Feminismen- ett monster med många huvuden

Belinda Olssons menlösa TV-serie har fått alldeles för stort fokus. Trots det, kan jag inte låta bli att skriva lite själv om den. Säga vad man vill om Belinda, men hon är listig inom det där med mediapaketering, som Linda Skugge kallar det.

Fast det förstås. Både feminister och ”fienden” (som Belinda kort och gott kallar oss) har sågat hennes serie ganska rejält. Jag undrar om hon egentligen vunnit något på den i det långa loppet?

Ville hon egentligen något med den där TV-serien, förutom att få en massa tittare? Jag betvivlar. Det är inte direkt någon djupgående dokumentär. Den långa röda tråden handlar om hur hon själv stalkar stackars Ulf Lundell, som klokt nog avstod från att ställa upp i tramset.

Belinda säger att hon gör ”en resa” för att kolla upp dagens feminism som hon inte känner sig riktigt bekväm i. Det där tror jag inte ett ögonblick på. Jag tror att hon precis som det flesta feminister vet exakt vad hon har för åsikter och vad hon menar med feminism.

Det märker man främst i det att hon inte lyssnar på personerna hon intervjuar. Hon har redan sin världsbild klar, hon intervjuar dem för att få ihop en TV-serie. Hon är egentligen inte så intresserad av deras åsikter.

Ett tydligt exempel är hennes möte med Per Schlingmann. Han ger henne ett gott råd att sluta betrakta män som ”fienden”. Vad gör hon då? Jo, hon spelar in en musikvideo om ”Gubbslem” för att håna manliga kollegor som hon tycker får för mycket plats i etern. Duktigt Belinda, det kommer säkert göra många män till feminister. Säkert.

Belinda pratar om och om igen om att feminismen fått sig en ”backlash”. Jag håller inte med- feminismen mår tyvärr bättre än någonsin. Det tycker också feministen Petra Östergren, som var den i Belindas program som jämställde dagens feminism med en hydra– ett monster med många huvuden. En bra jämförelse tycker jag!

Det kanske mest positiva med TV-serien, var att tonårstjejerna Belinda pratade med inte ville betrakta sig som feminister- eftersom de inte hatade män.

Belinda vill att alla kvinnor och män i Sverige ska kalla sig feminister. Ändå menar hon att det är tonårstjejerna- men inte killarna- som ska ta feminismen in i framtiden.

Det fungerar inte så, Belinda. Det är ju därför feminismen fortsätter vara en kvinnosak. Vettiga män är inte intresserade av att pekas ut som ”gubbslem” och ”fienden”.

Gör om, gör rätt. Sluta fokusera enbart på kvinnosaksfrågor och börja fokusera på jämställdhetsfrågor istället.

Detta inlägg publicerades i Dumburken och annan media och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Feminismen- ett monster med många huvuden

  1. Kristian skriver:

    Hon har gjort sig en bra karriär på detta. Först bok, sedan diverse mediajobb, nu en TV-serie …

    (”How Can I Use Feminism To My Advantage?”
    http://www.theonion.com/articles/how-can-i-use-feminism-to-my-advantage,11020/)

  2. Leif skriver:

    Belinda Olssons program i tre delar var patetiskt, och tredje delen var den verkliga höjdpunkten. Vad var innebörden i hennes gubbsjuka (jag använder ordet i dess numera totalt kontaminerade betydelse) jagande efter Ulf Lundell? Vad ville hon? Vad begärde hon av honom? Syndernas förlåtelse?
    Om en man på det sättet jagat runt efter en kvinna – vad hade han kallats då?
    Vad jag förstår är ju upprinnelsen till Belinda Olssons narcissistiska funderingar händelser för mer än tio år sedan. Av vilken anledning skulle Ulf Lundell vara intresserad av att tala ut med Belinda Olsson?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s