Sedan 90-talet har jag av och till trillat in i den så kallade hen-debatten, och till leda fått höra samma tjat om och om igen om varför det oerhört finurliga ordet ”hen” behövs i svenska språket.
Enligt hensägarna, alltså.
Det finns framförallt tre argument som hensägarna brukar gå efter. Jag kallar dem HBTQ-argumentet, språkargumentet och bråkargumentet.
Av dessa är det bara HBTQ-argumentet som är vettigt och har en poäng. Kortfattat så handlar det om att personer som inte är bekväma med att kallas för han eller hon, tillexempel transsexuella, ska slippa kallas för något de inte är bekväma med.
Och det förstår jag gott och väl- alltför väl. För de senare åren används ju ”hen” allt mer, och det är inte jag bekväm med att kallas. Och därmed spricker HBTQ-argumentet. Jag tycker det är helt okej att kalla folk som inte är bekväma med att vara män eller kvinnor för hen, men samma respekt ska visas för oss som inte är bekväma med att vara något annat än just män eller kvinnor. Och vi är faktiskt fler.
Här brukar hensägarna börja protestera och säga att vi har missförstått allting, att hen inte är till för att han och hon ska sluta användas, att det bara ska vara ytterligare ett ord och att det därmed gör språket rikare. Och därmed kommer vi in i språkargumentet, sannolikt det argument som tas upp oftast i debatter.
Enligt hensägarna finns fortfarande de andra orden kvar och vill man inte kallas för hen, så behöver man inte det. Det där är naturligtvis dumheter, vilket vem som helst som läst tidningar där hen-ordet används begriper.
Hen gör inte ordet rikare. Det gör språket fattigare. Det är ett exempel på nyspråk. Hensägarna brukar gärna jämföra pronomen som talar om vad en person har för kön med pronomen som talar om vad en person har för ögonfärg. Här gör de bort sig, eftersom de därmed visar att de är medvetna om att med deras hen-ord framkommer mindre fakta.
Hensägarna försäkrar hela tiden att han och hon finns kvar. Men den som läser texter där hen används, är medveten om att vad som händer är dels att hela språket transsexualliseras, för att göra könlösheten till språklig norm, och dels att hen-ordet används mycket mer än det behövs. Det används nämligen inte bara istället för han eller hon. Det används där dessa ord inte skulle ha använts. Dels istället för den, men också (och kanske framförallt därför) helt i onödan, alltså inte istället för något, utan inpetat för att visas upp.
Och där är vi inne på bråkargumentet- troligen den vanligaste orsaken till att hen används, men antagligen inte något som officiellt brukar erkännas så ofta.
Det rör sig helt enkelt om att många hensägare framförallt vill djävlas med oss som inte är bekväma med deras ord. Ganska respektlöst, med tanke på att ordets enda vettiga innebörd är att visa respekt…
Maniac Media 
http://malteroxxx.wordpress.com/2013/06/20/17-fel-gor-inte-ett-ratt/
”Av dessa är det bara HBTQ-argumentet som är vettigt och har en poäng. Kortfattat så handlar det om att personer som inte är bekväma med att kallas för han eller hon, tillexempel transsexuella, ska slippa kallas för något de inte är bekväma med”
– HBTQ står för Homo Bi Trans Queer. Homo- och Bi-personer är ofta ciskönade. Det betyder att de är nöjda med det kön de fötts till, precis som du. De har oftast inget emot att kallas hon och han. Transpersoner är födda till ett kön och vill vara ett annat kön. För dem är det ofta extra viktigt att få kallas ”hon” eller ”han” (när biologiska kvinnor och män kallas så), för att känna att de är behandlade lika som de andra av de könet de känner att de tillhör. Q är den kategori som minst är i behov av ”hon” och ”han”. Vi tycker att världen är för könsuppdelad. Jag känner mängder av heterosexuella personer som gillar ”hen”, så ordet har inget mer med HBT att göra än med heteros, men desto mer med Q.
”Jag tycker det är helt okej att kalla folk som inte är bekväma med att vara män eller kvinnor för hen, men samma respekt ska visas för oss som inte är bekväma med att vara något annat än just män eller kvinnor.” – Men ni blir ju inget annat än män och kvinnor bara för att ”hen” används. På samma sätt som ni inte blir mindre män och kvinnor bara för att man använder ordet ”människa” eller ”person” istället för ”tjej” och ”kille”:
”Och vi är faktiskt fler.” Åh, majoritetsargumentet! Med det kan man trycka ned vilken minoritet man vill.
