De duktiga politiskt korrekta normkritikerna pratar mycket idag om att förr i tiden så var det minsann väldigt vanligt att män klädde ut sig till Lucia.
Rebecca Hagnestad går så långt att hon påstår i Expressen att Sveriges första Lucia var en man- som om det fanns någon som visste vem som var den första Lucian i vårt land…
Jag vet inte om det är Hagnestad som gärna viljat lura både sig själv och andra, eller om hon helt enkelt varit naiv och blivit grundlurad av sin ”Luciaexpert” Lena Kättström Höök- en ”expert” som påstår att det äldsta belägget för en vitklädd Lucia med ljus i hår rör sig om en dräng under 1820-talet, när det egentligen var ett vitklätt fruntimmer 1764, alltså ungefär 60 år tidigare. Inte mycket till Luciaexpert där tycker jag…
Nåja. Feminister som de antagligen är borde ”normkritikerna” hur som helst inte vara så stolta och glada över att det var vanligt med manliga Lucior under 1800-talet. Det berodde nämligen inte på att dessa män var ”queerfeminister” som ville bejaka de kvinnliga delarna av sina personligheter eller att samhället var mer normbrytande eller nåt annat sånt där blaj.
Tvärtom!
Föreställ dig att Saudi-Arabien skulle ha nån sorts högtid i stil med Lucia. Tror du att kvinnor skulle få lov att delta annat än inom familjen? Skulle kvinnorna få delta i skolan och klä ut sig i något annat än sin gamla vanliga burka och promenera några meter bakom sina makar?
För tvåhundra år sedan var det svenska samhället mycket mer likt ett sådant samhälle.
Orsaken till att män klädde ut sig till Lucia var helt enkelt att kvinnor inte fick delta. Det fanns inga kvinnliga studenter, så om studenterna ville ha Luciatåg var de så illa tvungna att klä ut män istället. Det var inget könsöverskridande Luciatåg- det var ett totalt könsseparatistiskt!
Det där blev för övrigt en tradition som höll i sig djävligt länge och inte bara vad gällde Luciatåg. Jag minns att i Chalmers Studentspex var kvinnor överhuvudtaget inte välkomna att delta under 1990-talet. Männen klädde ut sig till kvinnor och spelade de kvinnliga rollerna. Något att stoltsera med, normkritiker?
Om kvinnor ändå ville delta i Lussefirandet- som var mycket äldre än traditionen med vitklädda Lucior med ljus i håret, och mest gick ut på att ungdomarna skulle dra runt och supa, alltså en tradition som är högst levande än idag- betraktades de som lösaktiga. Horor, helt enkelt. Det där ordet som än idag betraktas som det allra mest kränkande mot en kvinna, trots att i stort sätt alla människor i Sverige någon gång haft sex ogift.
Den som en gång varit Lussebrud, får aldrig gå i bröllopsskrud, sa man i Bohuslän.
Där har du orsaken till att det var ont om kvinnliga Lucior förr i tiden. Skötsamma kvinnor skulle hålla sig hemma och fick inte delta, de kvinnor som deltog betraktades som horor.
Och det är detta vi är på väg tillbaka till nu.
Härlig normbrytning va?
Maniac Media 
En detalj i sammanhanget kan nog vara på sin plats. Lena Kättström Höök har inte fel.
Första belägget med en lucia med ljus i håret är mycket riktigt från 1820-talet där det är en man som gestaltar Lucia. Däremot är vårt tidigaste belägg med en lucia som liknar dagens tradition från 1764 och då är det fråga om en vitklädd kvinna med gördel om livet och vingar på axlarna som kommer in med två två ljuskandelabrar som sattes fram på bordet.
Så du hävdar att hon inte har fel på grund av att det i det äldsta belägget inte nämns några ljus i håret? Potato, potato skulle jag säga. I krönikan framställs det som att dagens variant av Lucia dök upp först på 1820-talet när den uppenbarligen är minst 60 år äldre. Då har hon antingen fel eller så är det skribenten som citerar henne fel.
Dock är poängen i min krönika inte vad det var för kön på den första svenska Lucian, som jag även påpekade att ingen vet vem det var. Poängen är att orsaken till att män klädde ut sig till Lucior på den här tiden inte handlade om nån sorts ”normbrytning” eller ”queer” utan att de helt enkelt var könsseparatistiska och kvinnoexkluderande vilket inte borde hyllas idag.
Utifrån skribentens inledande definition av en lucia som ”vitklädd med ljus i hår” så ja. 😉
Jag håller med dig om att det är ett oärligt sätt att driva en tes, ville mest påpeka att du nog inte bör belasta luciaexperten för detta utan snarare skribenten.
