Tårtkalas för Megafonen

Nu har självutnämnda ”Folkets röst from dah Hood” Megafonen återigen visat sina rätta färger. Organisationen som stolt ställde sig bakom kravallerna och bilbränderna i Husby våren 2013 fortsätter att föra sina vanliga argument om vad som är ”det rätta”.

Den här gången handlar det om att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson fått en tårta upptryckt i ansiktet.

Emma Dominguez i Megafonen jublar, och hyllar i ett öppet brev kvinnan som slängde tårtan. Dels på Megafonens egen sida, men också på den feministiska webplatsen ”Feministiskt Perspektiv”.

Jag kan gott förstå att man gläds ifall någon man hatar blir förnedrad på detta viset. Jag kan tillochmed förstå resonemanget för att det i somliga fall kan vara en demokratisk handling- det var vad jag själv hävdade den gången det var kungen som blev tårtad 2001.

Men det finns en betydande skillnad mellan kungen och Jimmie Åkesson: Då kungen är ett exempel för ett medeltida och äldre statsskick, feodalismen, arvsrojalismen och människors olika värde, så är Jimmie Åkesson en representant för Sveriges visserligen dåliga, men likväl variant för demokratin.

Det viktigaste för demokratin är att alla ska ha rätt att uttala sig och visa sina åsikter i tal och skrift. Även människor man hatar, ja tillochmed rasister och invandrarfientliga.

Jimmie Åkesson är, på Sveriges lilla sätt, utvald till en av Sveriges mediokra bulvaner inom den representativa demokratin. En av riksdagsledamöterna, utvald av folket.

Sådant kan förstås vara svårt att förstå för en person som kallar bilbrännare och upploppsbråkare för ”alla ungarna från fritidsgårdarna, alla som vi träffat på t-banan på väg till jobbet, alla som vi stött på i centrum” och självutnämnt tar sig ton för dessa. En person som viftar bort hela medelklassen och självklart även överklassen med ord som ”den där lilla medelklass-överklass-bubblan” och ”yani etablissemanget”. En människa som uppenbarligen inte anser att alla har lika rätt att framföra sina åsikter.

Kort sagt: En person som Emma Dominguez. För en sådan person kan det säkert kännas ”demokratiskt” att tysta någon man hatar och inte håller med, genom att kasta tårtor. Eller stenar. Eller bomber…

Men för mig, och för alla som förstår vad demokrati faktiskt är för något, så är ”tårt-kvinnan” inte en person att kalla demokrati.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s