Diktatorns födelsedag

Idag på Valborgsmässoafton är det deprimerande många inom sociala medier som skriver fjäskande gratulationer till Sveriges diktator. Inte jag, naturligtvis… Just att jag överhuvudtaget kallar honom ”diktator” brukar ofta en och annan surt höja på ögonbryn och pekfingrar åt.

”Näää han är minsann inte någon diktator för han har ju inte någon makt…”

Well, man kan ju fråga sig… Vad är Carl Gustaf egentligen för något? Är han en kung, och därmed en diktator? Är han Sveriges rikaste socialbidragstagare? Är han och hans familj bara levande Barbie-dockor?

Eller är han kanske faktiskt lite av varje av allt det där?

Personligen skulle jag säga att så länge det fortfarande existerar någon sjuk monarkilag ur svunnen tid här i landet- och idag finns det minsann många sådana- så är kungen fortfarande kung på riktigt, och därmed diktator. Även om han också är en levande Barbie-docka.

På Facebook fick jag veta att jag minsann ska vara glad över att jag bor i Sverige, för i somliga andra länder kunde jag få fängelse på livstid för att skriva vad jag tycker om kungen.

Och ja, det är naturligtvis sant. Även om mycket av vad jag skrivit om honom rent teoretiskt antagligen är ganska olagligt även i Sverige- fast både poliser och åklagare brukar ju lägga ner anmälningar och förundersökningar snabbare än de hinner säga ”kriminellt”, så jag behöver nog inte vara orolig- så är det självklart bättre för en anti-monarkist att bo i dagens Sverige än i somliga andra länder.

Men likadant är det såklart för Carl Gustaf. Han riskerar knappast att förlora sitt lyxliv, vilket han skulle göra i somliga andra länder. Och han riskerar absolut inte att bli torterad och avlivad, som många andra diktatorer runtom i världen blivit genom historien. Så- nog är det tur för Carl Gustaf att han bor i Sverige?