Nobelpriset- ett rikemansfiasko från 1800-talet

Nu var det ju nyligen det där årliga 1800-talskalaset. Sveriges rikaste socialbidragstagare och landets nutida adel och en massa andra parasiter prålar ut sig i kläder och smycken dyrare än bilar, och sitter sedan och stoppar i sig en lyxmiddag av sådan klass att en vanlig medelsvensson inte ens äter något sådant under giftermålet.

Det är väl okej. Ska man ha en levande Barbie-familj måste den ju kläs upp ordentligt och få uppleva lite Disneyprinsessande. Eller hur?

Men sen att jag tycker hela kunga-fåneriet borde tas bort, det är en annan sak…

Det är dock inte bara Barbie-leken som gör hela Nobelfesten med pris och alltihop till ett rungande fiasko. Jag tänker också på det där med vilka som får priset…

När det handlar om tveksamma nobelpristagare, brukar den första folk tänker på vara Fritz Haber, som fick Nobelpriset i kemi 1918. Han fick priset för framställning av ammoniak genom syntes i industriell skala, men han är mest känd för att ha skapat senapsgas. Och 1918 var precis efter det första världskriget, vilket gör att jag tycker att folk borde tyckt det var ännu konstigare på den tiden än idag att han fick Nobelpriset.

Men nåja, han fick ju åtminstone inte fredspriset!

Det är det däremot många andra skummisar som fått: Krigsförbrytaren Henry Kissinger, som planerade statskuppen i Chile.

Shimon Peres, Yitzak Rabin och Yassir Arafat– varesig man står på Israels eller Palestinas sida i deras långa, blodiga konflikt, är det nog inte många som tycker att alla tre förtjänade fredspriset. Personligen tyckte jag Peres var den skummaste av dem- och naturligtvis är han den som fortfarande lever…

Barack Obama– en riktigt skum president med mycket krigande och mord på sitt samvete. Fast det förstås- han hade inte hunnit vara president så länge när han fick priset. Det innebär visserligen att han inte hunnit göra något att förtjäna priset för heller, men det är en annan sak…

Europeiska Unionen. Japp. Kanske var det så att norrmännen som ville skoja till det 2012 inte kunde hitta någon tillräckligt tveksam människa, och att de därför kände att de behövde ge fredspriset till en gammal kol-och-stål-union med medlemsländer som har kärnvapen och drar omkring och krigar lite här och var? Tja, de krigar ju iallafall inte med varandra

Som om inte detta vore tillräckligt dumt, hittade Riksbanken 1968 på att den skulle dela ut ett ekonomipris ”till Alfred Nobels minne”- i strid mot Nobels testamente och familjens vilja– samtidigt som de riktiga Nobelprisen. Ja, men vad bra. Sverige har alldeles för mycket pengar i Riksbanken, vi behöver göra oss av med en del.

Och då är det ju bra att låta ekonomer som inte är överens om samma teorier dela på priset. Inte sant? För det kan ju innebära att åtminstone någon av dem har rätt… kanske.

Det är dock inte bara vettiga personer som känner kritik mot Nobelpriset. Andra som tycker att ett och annat är fel, är feminister och genustyckare. En sådan är ”jämställdhetsministern” Maria Arnholm.

Hon påpekar ilsket att av 851 nobelpristagare har enbart 28 varit födda i Sverige, och 45 varit kvinnor. Ja, eftersom tanken är att priset ska delas ut till forskare över hela världen, så är det kanske inte så konstigt att bara 28 varit svenskar. Och med tanke på hur det går med undervisningen i Sverige så blir det nog inte så många fler svenska pristagare heller.

Sen vad gäller kvinnor då… Man skulle ju kunna hävda att det antagligen främst är manliga forskare som får priset eftersom män har en bättre rumslig förmåga och därmed har bättre talanger inom vetenskap.

Det skulle man kunna hävda, om man vill bråka med feministerna.

Eller så skulle man kunna ta det så enkelt som det är: Än så länge har det mest varit män som varit forskare, och då är det ju inte så konstigt om det också främst är män som tilldelas forskarpriser. Speciellt som de som fått priserna ofta varit ganska gamla- om 20 år är det säkert fler kvinnliga forskare än idag, och för 20 år sedan var det säkert färre istället.

Men det räcker såklart inte för en feminist. Hon vill säkert att priserna ska kvoteras, så varannan pristagare blir kvinna- minst. Och istället för så larviga ”vetenskaper” som fysik och kemi, anser antagligen många feminister att Nobelpriset borde delas ut till kloka genusvetare.

Nu vore ju det i och för sig en paradox, men det är en annan sak.

När jag tänker på det, inser jag att Nobelpriset skulle kunna bli ett mycket tokigare fiasko under 2000-talet än från 1800-talet…

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s