Läs min blogg- av självbevarelsedrift

Jag var på en fest häromdagen och där träffade jag Martina. Hon berättade för mig att hon slutat läsa min blogg- av självbevarelsedrift. Det gjorde mig lite ledsen, eftersom jag skriver ärligt, genomtänkt, kritiserande och resonerande.

Jag rapar inte ur mig en massa mer eller mindre religiöst rappakalja som jag lärt mig genom att lyssna i åratal på den politiskt korrekta propagandan utan att tänka själv. Inte heller rapar jag ur mig någon sorts total motsats till den som aggressiv reaktion.

Nej- jag lyssnar, tänker själv, och delar med mig av mina slutsatser.

Att fundera på mina slutsatser, och därefter även komma fram till egna åsikter- det är en sund handling. Att istället blunda, hålla för öronen och mässa ”amen” enligt det språk den religiösa sekt man ingår i förespråkar må kännas skönt för stunden, eftersom man sedan länge gjort sig van vid att inte tänka själv. Lever man i en egen bubbla kan det kännas skrämmande att fundera på världen utanför, och andra tankar än de man fått lära sig att mässa.

Men rädsla är inte alltid självbevarelsedrift, och inte heller obehag.

Vad Martina inte gillar med vad jag skriver är, som jag förstod av diskussionerna under kvällen, främst min kritik mot feminism. Och det kan jag ju förstå- eftersom jag är kraftigt negativ mot den svenska normfeminismen. Om man själv är en sådan feminist känns det säkert obehagligt att läsa mina texter, speciellt som jag har mycket tydliga och klara poänger och goda argument som en feminist inte kan säga emot.

Men: Hugg inte huvudet av budbäraren! Om det jag skriver känns så obehagligt, fundera istället på om den ideologi du anslutit dig till och de sektledare du ropat halleluja åt i flera år verkligen är något att fortsätta stå fast vid?

Martina berättade att hon tycker det känns som om jag är ”kvinnofientlig” om hon läser min blogg. Jag tycker det känns totalt surrealistiskt. Det vore intressant om hon kunde citera en enda kvinnofientlig sak jag skrivit.

Jag är självklart inte kvinnofientlig och vad gäller jämställdhet är mina åsikter mycket tydliga och klara: Jag tycker att alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön. Och läser man min blogg- ja då ser man inte det som någon överraskning. Då vet man att det är så…

För en feminist känns det dock irriterande eftersom feminister mässar i sin propaganda dygnet runt att just feminismen på något sätt är vägen för jämställdhet, att feminismen skulle kämpa för samma rättigheter och skyldigheter för alla oavsett kön.

Och tänker man inte själv så är det väl lätt att tro på det. För det är ju så de säger att det är, så då måste det ju stämma… Sen att den svenska normfeminismen som vi har i regering, riksdag, utbildning, media och snart även en egen myndighet hela tiden bevisar sig stå för helt andra saker och arbeta efter en helt annan agenda, det är lätt att vifta undan.

”Det är extremister. De hörs bäst eftersom de skriker högst!”

Ja, om det ändå vore så väl.

På diskussionerna under festen lyfte jag fram Zara Larsson som exempel. Nu minns jag faktiskt inte om det var Martina eller någon annan feminist jag pratade med som försökte vifta bort henne som ”fjortis” och ”omogen”.

Det kan hända att man gärna vill betrakta Larsson som omogen ifall man inte står bakom hennes manshat, men stora delar av den svenska feministscenen betraktar henne tvärtom som ”ett feministiskt geni”- detta efter hennes ”geniala” påhitt att dra en kondom över foten.

Geni eller omogen? Ja, vår statsminister Stefan Löfven har iallafall sin åsikt klar. Inte mindre än två gånger har han backat upp sångerskan som han tycker mött för mycket hat för sitt hat. Vad han inte tänker på är att om man ställer sig upp och skriker: ”Jag hatar alla som heter Åsa-Nisse!”, så kommer många som heter Åsa-Nisse troligen att skrika tillbaka: ”Isåfall hatar jag dig med, idiot!”

Nu kan det ju hända att statsministern är ensam om att vara kocko-bäng i världens första feministiska regering?

Eller också inte. Även finansministern Magdalena Andersson hyllar Larsson i media och nämner henne som en lämplig statsministerkandidat.

Ja- att Larsson är mycket omtyckt och uppbackad inom svensk feminism är helt klart.

Då är frågan- kan man vara annat än antifeminist ifall man inte jublar och applåderar var gång Larsson gör ett nytt Donald Trump på Twitter? Personligen tycker jag inte det, eftersom majoriteten av de svenska feministerna- och alltså även höga politiker- står bakom henne.