”Enligt hensägarna finns fortfarande de andra orden kvar och vill man inte kallas för hen, så behöver man inte det. Det där är naturligtvis dumheter, vilket vem som helst som läst tidningar där hen-ordet används begriper.” – Hur många tidningar har bytt ut ”hon” och ”han” mot ”hen” överallt vid alla tillfällen? Jämför det med hur många stora tidningar som vägrar använda ”hen”.
”Hen gör inte ordet rikare. Det gör språket fattigare. Det är ett exempel på nyspråk. Hensägarna brukar gärna jämföra pronomen som talar om vad en person har för kön med pronomen som talar om vad en person har för ögonfärg. Här gör de bort sig, eftersom de därmed visar att de är medvetna om att med deras hen-ord framkommer mindre fakta.”
– Nu gör du bort dig. Jag skulle nämligen kunna kalla dig ”transfobiker” istället för ”människa” och då ger jag mer information om dig (baserat på mina tolkningar av dig) men du kanske inte skulle identifiera dig som sådan. Jag skulle kunna visa på några saker du skrivit som visar att du är sådan men jag känner inte hela dig och om jag då beskriver dig för andra med det ordet kommer folk få en uppfattning om dig som kanske inte stämmer. De kanske blir hatiska mot dig De kommer behandla dig annorlunda än om de fått ett neutralt ord som ”människa”. Så är det med könsbenämnande ord. Om jag inte har något gemensamt med kvinnor och blir nämnd som ”hon” kommer folk få massa förutfattade meningar om att jag gillar vissa kvinnliga saker fastän det inte stämmer.
Och om det syftar på hur kropparna ser ut rent fysiskt så skiljer det ju sig extremt mycket också. Kvinnor kan vara korthåriga och långhåriga, män kan ha skägg eller inte skägg, kvinnor kan ha håriga ben eller rakade ben, män kan vara tjocka eller smala, blonda, brunhåriga, mörkhyade, ljushyade etc. Så vad säger egentligen hon och han? De syftar på könsorganen – hur mycket relevans har de i text om inte läsaren förväntas lägga in fler värderingar i det? I de flesta fall felaktiga värderingar! Du föreställer dig kanske en blond, medelålders man när jag säger ”han” men egentligen är det en bäbis utan armar.
”hela språket transsexualliseras, för att göra könlösheten till språklig norm, och dels att hen-ordet används mycket mer än det behövs.” – 1. Transsexualiseras – du menar att det byter kön? Från man till kvinna och tvärtom? Hen har som sagt inget speciellt med transsexuella att göra, däremot med intersexualism och intergender. Och med ALLA ANDRA, såklart 🙂
2. Vad är felet med att könlöshet är en språklig norm när den inkluderar alla? Man kan ju fortfarande säga att ”hen har en fitta” om det är relevant.
3. Du tycker att ”hen” används mer än det behövs. Jag säger att ”hon” och ”han” används mer än det behövs. Och mitt argument är att det ger irrelevant information som är till för att påverka lyssnaren/läsaren att plocka fram sina fördomar om personen.
”Och där är vi inne på bråkargumentet- troligen den vanligaste orsaken till att hen används, men antagligen inte något som officiellt brukar erkännas så ofta.”
– Haha, varför tror du att det använda för att bråka? Vi bråkar ju bara tillbaka när alla hen-motståndare trollar, för även om du kanske kan föra argument så har de flesta hen-motståndare inte mycket tankeverksamhet bakom pannbenet.
Det rör sig helt enkelt om att många hensägare framförallt vill djävlas med oss som inte är bekväma med deras ord. Ganska respektlöst, med tanke på att ordets enda vettiga innebörd är att visa respekt…
– Men om du säger att du vill kallas ”han” eller ”hon” så kommer hen-sägare respektera det och kalla dig för det. Jag lovar. Däremot kommer vi inte att kalla ALLA för antingen ”hon” eller ”han” bara för att respektera dig och några andra vars könsidentitet är så stark att ni måste få höra en referens till era könsorgan flera gånger i varje mening. Jag skiter i om ni är majoritet. Majoriteten av barn suger på napp men de måste också komma över sin snuttefilt så småningom.
http://henom.wordpress.com/
Jag tror att du blundar med flit här. Bråkargumentet på gång kanske?
Att jag kallar HBTQ-argumentet för just HBTQ-argumentet har naturligtvis inget att göra med folks sexuella läggningar. Det finns en anledning till att HBT-rörelsen numera lagt till ytterligare en bokstav, och det är därför jag kallar HBTQ-argumentet för HBTQ-argumentet. Det är dessa människor- inte homosexuella, bisexuella eller transsexuella, utan människor inom HBTQ-rörelsen- som främst har anammat ”hen”.
