Machokulturen

Ja, häromdagen var det tydligen nån sorts ”internationell mansdag”. Det är ju inget som någon håller koll på till skillnad från den lika tramsiga internationella kvinnodagen. Jag såg på Facebook att det hade varit en internationell mansdag just efter att några feminister hånat det och skrivit nåt om ”snubbiga snubbar” (”snubbe” är ju feministernas värsta nedlåtande ord om män, ungefär som ”neger”, ”lapp”, ”svenne”, ”svartskalle” och liknande).

Men det var också några andra feminister som verkade tycka att den dagen lämpar sig bra för att ha ”killträffar” och prata om ”machokulturen” och jadajadajada.

Machokulturen. Finns den?

Till största delen verkar den vara som med det mesta inom feminism- helt enkelt något kvinnliga feminister gärna skyller ungefär allt på, och något manliga feminister skyller på för att de själva är skitstövlar, istället för att helt enkelt erkänna att de är kräk.

Sen är den också något som används för att sopa manliga bekymmer under mattan. Att män begår fler självmord, skadar sig mer på arbetsplatser, är sämre skolelever, överfalls mer på stan- allt det beror på machokulturen och således är männen inte några riktiga offer.

Om kvinnor begår självmord, skadar sig på jobbet, har bekymmer i skolan eller blir överfallna är det naturligtvis en helt annan sak, då är det ett bevis på förtrycket mot kvinnorna. Märkligt? Nejdå, det är feministisk logik helt enkelt.

Men om man ska tänka på betydelsen av ordet, machokulturen… Isåfall betyder den ju helt enkelt en kultur där man försöker vara så manlig som möjligt. Och en sådan kultur finns inte.

Däremot finns det kulturer där män strävar efter att vara så manliga som möjligt. Men i dessa kulturer försöker vanligtvis kvinnor vara så kvinnliga de kan. Så med den logiken kan man lika gärna kalla ”machokulturen” för ”femininokulturen”. Eller varför inte helt enkelt biologokulturen? För allvarligt talat, är det inte faktiskt djävligt naturligt och biologiskt att män är manliga och kvinnor är kvinnliga?

Hur har människor och övriga djur utvecklats genom alla miljoner år egentligen? Inte fan har det varit genom att ”bryta mot normer”. Nej, det har varit genom att följa strömmen.

Nu tycker jag naturligtvis att alla ska ha rätt att vara som de själva känner sig bäst. Män ska inte behöva vara manliga om de inte trivs på det sättet och inte heller ska kvinnor behöva vara kvinnliga. Alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter.

Men det ändrar inte den naturliga utvecklingen. Majoriteten av män fortsätter att känna sig bäst just som män och majoriteten av kvinnor som kvinnor, och manliga män är manliga sexobjekt och kvinnliga kvinnor kvinnliga sådana. Det är inget man förändrar politiskt.

Okej, här i Sverige har vi ”normbrytarkulturen” eller vad fan man har lust att kalla den. Men den är inte naturlig, den följer inte majoritetens biologiska drifter. Därmed har den varit död redan från början.

Feministerna som gillar att problematisera ”machokulturen” menar att manlighet främst handlar om att ta sig friheter, att överfalla, våldta och vara en skurk. Men det finns andra manligheter. Vad sägs om att beskydda? Vad sägs om att hålla uppe dörrar och säga ”damerna först” och liknande?

Även sånt måste naturligtvis betraktas som en del av den där machokulturen. Jag kan inte påstå att jag själv gillar de sista exemplen något vidare då jag är mycket inne för jämställdhet och allas lika rättigheter och skyldigheter oavsett kön, men det är helt klart manlighet, och absolut inget feminister i allmänhet ogillar…  

Detta inlägg publicerades i Samhället och Skamhället och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Machokulturen

  1. Mr Snuggle skriver:

    På nyheterna för några sekunder sen ”Sverige ligger långt efter vad gäller kvinnliga officerare”. Då får man väl kvotera in ett antal där med då, tänkte jag, så det blir jämställt. Eller så är anledningen kanske helt enkelt bara att färre kvinnor är intresserade av yrket.

    Jag gillar folk som bryter mot normer, för det betyder ju att man tänker själv. Men de mesta som kallar sig normbrytare numera är ju det inte egentligen, eftersom deras åsikter och värderingar är vad man förväntar sig ha i Sverige idag. Vad jag menar är folk som verkligen har mod nog att alltid gå sin egen väg, göra det de gillar och känner är rätt.

    Gentlemannabeteende, som de sistnämnda exemplen där, beskylls ofta för sexism av feminister. Men om de ensam försökte släpa ned någon tung resväska för långa trappor när hissen inte funkade, skulle de troligen inte uppskatta om man gick förbi, dunkade de imponerat i ryggen i förbifarten och sa ”Nu får du allt träna upp musklerna, höhö!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s