Svenska Epidemin

Den senaste tiden har jag ju roat mig gott av att se i media hur de smakfulla snillena i den Svenska Akademien haft dagisbråk och blivit allt färre. Men missförstå mig inte nu, det är inte så att jag är en elak sadist som tycker att de allihop ska dra åt helvete och att de allihop är idioter!

Nejdå- jag tror faktiskt att minst en av dem tvärtom är oerhört begåvad och intelligent. Hur det är med smaken är en annan sak- där är det iallafall tydligt att majoriteten har en tämligen dålig sådan. Annars skulle ju inte manshataren Sara Stridsberg blivit invald i gruppen.

Orsaken till att jag är så negativt inställd till Svenska Akademien, är att den har en alldeles för stor makt inom svenskt kulturliv. Ska den ha det, borde den inte bestå av nån sorts 1700-talsgrupp med regler påhittade av en diktator. Då har den överhuvudtaget ingenting att bjuda på till ett modernt demokratiskt land som Sverige åtminstone borde vara.

Det är helt okej för mig att monarkister och andra lallande tomtar har organisationer för inbördes beundran där de kan sitta och pilla sig i naveln eller göra vad fan de har lust med- problemet kommer om de är mäktiga. Och den Svenska Akademien har varit på tok för mäktig.

Och därför har jag mått bra av att se vad jag uppfattat som deras dödsryckningar. Äntligen. Dags för svensk kultur att kliva in i modern tid. Det är vad jag känt.

Men jag har haft fel.

För landet Sverige har inte enbart blivit bättre med åren. Och det där med fokus på merit och prestation inom konst och kultur kan vi ju bara glömma.

Den Svenska Akademien kommer med största sannolikhet att ”moderniseras” nu- men tyvärr inte till det bättre. ”Snillena” som väljs in kommer att könskvoteras, och vi kan nog räkna med att de inte bara består av författare och språkprofessorer. Nej- en annan typ av akademiker kommer garanterat att röra sig i den nya Svenska Akademien: Feministiska genus-professorer. Sara Stridsberg kommer inte att vara ensam manshatare bland De Aderton, lita på det…

I Manshatarlandet Sverige tog det inte lång tid innan feministerna drog på sig offerkoftorna och började påstå att bråket inom Svenska Akademien skulle ha varit något sorts könskrig bestående av män mot kvinnor. Med genusglasögonen på sig kacklar såväl politiker som akademiledamöter om att det är kvinnor som avgår från Akademien. För det har ju två stycken gjort.

Att det faktiskt är tre män som gjort samma sak, det blundar naturligtvis dessa feminister helt och hållet för. Eller det kanske inte syns genom genusglasögonen? Eller mer sannolikt: Eftersom de är män och inte kvinnor så är det kanske bara bra att de tar ett steg tillbaka?

Nej, Annie Lööf, Alice Bah Kuhnke och övriga totalidioter, detta handlar inte om män mot kvinnor! Sara Danius ville ju för helvete slänga ut Katarina Frostenson ur Akademien! Och det berodde inte på att hon är kvinna, utan på grund av jäv!

Så: Den ena kvinnan drog sig tillbaka för att hon inte längre fick vara ”ständig sekreterare”, och den andra gick ut efter ett jävla hallå med tung uppbackning av en stor grupp män, och orsaken var inte hennes kön, utan att hon blivit funnen med fingrarna i kakburken.

Sådär ska varenda djävel behandlas, oavsett kön. Män som kvinnor och hen-personligheter också för den delen. Att behandla Danius eller Frostenson ”vänligare” på grund av deras kön, är att betrakta kvinnor som våp som inte kan sköta sig.

Med andra ord: Det är att betrakta kvinnor så som feministerna i dagens Sverige gör…