En man med ryggrad

Det är lätt att följa strömmen. Lättare än att stå för sina åsikter. Det krävs mod för att våga gå sin egen väg, och det modet är ovanligt bland människor.

Hur många av alla milliontals tyskar var egentligen fullständigt tokiga på 30-talet? Ganska många, skulle jag tro. Men hur många stod och heilade för att alla andra gjorde det? För att de var rädda att visa vad de tyckte, eller helt enkelt för att det var lättast att bara följa strömmen?

Kanske rentav de flesta.

Likadant är det i Sverige idag. Här är det inte nazismen som hyllas av ledande politiker, journalister, samhällsdebattörer och utbildning från dagis till universitet, här är det feminismen. Men det mänskliga beteendet är likadant: Folket tävlar om vem som är duktigast på att följa strömmen.

För tolv år sedan när Gudrun Schyman höll sitt kända talibantal blev det en chock för folket, och hon fick kritik även från sina egna. Nu har den retoriken och de åsikterna blivit mainstream. När Åsa Romson höll tal i Almedalen denna sommar, räckte det inte längre att peka finger åt män i största allmänhet: Numera är det framförallt vita, medelålders heterosexuella män som ska bära hundhuvudet.

På tolv år har feminismen alltså blivit betydligt mer rasistisk än tidigare, och skapat fientliga åsikter mot människors åldrar och sexuella läggningar. Ganska otäckt. Det räckte alltså inte att bara hata män.

När Navid Modiri beslutade sig för att hylla Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ i sociala medier, skryta om att han ska kalla sig feminist och slutligen lite sådär tonårsrevolutionärt lägga till ”Fuck patriarkatet. Fuck strukturer.”, påstod han dessutom att han skulle agera som en man med ryggrad.

Men det finns ingen ryggrad i att följa strömmen. Det finns ingen ryggrad i att hylla sådana som föraktar en. Det finns mindre ryggrad i en manlig feminist som stöttar Feministiskt Initiativ än i en jude som heilar Adolf Hitler: Båda två skäms över sina egna identiteter och är inte ens maskar, snarare sniglar. Mördarsniglar som ska trampas på innan de hunnit förstöra alltför mycket i trädgården.

Valerie Solanas, inspirationskälla för stor del av dagens svenska feminister, hemlighöll inte hur hon betraktade män som Navid Modiri. Dessa duktiga riddare i skinande rustning som så gärna kallar sig feminister och säger ”fuck patriarkatet”.

Det var inte direkt så att hon såg dem som ”män med ryggrad”. Såhär skrev hon i sin hatbok, hyllad i dagens Sverige:

”Svaga män som mjäkar med kvinnorörelsen förtjänar inget annat än förakt, men det finns ingen anledning att visa det. Låt dom mjäka sig. Låt oss utnyttja dom och låt dom springa våra ärenden. Låt dom tala sig hesa för jämställdhet mellan könen. Låt dom arbeta för mannens mentala och sociala kastrering. Låt dom nyttiga idioterna hjälpa till med att förbereda arbetet för mannens kastrering och slutliga fysiska likvidering.”

Där har vi dig, Navid Modiri. Så betraktar de dig. Du är inte någon man med ryggrad för feminismen, du är en nyttig idiot. De utnyttjar dig idag, för att du springer deras ärenden. Men innerst inne föraktar de dig, och det kommer de aldrig att sluta med. För ryggrad eller inte ryggrad- du är ju ändå man.