Det blev lite missförstånd efter min förra krönika, där jag skrev om feministiska sexistiska fördomar.
Jag fick snabbt kommentarer om att det saknades källhänvisningar.
Men saken var ju den, att det rörde sig inte om någon vetenskaplig artikel, utan om en krönika där jag berättade om mina egna personliga upplevelser.
Jag har inte forskat i ämnet. Jag har inte fått 1001 feminister att ingå i någon studie och fylla i frågor.
Vad jag gjort, är läst feministiska artiklar och krönikor och framförallt debatterat med feminister i många år, och på det viset om och om igen stött på fördomarna jag berättade om i krönikan.
Fördomarna som lett till de här personernas starka övertygelser om att jag på grund av mitt kön varit och är privilegierad, och därför inte har möjlighet att se världen ur ett annat perspektiv än den privilegierades, medan kvinnor, på grund av det kvinnliga könet, lever längre ned på stegen än jag.
Det finns säkert ”feminister” med helt andra åsikter, men det är inte sådana som hoppar på mig och skäller ut mig för att jag tror mig ha möjlighet att förstå något, och hånar mig för mitt kön, min ålder och min ras.
Det var alltså det krönikan handlade om- att jag delade med mig av mina personliga upplevelser och på så vis pekade på hur fel (och ibland rentav farligt) det kan bli att gruppera folk istället för att se dem som individer.
Det finns snälla falukorvsfeminister och så finns det aggressiva kvinnolobbyister.