Zoran Alagic- lika logisk som varje feminist

Jag hittade ett totalt snurrigt debattinlägg i tidningen Metro ikväll. Först tänkte jag försöka skriva ett debattsvar där, men det gick inte att lägga in ens hälften av vad jag ville skriva. Jag ville ju svara på hela det ursprungliga inlägget och skriva ungefär en lika lång text, men lustigt nog var det inte okej… Så därför får jag skriva här istället:

Hej Zoran Alagic! Jag läste just ditt ologiska inlägg om feminism och jämställdhet. Du anser att det är ologiskt att inte vara för båda. Jag tror att du och jag är överens om att jämställdhet innebär alla personers lika rättigheter oavsett kön? Däremot verkar det som om vi definierar feminism olika. Du skriver att det är en idé om lika rättigheter. Det håller jag inte med om. Jag hävdar att det finns väldigt många sorters feminism, men att de främst bygger på åsikten att kvinnor generellt sett är underordnade män, samt åsikten att det ska förändras.

Jag anser inte att kvinnor generellt sett är underordnade män i Sverige, utan tvärtom. Och då kan jag ju inte kalla mig feminist, eller hur? Och även om jag hade haft den åsikten, så står jag inte bakom ett lobbyarbete för varesig kvinnor eller män eftersom jag själv är för lika rättigheter oavsett kön. Äkta jämställdhetsarbete innebär för mig att inte fokusera på människors kön alls utan istället se på dem som just människor och enskilda individer.

Du verkar fokusera mycket på arbete i hemmet. Tror du att kvinnor gör mer än män i de svenska hemmen eftersom de är tvungna till det? Tror du att män som bor ensamma arbetar mer i hemmen än män som bor ihop med kvinnor? Isåfall har du fel.

Anser du verkligen att riktig jämställdhet är att de lata män som kanske rentav skulle slöa ännu mer om de bodde ensamma tar sig i kragen och jobbar precis lika mycket som kvinnorna anser att det ska arbetas i hemmet? Varför det isåfall? Är det inte upp till var och en oavsett kön att själv bestämma hur mycket den tycker att dess eget hem behöver skötas om?

Precis samma sak är det med nästa sak du nämner: Att majoriteten av män ägnar mer tid åt betalt arbete. Även det är ju en sak som såväl de män som lägger tid på sitt yrke och de kvinnor som väljer att inte göra det själva väljer. Inte sant? Så vad har något av detta något med jämställdhet att göra?

Inget alls, naturligtvis- jämställdhet innebär ju lika rättigheter oavsätt kön. Jämställdhet innebär absolut inte att alla människor ska välja lika. Det vore ju vansinne. Vad tycker du isåfall att alla borde välja för gemensamt yrke? Du ser hur absurt det vore nu, va?

Sen tänker jag på en annan sak. Du skriver att kvinnor generellt sett arbetar obetalt cirka en timme mer än män, medan män då arbetar betalt cirka en och en halv timme mer än kvinnor. Därefter hävdar du att kvinnor arbetar mer än män.

Nu är ju detta inte något viktigt eftersom jag redan visat att det är upp till var och en oavsett kön hur mycket den själv vill arbeta, oavsett om det är betalt eller inte. Men ändå. Det kan ju vara så att det är du själv som skriver lite virrigt, och det kan jag förstå. Det gör vi alla ibland. Men annars verkar det faktiskt som att du tycker en och en halv timme är en kortare tid än en timme, eller hur?

Du skriver att du vill att dina söner och din dotter ska kunna bejaka sina sanna jag, se möjligheterna och inte pressas in i någon könsrollsmall. Men därefter skriver du att män måste ta mer ansvar i hemmet och kvinnor måste släppa kontrollen över hem och barn. Det visar ju att du tvärtom vill pressa in dina barn i en könsrollsmall, må vara att det är en annan än den normativa.

Förresten. Om kvinnliga majoriteten håller ansvar över hem och barn (och det håller jag med dig om), kan du isåfall verkligen fortsätta påstå att kvinnor generellt sett är underordnade män? Eller har jag kanske missförstått dig här, det kanske är en feministisk åsikt som du inte står bakom?

Du viftar bort argumentet mot feminism som bygger på fakta om att vi män möter förakt och hat mot vårt kön, och du säger att du aldrig mött några kvinnor som hatar män. Tja, du är ju politiker. Har du någon gång mött Åsa Romson kanske? Eller Veronika Palm? Har du mött Statsminister Stefan Löfven? Ledaren i världens första feministiska regering. Du vet väl att han två gånger har backat upp Zara Larsson, en mycket känd feminist som om och om igen går ut på twitter och på sin egen blogg och skriver om sitt hat mot män?

Man måste inte möta de kvinnor (eller män- det finns ju även manliga feminister) som hatar män, för att de ska finnas. Allra lättast är att hitta dem över internet. Du har säkert hört talas om Karin ”Kakan” Hermansson nu? Sveriges mest kända polishatare som nyligen bad om ursäkt för ett tweet hon skrev för några år sedan där hon hånade mordoffren i Malexander. Vad du kanske inte känner till, är att hon hatar män om möjligt ännu mer än poliser- och aldrig har bett om ursäkt för det…

Och du kanske känner till Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg? Som feminist borde du göra det, eftersom hon driver Sveriges största feministiska blogg. Hon är helt ärlig med sitt manshat och försöker till skillnad från många andra inte vifta bort det.

Ja, det här är bara några få exempel av politiker och andra kända aktiva feminister som hatar män eller iallafall backar upp och står bakom de feminister som gör det. Som du förstår finns det många fler och jag skulle kunna skriva hela natten, men jag föreslår att du kollar vidare på egen hand istället. Som politiker kan du prata med just dina kollegor som även de ser sig som feminister och du kan säkert hitta ytterligare många fler inom media. Prata med dem just om de exempel du fått av mig nu så ska du se att du träffar på många som kommer backa upp dem!

Du skriver att du mött många män som hatar kvinnor och hänvisar därefter till mordstatistiken. Jag beklagar att du råkat träffa på så många mördare! Eller… Det kanske du inte har? Du kanske bara försökte dig på en billig poäng? Isåfall, ska vi gå vidare efter mordstatistiken? Det är ju många fler mördare som hatar män än mördare som hatar kvinnor om man ska bygga denna tes utefter statistiken, eftersom ungefär 70 procent av mordoffren varje år är män.

Men kanske blir inte så många mordoffer mördade just på grund av könet utan av någon annan orsak? Och kanske är de inte ens hatade alla gånger? Och om de är hatade kanske det är de själva personligen som är hatade, och inte alla med samma kön? Så många frågor att ställa sig, inte sant?

Du tar upp våld mot kvinnor och lönediskriminering mot kvinnor som tecken på att vi inte lever i en värld där båda könen är lika värda och respekterade. Det första exemplet är rätt- Kvinnor är mer respekterade än män i Sverige och betraktas som mer värda. Det är därför vi har en lag mot kvinnofridskränkningar, när vi istället rätt och slätt borde ha en lag mot fridskränkningar.

Vad gäller lönediskriminering mot kvinnor är det en annan sak. Det är mig veterligen lika förbjudet att diskriminera någon på grund av könet, oavsett om det är en kvinna eller en man. Och därför ska du naturligtvis polisanmäla sådana diskrimineringar om du någon gång stöter på det. Personligen har jag aldrig kommit i kontakt med en lönediskriminering på grund av kön, men det verkar som om väldigt många politiker och journalister gör det ständigt och jämt eftersom ni alltid nämner det som något som pågår här i Sverige…