Du säger att vi inte blir annat än män och kvinnor för att ”hen” används. Helt riktigt. Det har jag heller inte påstått. Har du tänkt på att du själv absolut inte blir mer av en man eller kvinna än du är idag ifall ”hen” inte används? Min poäng handlar inte om att vi förvandlas till något. Den handlar om att språket blir det. Det är det jag kallat att transsexuallisera språket (vilket du säkert förstod). Uttrycket kanske var lite hafsigt och rentav fel för någon som tänker som du. Ska vi istället säga att queerallisera språket? Förstår du isåfall bättre vad jag menar?
Dock menar jag att jag allt har en poäng ändå i uttrycket att transsexuallisera språket, i och med att ”hen” för mig känns precis lika fel som han eller hon känns för en intergender. Du kan uppenbarligen inte förstå detta eftersom du menar att ”hen” inkluderar alla, men för mig inkluderar det inte alla utan, vilket jag påpekat många gånger, är ett ord för folk som inte är bekväma med maskulinum eller femininum utan känner sig som något annat.
Majoritetsargumentet, som du kallar det, handlar om demokrati. Visst är det tråkigt när en minoritet blir nedtryckt, men i det här fallet går det ut på att en majoritet ska bli nedtryckt istället. Hur mycket jag än står bakom minoriteter, tycker jag det är sorgligare ju fler människor som trycks ner. Tycker verkligen inte du det?
Du menar att jag gör bort dig när jag påpekar att ”hen” visar mindre fakta. Det tycker jag är konstigt för det är ju helt sant. Jag har inte påstått att han eller hon behöver användas ifall man inte vet något om personerna. Det jag menar är bara att ”hen” inte bör användas istället. Det visar mer fakta om språkanvändaren än om språket.
En sak har du rätt i. De flesta henmotståndare har inte mycket bakom pannbenet (det är på grund av det idiotargument som att ”hen” betyder höna på engelska dyker upp). Men de flesta hensägare har ju minst lika lite bakom sina pannben. De flesta människor, oavsett åsikter om ”hen”, är helt enkelt dumma.
Lova inte något du inte kan hålla. Med tanke på att ”hen” framförallt används av retsamhet för att håna oss som inte är bekväma med det så förstår du säkert att de flesta hensägare inte respekterar mig i detta.
Jag respekterar däremot dig. Skulle jag prata om dig skulle jag absolut inte kalla dig han eller hon. Men det är fortfarande inte det individuella det rör sig om, utan språket i stort. Du vill avköna språket. Hela språket. Det gör språket fattigare och enda poängen med att göra det skulle vara för att visa respekt för personer som inte är bekväma med han eller hon. Respekten för oss som inte är bekväma med ”hen” struntar ni i, avfärdar bekymret genom att säga att vi fortfarande är lika mycket man och kvinnor som tidigare och att alla kommer kalla oss för han och hon om vi ber dem. Se dig i spegeln. Du är lika intergender (eller vad du nu är) utan ”hen” och alla kallar dig säkert för ”hen” om du ber dem- lika säkert som alla kallar mig han.
Angående tidningar. Det är framförallt krönikörer som envisas med ”hen” alltmer. Främst för att bråka, såklart.
”Språket blir fattigare”
NEJ!
Ja, ”hen” bär på mindre information än ”han” eller ”hon”, men att inkludera alla tre orden i språket, och beroende på sammanhang välja vilket pronomen man vill använda gör ju språket mer anpassat för situationen och därmed rikare.
Visst, skulle ”hen” ersätta de andra så blir språket fattigare, men en komplettering innebär INTE att det blir fattigare.
För, kan du förklara för mig hur du skall förhålla dig könlös med hjälp av ett personligt pronomen UTAN att använda hen?
Ja, det går att klara sig helt utan pronomen, men utan ”hen” ser jag inte hur du kan ge en förklaring på frågan ovan… och att ha FLER alternativ att uttrycka sig gör ju språket rikare, eller hur?
Eller menar du att vi per definition redan har nog med sätt att uttrycka oss? För vad är det som gör att ”facebooka” (elelr hur det nu ska stavas) är en helt ok adition till språket, men inte ”hen”?
Men alltså, har du inte överhuvudtaget läst vad jag tidigare skrivit?