Hur som helst, jag har förstått din poäng med din krönika. Jag håller nog inte riktigt med dig om den heller. Du koncentrerar dig helt och hållet på studentikost luciafirande när du driver din egen tes. Om vi tar den här värmländska drängen från 1820-talet verkade han inte i ett könsseparatistiskt och kvinnoexkluderande sammanhang. Bruksinspektorn från Skinnskatteberg som berättar om detta tolkar det som att man satt in en man som lucia pga av den tunga glöggbålen.
Jag tror tvärtom att ”vitklädd med ljus i hår” syftar till den allmänt kända sångtexten men anser att en expert borde prata om själva traditionen.
Nej, jag koncentrerar mig inte helt och hållet på studentikost luciafirande, men du får komma ihåg att det var just genom sådant som det nutida Luciafirandet blev spritt över landet. Studenterna hade ju plockat upp den nya traditionen ifrån de högre samhällsklasserna.
Jag tycker bruksinspektorns tolkning visar att min poäng stämmer rätt bra: Drängen var inte Lucia för att det var vanligt med könsöverskridande Luciatåg förr i tiden utan för att de tyckte det var olämpligt med en kvinna som bar ansvar för den tunga glöggbålen. Således kvinnoexkluderande.
Det är inte kvinnoexkluderande att drängen fick bära den tunga glöggskålen. Det är lite samma resonemang som feminister kommer med när de pekar på att det är få kvinnliga brandmän. Det handlar inte om könsseparatism utan om människors skilda anlag.
Inte att drängen fick bära glöggskålen, nej. Men att det användes (om det verkligen var så och inte bara bruksinspektörens tolkning) som anledning till att drängen skulle vara Lucia. Ska vi verkligen snacka människors skilda anlag? Isåfall har kvinnor bäst anlag att föreställa Lucia. Varför? Eftersom Lucia var en kvinna. Inget märkligt med det, eller hur?
Om vi går till teatern och dramatikens historia skulle jag nog säga att män är betydligt bättre på att tolka det kvinnliga psyket. Det finns goda poänger i att låta män spela kvinnoroller.
Jag tror det största problemet vi har i dagens samhälle är kvinnors tendens till homosocialitet. Kvinnliga ministrar har tjejmiddagar, kommuner inför kvinnotider i simhallar, Vasaloppet inför exklusiva spår för de kvinnliga topåkarna etc etc.
Vare sig vi vill det eller ej så blir manliga lucior en motståndshandling … tyvärr har vi dessa identitetspolitiska skribenter som snarare stjälper än hjälper. 😛
Ledsen att jag ”bråkar”. Jag håller med dig i sak. Det var bara nåt i din text som jag tyckte skaver .. och jag uttrycker mig inte tillräckligt stringent.
Även skådespeleriets historia bygger ju på att kvinnor helt enkelt inte var välkomna. Man ansåg att det var fel jobb för kvinnor. Kanske tyckte man att sådana kvinnor var lösaktiga. Jag håller inte med om att män är bättre på att spela kvinnor, tvärtom har jag aldrig sett någon poäng i det. Men i Storbritannien och spexkretsar tycker man väl fortfarande att det är hejdlöst roligt med män som försöker göra sig feminina. Män som gör sig feminina gör sig väldigt överdrivna (det är väl det som roar somliga antar jag) och det kanske är därifrån det har inspirerats vidare till vissa inom HBTQ-rörelsen (som tex. Gardell)?
Jag håller absolut med dig om problemen du tar upp om dagens kvinnors homosocialitet. Men den är ju exakt samma som gårdagens manliga sådana! Lustigt nog kritiserar, helt rätteligen, feminismen ofta den gamla manliga (mindre lätteligen som om den fortfarande var likadan)- men backar tvärtom nutidens kvinnliga. Hyckleri, säger jag.
Hur kan manliga Luciorna vara en motståndshandling när de funnits lika länge som dagens Luciaspel funnits och tillochmed sannolikt var de vanligaste under hela 1800-talet?
Det är bra med debatt, du bråkar inte. Du framför ju dina argument.
Manliga lucior är en motståndshandling idag. Jag säger inte att det har varit så tidigare.
När jag pratar om teater syftar jag på den seriösa, inte på spex eller mindre nogräknade komiker med liten förståelse.
Nej, manliga Lucior idag är bara ”normbrytare” som vill provocera mot traditionalister.
Berätta gärna om modernt skådespeleri där män spelar kvinnor på nån sorts seriöst sätt, dvs. annat än att de ska vara komiska som Monty Python och Robert Gustavsson etc.
Tack för det svaret. Nu till sist kom jag till insikt om vad det är som skaver.
Jag vet att det finns unga män som uppriktigt har velat ställa upp som lucia men som blir bemötta som om de är oseriösa eller gör det för att provocera. Du tillskriver andra människor intentioner de inte nödvändigtvis har.
Vad gäller modern teater, nej det finns inga exempel. Sånt görs inte idag.
Män som uppriktigt vill vara Lucia? Du syftar inte egentligen på transpersoner nu eller?
Nej precis, sådan teater gjordes på den tiden kvinnor inte fick vara med i den leken.