Maktelitens hån mot demokratin

Att majoriteten av göteborgarna är negativa till Västlänken och trängselskatten är inte precis någon nyhet. Det var ju folkomröstning om trängselskatten för fyra år sedan, och som ja-förespråkarna tidigare sagt är trängselskatten, Västlänken och Västsvenska Paketet en sammanhörande enhet.

Trots detta blev det ett tydligt och rytande NEJ i folkomröstningen. Folket i Göteborg vill helt enkelt inte ha den där skiten!

Makteliten struntade naturligtvis i folkets önskan och fortsatte med sitt projekt.

I maj 2017 startades ett nytt parti i Göteborg med sikte att stoppa Västlänken: Demokraterna. Detta parti blev näst störst efter valet 2018 och det beror ju uppenbarligen på att de övriga partierna- förutom Vägvalet– sitter gott i varandras knän och hånskrattar åt göteborgarnas åsikter.

Att en massa göteborgare inte röstade på Moderaterna- som står bakom det antidemokratiska projektet Västlänken- utan istället på Demokraterna, som driver den politik dessa göteborgare själva vill ha, kallar nu media för ”de rikas revolt”.

De rikas revolt! Att nyttja sin så kallade demokratiska rättighet, det är alltså enligt media någon sorts revolt?!

Maken till hån mot demokratin! Och media är ju som alla vet en del av makteliten.

Det här är den svenska ”demokratin”. Den förtjänar inget annat än hån, det medger jag. Men de som ska hånas är inte de så kallade väljarna som försöker använda sina så kallade rättigheter. De som ska hånas är makteliten som helt öppet skiter i dem! 

Det här inlägget postades i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Maktelitens hån mot demokratin

  1. Mr Snuggle skriver:

    Hur skulle du vilja se samhället? Vilka vore dina viktigaste huvudfrågor att driva fram politiskt, om du bildade ett eget parti?

  2. Mr Snuggle skriver:

    Jag vet din värdegrund till stor del och kan även relatera och sympatisera med den på många sätt. Är väl därför jag dröjt mig kvar här också.

    Du tycks inte heller bry dig speciellt om vänster- och högerpolitik utan har spridda åsikter åt alla håll – så är det för mig helt och hållet. Därför nästan omöjligt att välja parti också, som sagt. Nu bytte jag parti igen i detta val och gick efter ett par frågor jag själv tycker är viktigast just nu. Men gillar inte alls massor av annat i samma parti. Så jag känner mig som en hycklare på så vis. Men alternativet hade ju varit att inte rösta alls då.

    Jag tycker du borde skriva en krönika om hur ditt partiprogram skulle se ut, om du startade ett eget parti. Det viktigaste frågorna.

    • bergersjo skriver:

      Jag tror inte det är så många (vettiga, iallafall) som inte ogillar massor av saker i vartenda parti. Man måste helt enkelt rösta på det minst dåliga…
      Tror inte jag orkar lägga energi på att skriva ett partiprogram för ett parti jag aldrig kommer starta, men vem vet. Nån gång kanske jag känner inspiration för det. 🙂

  3. Mr Snuggle skriver:

    Väl talat!

    Det viktigaste i allt vad gäller umgänge med folk; vänner, förhållanden och allt sånt, är att man har ungefär samma grundvärderingar, har jag insett. Annars är det dömt att misslyckas.

    Jag besöker ytterst sällan bloggar av skribenter med rakt motsatta åsikter heller. Man kan sällan påverka andras tankebanor ändå och alla har ju full rätt till sin egen åsikt också.

    Jag försöker hela tiden hitta kvinnor på nätet som har ungefär samma värderingar och åsikter som jag. Utseende och sånt får aldrig komma i första hand, som när man var yngre. Jag hatar att vara ensam, men kan inte tänka mig något värre än att spendera livet med någon med helt andra åsikter och värderingar, så att jag ständigt måste låtsas eller vika mig för henne för att undvika konflikter. Men då det inte finns något höger och vänster för mig, är det jättesvårt. Det är troligen enklare även för folk som har en extrem ideologi att hitta likasinnade, för de vet ju precis var de ska leta. Eller folk som är gay, etc.

    Vad gäller energi och sånt, har jag insett att man tappar det allt mer med åldern. Samma passion och engagemang man kände för saker som ung, upphör allt mer. Man accepterar istället saker, förväntar sig mindre av livet och reagerar sällan lika mycket heller på vare sig fram- eller motgångar. Men det kanske är positivt också, på ett sätt. Dock känner jag att man borde gjort betydligt mer när man var yngre och fortfarande hade glöden i sig. För allt har väl ett bäst före-datum trots allt.

    • bergersjo skriver:

      Ja det är sorgligt, jag känner folk som inte vågar berätta om sina politiska åsikter för sin partner. Och då är det inga extrema åsikter det handlar om utan snarare partnerns åsiktskorridor som är oerhört smal.

      Visst hade man starkare energi när man var mindre. Men jag tror också man lärde sig något med åren, att lägga sin energi på vad man känner som viktigast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s