Navid Modiri- kanske den naivaste feministen i världen

Artisten Navid Modiri, kanske mest känd för att ha blivit programledare på Filmkrönikan utan att ha sett en enda Ingmar Bergman-film, eller för att ha betalat nästan 50 tusen kronor för att spela golf tillsammans med Jimmie Åkesson, har nu gjort bort sig igen.

Men om du gillar honom- var inte orolig, 20 tusen andra tokstollar har uppskattat honom för detta på Facebook…

Vad är det då han har gjort?

Jo, han har skrivit ett öppet brev till sin femåriga dotter. Kanske den mest naiva och dumma feministtexten om vikten av att kalla sig feminist som jag någonsin läst, och då är den självklart mycket positivt mottagen i dagens Sverige.

Hans dotter vill inte byta från baddräkt till klänning så att andra barn ser henne naken, för då kanske de börjar mobba henne och säger att hennes rumpa är ful. Tragiskt, naturligtvis.

Hur reagerar då Modiri på detta? Vad är hans slutsats om varför hans dotter blir mobbad?

Jo, ”det är inte skitungarnas fel”, gudbevars. Det är föräldrarnas fel. Porr, instagram, H&Ms underklädesreklam, ”manlig jargong”, blickar, fyllesnack, Patriarkatet och strukturer. Det är på grund av dessa saker som barn mobbar andra barn, kommer Modiri fram till.

Och det ska han arbeta mot genom att kalla sig feminist. Tidigare har han sagt att han varit för jämställdhet, men nu förstår han att det innebar att han inte agerat som en man med ryggrad.

Gudrun Schyman, F! och flera av hans vänner har tidigare försökt få honom att begripa detta, men först nu förstår han Sanningen. Först nu begriper han hur rätt Gudrun Schyman och F! har och hur viktigt det är att han kallar sig feminist…

Eh? Är han fullständigt pantad i hela huvudet? Har han tagit nån sorts hallucinerande drog? Hur resonerar han egentligen?

En sak är säker- han resonerar utan logik. Därför är det kanske helt rätt att han kallar sig feminist. Men det är tragiskt att han skyller elaka barns mobbande på deras föräldrar och på ”patriarkatet”, ”strukturer” och annat flum.

Självklart är det ”skitungarnas” eget fel att de mobbar. Skyller han på annat så blundar han bara för de verkliga banditerna och hjälper därför inte sin dotter ett smack. Medan han lallar omkring och skryter för att han kallar sig feminist, höjer näven mot ”patriarkatet” och applåderar åt Schyman i media, fortsätter barnen att reta hans dotter.

Det är sådant barn gör. Det är också sådant vuxna gör. Det har inget med ”patriarkatet”, ”strukturer”, feminism eller utseende att göra. Även andra gruppdjur, som till exempel höns och vargar, håller på med mobbing. De som mobbar kommer närmare varandra som grupp genom att mobba. Tråkigt men sant.

Det ingår alltså i människans naturliga drifter, ungefär som behovet av att sätta barn till världen.

Självklart ska man arbeta emot det om man märker att någon blir mobbad. Modiri arbetar inte emot det, och sviker därför sin dotter. Men han kallar ju sig åtminstone feminist! Hon måste vara mycket stolt över honom…

Annonser
Det här inlägget postades i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Navid Modiri- kanske den naivaste feministen i världen

  1. Ping: En SCUM onsdag | WTF?

  2. Ping: En man med ryggrad | Maniac Media

  3. Peter skriver:

    Folk som kallar det där mobbning vet inte ens vad ordet betyder…Skulle ju bara vara att prata med ungarna i fråga som förälder, om det väl hände och det handlar om barn i den åldern.

    Måste vara väldigt lätt att förstå sig på världen för en feminist i alla fall, som liksom redan har en klar uppfattning om hur allting är och fungerar i världen utan undantag…Vissa grupper är alltid offer, andra motsatsen. Allt beroende på vad man föddes till.

    En hemsk människosyn, anser jag.

    • bergersjo skriver:

      Om en grupp ungar retar en unge, oavsett om det är för hur hon ser ut eller av någon annan orsak, då är det en klar variant av mobbing.

      • Peter skriver:

        Fast det verkade ju bara vara någon hon var rädd för i det fallet och inget som faktiskt hänt?

        Jag har upplevt det. På en oerhörd nivå och även i vuxen ålder. Lever fortfarande med minnena av det. Jag har alltid tagit avstånd från det också, i alla bemärkelser.

        Folk är elaka, oavsett ålder. Jag har insett sen länge nu att det bara verkar vara så folk är.

      • bergersjo skriver:

        Jag har ingen aning om ifall det är något som hänt eller inte. Har det hänt, så är det mobbing som hänt. Har det inte hänt, så är det mobbing som inte hänt. Vad jag påpekade var att det rörde sig om mobbing medan du tyckte att det inte var mobbing.

  4. Peter skriver:

    rättning: något hon var rädd för

  5. Peter skriver:

    Jag håller dock med honom om att det är föräldrarnas fel att barn mobbar, dock inte av de anledningarna. Men det är en fråga om vad man har givit sitt barn för uppfostran.

    Dåligt barn = dålig förälder/uppfostran.

    • bergersjo skriver:

      Ja, men där håller inte jag med. Människor är egna individer, även barn. Varken barn eller vuxna gör som deras föräldrar sagt åt dem hela tiden.

  6. Peter skriver:

    Delvis sant. Många människor föds onda, mer eller mindre. Något som bara finns i dem redan från starten, oavsett uppväxt, erfarenheter etc. Men vad man då kan göra som förälder, medan barnen fortfarande är omyndiga, är att disciplinera dem när de betett sig illa/gjort något elakt. Införa straffåtgärder. Ta i från dem datorn eller så bara någon månad, det räcker troligtvis. Klarar inte föräldrarna av det, får samhället rycka in.

    Barn är formbara. När individerna sen uppnått vuxen ålder, då är det däremot för sent.

    • bergersjo skriver:

      Jadå, barn är formbara. Men eftersom alla individer fungerar olika, så formas olika personer på olika sätt fast de behandlas likadant.

  7. Peter skriver:

    Det är aldrig något förrän något väl har hänt. Är man bara orolig för något som KAN hända, handlar det ju om ens egen rädsla eller fantasi?

    Om man ser något motorcykelgäng eller skinnhuvuden som man är rädd för att de kanske kommer ge sig på en om man går förbi dem – har man då blivit misshandlad? Eller handlar det om ens egen rädsla och förutfattade meningar?

    Hela mitt liv har handlat om människors mobbning och elakhet. Oprovocerade attacker från elaka människor som känt sig tuffa när de trycker ned någon annan. Eftersom jag aldrig varit speciellt bra på att försvara eller stå upp för mig själv. Plus att det alltid är flera mot en. Alltid, alltid.

    • bergersjo skriver:

      Om man är orolig för något som inte hänt, är det ju ändå det man är orolig för. Eller hur?
      Sen huruvida det hänt eller inte, det vet vi ju faktiskt inte. Det framkom egentligen inte helt tydligt i texten.

  8. Peter skriver:

    Själva scenariot i fråga, är självklart en form av mobbning, ja. Om det är så du menar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s