Med snille och smak- institution för inbördes beundran

Vid diskussioner om huruvida ord egentligen är att betrakta som ord på riktigt eller inte, är det många som söker sig till SAOL– den Svenska Akademiens ordlista, som om den boken hade något sista ord i språkfrågor.

Som om Svenska Akademien vore något annat än en grupp för inbördes beundran.

Den Svenska Akademien är inte någon statlig institution- den är helt fristående, bildad på 1700-talet av en diktator som gjorde revolution för att stärka det kungliga enväldet.

Inte för att jag personligen har någonting emot fristående grupper som följer sina egna spelregler istället för att gå efter de där så kallade ”demokratiska” principerna- men tänker man på hur staten så gärna vill att politiska, religiösa och rentav fritidssysselsättande organisationer snyggt ställer sig i ledet, då har De Aderton en stil som man baxnar av.

Inte så underligt med tanke på att de har Konungen som beskyddare, men iallafall.

Det går inte att utträda ur De Aderton. Man sitter på livstid. Fast ingen kan ju tvinga en att göra det i realiteten, så idag är de tydligen egentligen sexton. Två stolar står tomma på grund av bråk.

Feminister och genustyckare gnäller ofta över att det är för mycket karlar och för lite kvinnor i stora styrelser. I Svenska Akademien har det sedan 1786 bara suttit åtta kvinnor bland De Aderton, varav fem sitter idag. Men fattas bara annat, då Akademiens skapare ville att den skulle besättas av ”Aderton Herrar ock Män”!

Akademiens syfte är enligt stadgarna att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”. Detta naturligtvis med det snille och den smak som högt lärda herrar och väl begåvade skalder antas bära.

Med det syftet kan man ju verkligen ställa sig tveksam till ifall det verkligen borde vara De Adertons lott att välja ut nobelpristagare i litteratur- det har ju inte överdrivet mycket med det svenska språket att göra, det är ganska sällan det väljs en svensk författare och många pristagares böcker finns inte ens på svenska.

Man kan också gott och väl hävda att Akademien bryter mot sina stadgar då de lägger in påhittade slangord såsom ”snippa” i sin ordlista- där handlar det inte om att arbeta på svenskans renhet, styrka eller höghet, utan snarare om att underminera dessa.

Den Svenska Akademien förtjänar respekt för att den kör sitt eget race och skiter i vad Pöbeln tycker om saker och ting.

Men det är också allt den förtjänar. Statliga medel, folkligt stöd, respekt för sina åsikter i språkfrågor- det förtjänar den inte.

Det var på 1700-talet dess form av ”Herrar ock Män” ansågs ha större ”snille och smak” än vanliga simpla människor. Nu lever vi i en annan tid, på gott och ont.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s