Från Josefina Kangasharju finns en krönika i Expressen där hon ondgör sig över att kvinnor, enligt henne, ”strävar efter manlig norm”.
Det är inga nyheter där. Den stereotypiska mannen är enligt Kangasharju ”orädd, egoistisk, känslomässigt tillbakadragen och så aggressivt hungrig på framgång att han är beredd att gå genom eld och vatten för att få känna på segerns sötma.”
En psykopat, alltså.
Och ja, det är ju den feministiska synen på manlighet.
Synen på kvinnlighet finns också tydligt beskriven i Kangasharjus krönika: ”Omhändertagande. Den som anpassar sitt liv efter andra. Den som utför gratis arbete. Den som inte får begå misstag.” Och bla-bla-bla ytterligare bu-hu och offerkofta.
Enligt Kangasharju uppfostras flickor till att se värdet i att bry sig om andra medan pojkar uppfostras till att se värdet i att bry sig om sig själva. Med den feministiska världsbilden förstår jag absolut att hon inte tycker ”manlig norm” är något att sträva efter…
Ändå skriver Kangasharju om mansroller som ”familjeförsörjare som aldrig bör visa sig sårbara”. Vänta nu… Det stämmer inte riktigt in i den tidigare beskrivningen, där män beskrivs som egoister som uppfostrats till att bry sig om sig själva. Tvärtom. Och trots att hon inte ser det själv har Kangasharju här tagit upp en mer ärlig bild av mansnormen: Den som ska släppa barn och kvinnor före, bita ihop och ge upp sina egna rättigheter framför andras.
Är inte det omhändertagande? Är inte det att anpassa sitt liv efter andras och att utföra gratis arbete?
Kangasharju nämner också barn och kvinnor som utnyttjade som ”främsta vapen i krigföringen”. Även detta är en vanlig feministisk syn. De flesta soldater och de flesta som dör i krig är män. Hur kan då annat än just män vara främsta vapen i krigföringen?
Just det, Josefina Kangasharju: Gentlemannen, den vita skinande riddaren som utan tvekan ger upp sitt liv för de stackars kvinnorna och barnen, är även han en mansnorm. En vanligare norm än psykopaten. Och han är betydligt mer uppoffrande än de kvinnostereotyper du ser genom dina genusglasögon.
Maniac Media 
Hon talar om en förgången tid. Samhället/världen ser inte ut så längre. Den tiden är förbi sen länge. Själv har jag upplevt betydligt mer empati hos mitt eget kön än det motsatta…Speciellt i vuxen ålder.
Inte många feminister skulle nog vara emot gentlemannanormen hos män ens i denna jämställda tid – för det är ju något kvinnor faktiskt vinner på. Inte många feminister kämpade för allmän värnplikt för bägge könen heller – för det var ju något de hellre skulle förlorat på.
Antingen ska det väl vara helt jämställt mellan könen och då ska ju alla ha samma rättigheter och skyldigheter. Vill man bara ha det positiva, faller ju allting.
Har sett feministiska skribenter som samtidigt gillar program som ”Hollywood fruar” och även tycks beundra dem. Kvinnor vars hela kändisskap bygger på att de gift sig med rika män.
Man upphör aldrig att förvånas…
Jag hatar i alla fall bara uttrycket ”vita kränkta män”. Som att allt är okej när det görs mot just den gruppen och att det bara är löjligt om de/vi ens reagerar.
Vad tråkigt att du missförstod min text. Som vanligt är det väldigt påbjudet för feltolkningar när en skriver en feministiskt vinklad text. Jag hoppas att du är införstådd med att jag inte säger emot mig själv när jag talar om stereotypa könsroller. Varesig det gäller den traditionellt aggressiva, egoistiska mansrollen eller passiva, omhuldande kvinnorollen är det ingenting som något samhälle kommer att tjäna på och någonting som vi måste arbeta för att eliminera.
Genom att sluta sträva efter manlig norm, slutar vi (underförstått) att fortsätta missledas av kapitalism och maktkamp, med krig, våld och konflikter som påföljd. Med det sagt menar jag inte att varenda en av kvinnligt kön är välvilliga. Men faktum kvarstår, Bergersjö. Vilken majoritet har byggt upp världens samhällen genom tiderna, och fortsätter styra dem än i dag? En kan till exempel ta en titt på USA:s presidenter genom tiderna: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_USA:s_presidenter
Här är även en länk till en bild som bättre förklarar min tanke med artikeln: https://theconsciousman.files.wordpress.com/2011/04/for-every-girl-there-is-a-boy.png
Jag hoppas att du fick en lite mer nyanserad bild av texten nu.
Kram och god fortsättning!
/Josefina
Jag missförstod absolut inte din text, jag höll bara inte med om dina åsikter, och det var det min egen krönika handlade om: Jag la fram frågor där jag visade att du hade fel. Jag knäckte tydligt ditt påstående om en aggressiv och egoistisk mansroll som även du själv i din egen text inte höll fast vid genom att visa på just den uppassande, försörjande och självuppoffrande mansrollen som även du själv skrivit om- trots att du i nästa stund återgick till just kvinnor som de omhuldande.
Det du uppfattar som feltolkningar mot feministiskt vinklade texter är nog snarare när folk påpekar feltänkande i det feministiska. Fundera över det och kram själv!