Om ”hen” och mänskliga rättigheter

Det var ju, som jag redan tidigare skrivit om, många som upprörde sig över Gabriella Barks krönika, där hon beskrivit grottmännisko-stereotyper och gått ut med att hon inte gillar hen-ordet.

Och som jag konstaterade handlade det ju antagligen mest om att pk-feministerna och queergenustyckarna blev förgrymmade över att hon kritiserade ”hen”.

Det allra mest extrema jag läst om detta var när en bekant i ett socialt nätverk anklagade Bark och alla som delar hennes åsikter för att ”pissa på mänskliga rättigheter”.

På vilket sätt detta gjordes eller vilka mänskliga rättigheter det rörde sig om framgick inte, men jag tolkade det som att min bekant tyckte det var en mänsklig rättighet att bli kallad ”hen” ifall man så vill.

Men varför är det en viktigare mänsklig rättighet än att kallas han eller hon, ifall det är det man föredrar? Den saken har queergenustyckarna aldrig lyckats förklara. De använder om och om igen detta som sitt starkaste argument: att ”hen” är viktigt- livsavgörande- för transsexuella. Och det må så vara. Men det är inte mer livsavgörande än vad han är för mig.

Och då det finns många fler som betraktar sig som män eller kvinnor, ser jag inte varför ett ord för de transsexuellas skull ska användas om alla. Det är ju som att tvinga alla att äta bacon även om de flesta vore vegetarianer, bara för att de som gillar bacon känner det så oerhört viktigt att få äta vad de önskar.

Även Nyheter24, som gav ut Gabriella Barks krönika, har snabbt vänt sig för grupptrycket och givit ut en ny text, denna gång skriven av ”manliga” feministen Viktor Adolfsson.

Han förklarar att han minsann är stolt över att han inte är någon grottman- detta trots att Gabriella Bark tydligt och väl berättade att det inte var grottmän hon ville ha runtomkring sig.

Så nej Viktor Adolfsson, någon grottman är du visserligen inte, men kanske en halmgubbe?

Adolfsson tar även ställning för ”hen”. Han (eller om jag ska kalla honom hen?) menar att ifall man tar ställning emot ”hen” så tar man också ställning mot transsexuella och har transfobi. Det betyder ju då med samma resonemang att ifall man tar ställning för ”hen” så tar man ställning mot heterosexuella och har heterofobi.

Då jag själv är heterosexuell och vill kallas han, vore det naturligtvis självskadebeteende att ta ställning mot heterosexuella och ha heterofobi. Det borde ju såväl grottmänniskor som halmgubbar begripa. Och därför tänker jag naturligtvis aldrig använda det där hen-ordet.

Adolfsson hävdar att han låter varje enskild människa bestämma sin identitet. Men samtidigt använder han ”hen”, och enligt sitt eget resonemang (och mitt) innebär ju det att han väljer identitet åt alla. Hen-identiteten. Trans-identiteten.

Adolfsson, du trampar sönder dina egna argument.

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om ”hen” och mänskliga rättigheter

  1. Malte Skogsnäs skriver:

    Vad jag noterar är att det där ordet oftare används som skällsord än på ett korrekt sätt. Någonting är bevisligen fel då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s