Jag har ju påpekat att jag sett tydligt i texter av hensägande krönikörer, att de faktiskt ersätter han och hon med ”hen”, ja tillochmed använder det vid tillfällen då de inte skulle han använt han eller hon. Detta trots att de påstår motsatsen. Det blir inte en komplettering. Det är bara ett argument som används för att få tveksamma personer till hensägare.
Jag har redan tidigare bland kommentarerna kommit med exempel på hur man kan hålla sig könlös utan att använda ”hen”. Läs mitt svar till ”Anonym” så ser du. Och det där är bara några få exempel, språket är rikt och det finns fler sätt. Det är bara fantasin (eller i detta fallet kanske, språkkunnigheten) som sätter gränser.
I samma svar förklarade jag också skillnaden mellan facebooka och ”hen”: Facebooka är en spontan försvenskning. ”Hen” är tvång.
Du glömde en användning:
När man pratar om en person där könet är okänt, eller i en exempelsituation…
Sen är det ju visserligen så att vi idag har andra sätt att vara könsneutrala:
Ska vi skriva ”man kan säga att”, så kan det skrivas ”en kan säga att”
För att prata om en viss person, som inte är bekväm att kallas han eller hon så kan vi idag använda orden ”den” eller ”hen”. Jag vet att vissa föredrar det ena eller det andra, och det finns argument för och emot respektive pronomen, så här tycker jag det är upp till berörda personer att ange vad dem vill kallas.
För att bemöta dina olika argument kan jag säga att hbtq-argumentet, ja det håller jag med om, det är ju (som jag ser det) viktigt att alla kan känna sig bekväma med de pronomen som används om dem själva.
Vad gäller språkargumentet så tror jag att överanvändningen du pratar om kommer att försvinna när (om?) hen blir mer accepterat och naturligt i språk och skrift. På samma sätt som det för ett antal år sedan var tvunget för ”vettiga offentliga personer” att kalla sig feminister för att inte få massa skit för att de inte var det…
Och på samma sätt, ”bråkargumentet”, ja, det finns dem som överanvänder ”hen” med avsikt, men det är (för det mesta iaf, som jag ser det) inte för att personen som säger/skriver hen vill att det skall användas istället för han eller hon, utan för att lyfta fram hen coh visa på att det är på gång att bli accepterat och allmänt använt…
Alltså, när vi vant oss vid hen kommer vi ha en mindre framträdande användning av ordet, och vi kommer blanda våra tre pronomen (fyra, om vi räknar den) och de allra flesta kommer vara nöjda med hur situationen ser ut. Vi är nu i en övergång, och som du säger, de som främst är berörda av hen-begreppet är i minoritet, alltså ”måste” de föra lite väsen för att synas, men det kommer att lugna ner sig… det är bara att vänta och så blir det bra.
Användningarna tog jag ifrån en hensägares sida på internet. Jag länkade dit, för att visa detta.
Jag menar dock att din användning är en del av språkargumentet. Och språkargumentet menar jag är fel. Bara för att könet är okänt eller man inte vill visa det, behöver man inte använda ”hen”. Språket fungerar redan utmärkt:
”Jag såg ett barn som höll på att springa ut på motorvägen, det hade ingen vett eller sans!” ”Jag träffade en polis idag, den var ohövlig och nedlåtande.” Eller varför inte ”Jag såg ett barn som höll springa ut på motorvägen utan vett och sans!” och ”Jag träffade en polis idag som var ohövlig och nedlåtande.”
På många sätt går det att använda vårt språk utan att lägga till ytterligare pronomen. Det är därför ”hen” inte automatiskt anammats för längesen, utan istället ska tvingas in med skohorn av somliga personer. Jämför det med nya ord som tillexempel att ”facebooka”. Där rör det sig om en rent spontan försvenskning och inte av tvång. Det är skillnaden.
Jag ser ofta ”en” användas på facebook numera istället för ”man”. För mig ser det ut som om skribenterna är norrländska bonddrängar fast de oftast brukar vara akademiker. Jag har absolut inget emot bonddrängar eller för den delen dialekter, tvärtom. Jag har högre respekt för sådana än för akademiker. Om jag såg ”en” användas spontant just av en norrländsk bonddräng tillsammans med övrig dialekt, skulle jag bli väldigt glad och betrakta det som charmigt och som ett bevarande av språklig kultur. När det används av genusfeministiska akademiker för att göra språket könlöst däremot, ser jag det som sorgligt.
Jag svara kort på det där ….Det är så dumt det här med Hen. Nej jag orkar inte ger en längre förklaring om ”varför”. Bara se på ordet HEN. Suck