Feministnormativa fördomar

Ett intressant men en smula ironiskt faktum, är att feminister ofta brukar basera sina argument på sexistiska fördomar.

De har byggt upp sina egna könsnormer och passar man inte in i dem, beror det enligt dessa feminister på att man inte vet att man visst passar alldeles utmärkt. Man förstår helt enkelt inte att de har rätt.

Att man inte förstår kan bero på många saker. Oftast är det för att man är man, om man som exempelvis jag är det. Det kan också vara för att man inte har läst lika mycket feminism och genus som den som har rätt. Oavsett, så har man fel.

Det där brukar dyka upp i varenda ”debatt” om feminism ganska fort. Senast jag utsattes för det var för ungefär ett dygn sedan, vilket fick mig att börja fundera på saken.

En av de vanligaste fördomarna som brukar användas mot mig är att eftersom jag är man, så har jag ingen som helst möjlighet att ha någon aning om hur synd det är om kvinnor för att dessa utsätts för så mycket sexuella trakasserier.

Men det är naturligtvis inte sant. Att jag är man innebär ju inte att jag går omkring och blundar. Det där med sexuella trakasserier uppmärksammade jag i mellanstadiet när flickorna i klassen blev tafsade på för att de fick bröst. Hur dum jag skulle behöva vara för att inte inse hur obehagligt det var, det vet jag inte, men enligt majoriteten av feminister är tydligen alla män precis så dumma.

Och dessa feminister tror inte heller att män också kan drabbas av samma otäcka erfarenhet, vilket naturligtvis också är felaktigt. Själv blev jag utsatt för sexuella trakasserier varenda dag på arbetet en gång i tiden (av en kvinna) och blev så psykiskt nedgången av det att det var den största orsaken till att jag slutade plugga på högskolan. Jag hade helt enkelt ingen ork att dra iväg och studera på kvällstid efter jobbet utan drog raka vägen hem och sov istället.

Jag har även utsatts för sexuella trakasserier av homosexuella, vilket är svårt för heterosexuella att sätta stopp för om man inte vill bli utpekad som ”homofob”, som om man vore homofobisk bara för att man inte vill bli tafsad på av nån kille.

Fast för majoriteten av feminister räknas inte de där erfarenheterna. Jag är ju fortfarande man. Jag står högre upp i samhällstrappan än vad kvinnor gör.

Åtminstone enligt feministerna.

Men de har inte riktigt kunnat förklara varför.

Nästa sexistiska normativitet är naturligtvis att jag skulle tjäna mycket mer pengar än vad en kvinna gör. Det stämmer inte heller. Oftast när jag arbetat har jag haft en lön som nog skulle betraktas ganska låg av både kvinnor och män. Som mest drog jag in drygt 17 tusen kronor före skatt en månad, och då handlade det inte om 40 timmar i veckan, utan jag arbetade som en häst (som längst 17 timmar under ett dygn). Den anställningen (som brandvakt) var samma för män som kvinnor- alla hade samma lön.

Oftast har jag dock fått sämre betalt än så. En anställning jag haft var med individuell lönesättning. Enligt de feministnormativa fördomarna borde jag där haft högre lön än kvinnorna som arbetade med precis samma sak (vi digitaliserade arkiv åt Riksantikvarieämbetet), men det hade jag inte. Jag hade lägre.

Vad är det mer för privilegier jag som man haft över de stackars kvinnorna?

Jo, studierna naturligtvis. Enligt feministerna så lägger lärarna all fokus på de bråkiga och gapiga pojkarna, medan de stackars tysta flickorna glöms bort.

Mina egna minnen av könsdiskriminering i skolan ser lite annorlunda ut, såklart.

Där handlar det mest om gymnastiken. Eftersom majoriteten av män brukar vara bättre än majoriteten av kvinnor inom de flesta sporter, ansåg de som höll i gymnastiken precis som feminister brukar göra att man skulle dela in folk i grupper utefter kön. Det där minns jag främst från gymnasiet, eftersom det var där jag förlorade mycket på saken angående mitt betyg.

På mitt gymnasium kunde man studera idrott. Det innebar att i min klass hade jag flera som höll på med handboll och ishockey medan vi andra läste tyska och sånt. Och varför gjorde de det? Var det bara för att de gillade det?

Nej, självklart inte. De pluggade idrott eftersom de var begåvade. De hade en idrottslig fallenhet. Det hade däremot inte jag.

