”Vita kränkta män”

”Vita, kränkta män!” vräker någon ur sig, och en debatt går förlorad.

Alla feministerna börjar le hånfullt.

De vet att det där är deras bonuskort, deras eviga ess i rockärmen.

De har aldrig några bra argument att komma med i debatter, men det gör inget. De kan ju alltid dra till med ”vita, kränkta män!”

För vita män (som för övrigt är en förkortning av ”vita heterosexuella medelålders män”) har inte någon rätt att ha en egen åsikt när det handlar om diskriminering.

Vi får uttala oss, så länge vi snällt står på feministernas sida och vet att vi ska vara djävligt glada och tacksamma för vad vi är födda som, och samtidigt ledsna och ursäktande såklart.

Vi ska veta hur världen ser ut- vita heterosexuella medelålders män är roten till allt ont. Är det inte främst sådana som är chefer, kanske? Är det inte främst sådana som får höga löner? Är det inte främst sådana som slår sina fruar och våldtar alla möjliga kvinnor?

Jo, precis så är det. Åtminstone här i Sverige där de flesta män är vita, men det är ovidkommande. Att de flesta varken är chefer, slår sina fruar, våldtar någon eller kanske ens får någon hög lön, det är också ovidkommande.

För vi kan ju alltid skryta med vad vi är.

Det låter lite rasistiskt tycker jag, men den feministiska världssynen ser ut på det viset.

Personligen har jag oftast haft kvinnliga chefer. Jag har aldrig haft någon hög lön- som högst har jag för mig att den låg runt 12-13 tusen kronor. Före skatt. Förutom under de två månaderna då jag jobbade som brandvakt. Någon hög lön hade jag dock inte då heller, och alla brandvakter hade samma lön, oavsett kön, sexuell läggning och hudfärg.

Jag har heller inte slagit eller våldtagit någon.

Herredjävlar, det är nästan svårt att tro att jag faktiskt är en vit, heterosexuell, medelålders man, va?

Åtminstone för en feminist. Eller hur?

Nej då. Deras världsbild är densamma- jag ska vara nöjd och belåten. Jag blev ju minsann inte kallad hora eller fitta i skolan eller nypt i röven.

Det stämmer. Jag blev kallad andra otrevliga saker och blev så svårt misshandlad att jag bara kunde äta soppa i flera dagar. De sexuella trakasserierna drabbades jag av efter skolan av en av mina första ”arbetskamrater”, som för övrigt inte var någon man.

Men allt sådant är lätt att vifta bort- det är bara att säga ”vita, kränkta män!” och le spydigt.

Feministernas världsbild ser ut som den gör, eftersom de grupperar människor. Det är farligt. Man kan gruppera folk och på det viset tycka sig finna bevis för saker som inte finns.

Man kan gruppera folk efter kön, hudfärg, sexuell läggning, ögonfärg, blodgrupp, ålder, politisk åskådning, religion, hårfärg… Ja, egentligen är det bara fantasin som sätter stopp.

Men bland alla dessa grupper kan man sen föra statistik. Vilka grupper är mest kriminella? Vilka får högst löner? Vilka är klokast? Vilka är friskast? Vilka lever längst?

För en feminist är saken klar. Likaså för en nazist. De har sina syndabockar.

För mig ser det istället ut såhär: för att leva i ett jämställt samhälle måste vi sluta behandla människor efter grupper och börja behandla dem som individer.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Vita kränkta män”

  1. Pingback: Boken Vita kränkta män. « Malte on the Roxxx

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s