Larssons åsikter har inget med jämställdhet att göra. Det handlar om hat, konspirationsteorier, mer hat, genusgalenskap och ytterligare hat. Och dessvärre är Larsson bara ett exempel jag lyft fram för att visa den svenska normfeminismen. Hon är inte någon omogen extremist, tvärtom är hon en person normfeministerna ser upp till och vill gå efter. Själv har hon gått efter en annan ”extremist”, Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg, Sveriges största feministbloggare som helt öppet gått ut med att hon hatar män utan att försöka vrida hatet till ”manskultur” eller nån annat bullshit.

Nå… Under kvällens diskussioner när Martina försökte vifta bort normfeministerna som ”extremister” påpekade jag för henne att de finns i regering, riksdag… jag skulle naturligtvis även nämna media, utbildning och kommande myndighet, men jag hann inte före Martina avbröt mig med en halmgubbe:

”Det gör Sverigedemokraterna också!”

Eh. Vad har nu det med saken att göra? Visserligen finns de inte i regeringen, men ja, de finns i riksdagen. Men vad har det med saken att göra, vi diskuterade ju den svenska feminismen, inte politiska partier…

Men låt gå. Vi tar en omväg kring Sverigedemokraterna bara för att. Är de en majoritet i riksdagen? Nä inte precis. Är normfeministerna i riksdagen en majoritet? You betcha! Precis som de är en majoritet i kommunal politik, i utbildningen och i media. Normfeminismen genomsyrar landet överallt.

Trots detta är majoriteten av Sveriges medborgare inte feminister, men det går nog att lösa med ytterligare några års propaganda… Ett smärre problem då förstås med nyanlända från andra kulturer (för lita på att inte de är några feminister!), men men…

Nu kom jag dock bort en bit ifrån kärnfrågan. Jag lovade Martina under festen att skriva en krönika just till henne och förklara närmare om min syn på feminismen, och det har jag gjort nu.

För den som trots allt ändå inte riktigt förstått hur jag tänker, har jag bara ett förslag att komma med: Fortsätt att läsa min blogg! 

Annonser
Det här inlägget postades i Om Sven Bergersjö eller företaget, Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Läs min blogg- av självbevarelsedrift

  1. Mr Snuggle skriver:

    Bortsett från att jag håller med om det mesta i även denna artikel och speciellt att man alltid ska ifrågasätta och tänka själv i alla situationer OAVSETT åsikt och ideologi och inte bara blint gå med strömmen – och även att man lugnt och sakligt ska kunna diskutera med andra av annan åsikt utan att bli arg – så tror jag Sossarna tappar många väljare just på nämnda utsvävningar och sympati för extremistiska personer av Zaras slag…

    Vad gäller just henne tycker jag även hon får bestämma sig för hur hon vill bli sedd. Som en vuxen person vars ord och handlingar kan tas på allvar och lyssnas på, som ju då även medför att man kan ta ansvar för det i efterhand. Eller som ett barn, som man aldrig behöver ta på allvar och alltid ska ta med en nypa salt eftersom hon inte vet bättre och bara tramsar sig just för att provocera. Det går inte att BÅDE vilja bli sedd som vuxen och att folk lyssnar på en och sen skylla på att man inte vet bättre och ju bara larvar sig när det väl kommer ned till kritan.

    Byt henne bara mot en jämnårig man som sagt samma saker och se hur många kvinnliga partiledare som skulle backa upp honom mot allt hat han fick av kvinnor sen. Lika befängt som det rådande.

    • bergersjo skriver:

      Det är klart att de kan förlora väljare genom feminismen- men endast Sverigedemokraterna är ett riksdagsparti som inte är feministiskt, och än så länge betraktar nog majoriteten sd som mer extremistiska än feministerna.

  2. Bamse skriver:

    ”…Martina eller någon annan feminist jag pratade med som försökte vifta bort henne som ”fjortis” och ”omogen”.”

    Jaså minsann? Då får man förmoda att de brukar protestera när de omogna fjortisåsikterna, som kollektivt skuldbeläggande av män och permanent offerkofta för kvinnor, dyker upp? Vid prat om ”vithet”, ”icke-män” och dylikt svammel?

    Nu har jag i och för sig inte empiriskt bevis för det, men tror definitivt det finns stöd för hypotesen att Zara Larsson och hennes åsikter inte alls är någon udda fågel inom samtida feminism – jag tror tvärtom hon är väldigt mainstream.

    • bergersjo skriver:

      Det är klart att hon är mainstream. Men de flesta feminister är väl åtminstone så smarta att de tänker på vad de säger så de inte säger exakt vad de tänker…

  3. Kristian skriver:

    ”mycket tydliga och klara poänger och goda argument”
    Precis.

    Det finns bloggar och annat som jag läst en gång, och sedan av självbevarelsedrift undvikit.
    Ingen av dem har kommit med några argument, däremot var det ofta en bravurauppvisning i logiska felslut och ohederlig debatteknik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s