Trots detta, skulle jag -för att jag var kille- springa fem varv i skogen när tjejerna skulle springa fyra, och jag skulle simma längre. På grund av mitt kön. Naturligtvis fick jag ganska dåligt betyg i idrott, medan tjejer som var ungefär lika bra (eller dåliga) som jag, fick bättre. Även sådana som var sämre än jag, fick bättre betyg än jag, för även om jag sprang fortare än dem så hann de ju komma fyra varv i skogen före jag sprang fem.

De tjejer som var idrottare däremot, de sprang ju betydligt snabbare än jag. Ändå skulle de bara springa fyra varv.

Det där kan man naturligtvis se som dåligt för både killar och tjejer. Det var ju en nedlåtenhet för tjejerna, helt klart. Men de tjänade på den gällande sitt betyg, medan jag som kille förlorade.

Vad har jag för manligt privilegium? Jag har inte blivit upplockad av någon hemlig mansklubb att sitta och bada bastu, gå på porrklubbar och bli tilldelad mäktiga styrelseposter och välbetalda direktörsyrken.

Nej, mitt enda manliga privilegium är att jag är man. Enligt feministerna har jag därför väldigt mycket gemensamt med alla rika och mäktiga män. Rika och mäktiga kvinnor, däremot, är enligt feministerna mer eller mindre samma sak som misshandlade, våldtagna och papperslösa städerskor som flyttat hit från Somalia…

Den största skillnaden mellan mina åsikter och dessa feministers, är att jag inte tycker att man ska gruppera folk efter kön utan behandla alla individuellt och efter lika värde, medan de tycker att man ska gruppera män för sig, kvinnor för sig och ge kvinnogruppen lite extra.

Jag menar att bästa sättet att nå jämställdhet är att behandla mina medmänniskor jämställt, medan feministerna menar att kvinnor har blivit dåligt behandlade och därför ska dessa åka gräddfil ett tag, medan männen blir ojämställt behandlade. Enligt mig kan två fel aldrig bli ett rätt, och det är det som är orsaken till att så många feminister hatar mig idag.

Det hela är lite svårbegripligt, eftersom feministerna brukar vara väldigt troende av den pseudovetenskapliga genusteorin, som hävdar att kön bara är något påhittat.

Trots detta, menar de oftast att män och kvinnor beter sig olika. Män är våldsamma, sexistiska, ja rentav en sorts otrevliga undermänniskor, medan kvinnor av någon anledning är bättre på det mesta.

Så borde det ju inte vara, om kön är påhittat. Och man löser det absolut inte genom att blanda dessa olika varianter som egentligen är påhittade. Bättre då att bara döda alla män eftersom vi är en sämre form av människor… Visserligen påhittade, men vi som redan finns och inte gått på dagis och lärt och säga ”hen” och leka med dockor oavsett om vi vill, vi är ju redan förstörda.

För att se lite mindre skojfriskt på saken, kan jag ju återigen ta upp spelkonventet GothCon och dess politiska steg in i feminismen som exempel. För även här har ju feministerna sagt en hel del konstigheter…

Häromdagen läste jag en åsikt som jag sett förr, att eftersom män och kvinnor skrev olika rollspel så var det viktigt att få in kvinnliga rollspelsskribenter. Män skrev om män för män och jadajadajada… Det där borde ju inte stämma om kön är påhittat. Isåfall borde ju folk skriva individuellt- så som jag tror. Och det är lustigt, eftersom det är feministerna som tror på genusteorin och inte jag…

Men om kvinnor nu skulle skriva på ett anmärkningsvärt annorlunda sätt på grund av sitt kön, isåfall kanske de inte borde skriva överhuvudtaget? Jag menar, det skulle ju innebära att de roliga rollspelsscenarier som spelats på konventen de senaste 15 åren skulle dö ut…

Nu körde jag naturligtvis ”Djävulens advokat” lite. För jag tror nämligen inte att det går att se en skribents kön genom att läsa texten, och jag vet att många av de scenarier jag spelat varit skrivna av kvinnor.

Jag läste en annan vanlig feministnormativ sexistisk fördom häromdagen, just angående det här med rollspel. Det handlade om rollspelskaraktärer. Enligt påståendet så spelar män manliga karaktärer.

Inte heller det stämmer in på mig. Jag brukar oftast spela kvinnliga karaktärer i rollspel- varför spela något jag är på riktigt? För tillfället spelar jag en tioårig flicka. Den karaktären är kanske lite surrealistisk i ett spel där man mest går omkring i grottor och slår ihjäl monster, men den är rolig.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Feministnormativa fördomar

  1. Pingback: ”Källa behövs” | Maniac Media

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s