I feministblaskan Metro har man nu kunnat läsa att Yougov gjort en väljarundersökning som visar att Miljöpartiet rasat under riksdagsspärren. Faktum är att de hamnar under Feministiskt Initiativs valandel under valet 2014…
Men allvarligt talat, är det verkligen någon som är förvånad?
Ända sedan i höstas har Miljöpartiet drivit Sverigedemokraternas politik för att få leka med de stora barnen (just det- det handlar om att få sitta i regeringen tillsammans med sossarna). Sina egna väljare har de pissat rakt i ansiktet.
I riksdagen har miljöpartisterna upplevt att det varit värt att skrota sina egna politiska hjärtefrågor för att få ”makt”. Men hur mycket makt har de då haft i verkligheten när de inte drivit sin egen politik?
Det funkar inte att Gustav Fridolin tittar med stora valpögon och kallar flyktingpolitiken som han själv varit med och skapat för ”skit” eller deltar i pinsamma musikvideos. Det funkar ännu mindre att Åsa Romson står och gråter på presskonferenser (och säkert också hela vägen till banken där hon tar ut sin rejäla lön som före detta minister ett bra tag till) och misskrediterar den flyktingpolitik som hon varit med och skapat.
För deras väljare är de bara hycklare när de inte driver sin egen politik. Det är inte bra för miljöpartiet att sitta i regeringen- om de istället samarbetat med kommunisterna som opposition, då hade de haft såväl mer makt, mer möjlighet att stå för sina egna åsikter samt betydligt mer popularitet av de stackare som röstade på dem. Det hade varit mycket bättre för miljöpartiet.
Det hade också varit bättre för Sverige, eftersom sossarna då hade arbetat betydligt mer aktivt och blocköverskridande och samarbetsvilligt med kompromisser där det passade. Fler genustomtar som gillat miljöpartiet, och samtidigt mer vettig politik. Rena rama Kinderägget! Bara choklad som fattas.
Detta är lite pinsamt, men faktum är att tillochmed jag själv en gång i tiden skippade miljöpartiet just för att de valde att vara sossarnas lakejer istället för att driva sin egen politik. Men det var vid valet 1998, innan de kommit ut som en osalig blandning av totalt galna manshatarfeminister och minst lika galna islamister.
Jag tänkte rösta på dem främst för att jag kände en av deras riksdagsledamöter och även för att jag upplevde deras miljöpolitik som åtminstone nånting att hänga i julgranen.
Men precis kvällen före valet gick Birger Schlaug ut i media och avslöjade den unkna planen att slå ihop sig med sossarna. Då funkade det inte. Jag gick till vallokalen utan minsta idé om vilka jag skulle rösta på. Det fanns ju naturligtvis inget riksdagsparti som dög.
Tillslut röstade jag, tillsammans med ytterligare 790 väljare, på ”Partiet för naturens lag”. Jag hade naturligtvis ingen aning om vad dessa var för tokar utan det var ett parti jag fann i vallokalen och efter mycket om och men röstade på eftersom jag gillade namnet.
Att det handlade om ett antal yoga-tomtar som ville lägga allt (och nu pratar vi om allt– försvar, sjukvård, allt!) på att 60 personer dygnet runt skulle meditera tills de började sväva och på detta sätt sprida positiv energi som skulle förhindra att andra länder ville överfalla Sverige eller att någon skulle bli sjuk och så vidare (ja ni fattar- tomtar alltså), det fick jag reda på först några dagar senare.
Men det var ändå vettigare att rösta på dem än på Miljöpartiet. Och därför förstår jag helt och fullt hur Miljöpartiets väljare från 2014 känner idag!
Maniac Media 