter eller möjligheter för alla människor. Det är det stora problemet och den stora skammen med svensk arvmonarki, och det är därför vi inte kan kalla vårt nuvarande statsskick demokratiskt.

Och det är när majoriteten av folket jublar för rojalismen som det är extra viktigt att påpeka detta. Ju fler som jublar, desto viktigare.

Varför det, kanske någon undrar?

Men det är väl ändå självklart, menar jag då- under jubel och propaganda? Naturligtvis är det man måste lägga fram kritiken!

Jag hade också kunnat gratulera Victoria och Daniel för att ha blivit föräldrar och, som Daniel bad om i media i morse, låtit dem vara ifred nu ett tag. Men isåfall hade de först fått avgå från sina parasitstolar.

Som det är nu, förtjänar de inte att vara ifred. Den välbetalda dokusåpa de valt att delta i helt frivilligt innebär att de är officiella, och därmed ska de bara finna sig i att varken vara ifred eller gratuleras av människor de suger blodet ur.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vikten av att kritisera monarkin när majoriteten applåderar

  1. Andreas Meijer skriver:

    Hej,

    Det är väl rimligare att få våra makthavare att göra som folket vill än att försvara upprätthållandet av en extrem socialförsäkring? Vi behöver varken kung eller president. Riksdag och regering fungerar (eller KAN fungera, i teorin i alla fall) i sig och statsministern (ja, kanske inte den nuvarande, men den fiktiva) kan, med sin regering klara av representationen.

    Demokratin skulle behöva definieras och verkställas, inte som den chimär av rättvisa och jämställdhet som är praktik idag.

    Jag har väl inget emot kungen eller hans familj men jag är inte villig att betala för den tjänst de ger landet. För min del ser jag hellre ett mer rättvist samhälle än ett skådespel till pöbeln =)

    Vänliga hälsningar
    Andreas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s