Först tänkte jag inte lyssna på Jonas Sjöstedts tal under kommunisternas dag på Almedalsveckan, för jag visste ju ungefär vad han skulle komma med för gammal skåpmat. Jag tycker han blir rätt obehaglig, för att inte säga rent läskig, när han drar ner på tonläget och börjar spy ur sig sitt bittra hat om ”dom allra rikaste”.
Och ja, mycket riktigt var det ju en hel del av det där. Han var väldigt hatisk mot någon stackare som hade föreslagit att personer med dålig inkomst kunde ringa på hos personer med äppelträd och fråga om de fick lov att plocka lite äpplen. Nä det var inte okej tyckte Sjöstedt att fattiga personer skulle be om något. Bättre vore om rika personer ringde på hos fattiga och bad om lov att få lägre skatt…
Alltså maken till dummaste geggamoja han hostade upp den här gången. Herreguuud vad korkat! Visst lyckades han få de allra mest trogna vänsterextremisterna som trotsade regnet och kylan i Almedalen att heja och applådera åt hans surrealistiska dumheter, men många fler än dem lär han knappast ha lurat.
För har man inget vettigt att säga som politiker får man dra till med rena sagor. Ju sämre eller mindre politik man driver, desto konstigare sådana. Lögner, surrealistiska påhitt och ren historierevisionism.
Bland det första han gjorde var att peka finger mot Kristersson och anklaga honom för hur Moderaterna betedde sig för över hundra år sedan. Och visst. Moderaterna- eller vad deras olika rötter nu har kallat sig ”förr”- har ju genom historien haft rätt märkliga åsikter. Det ska man dock inte anklaga varesig Kristersson eller någon annan nu levande moderat för, eftersom dessa inte var födda då!
Isåfall skulle man ju lika gärna kunna anklaga Sjöstedt för kommunisternas egen historik. På honom lät det ungefär som om de själva- som om han själv var född för hundra år sedan och flitigt stod på barrikaderna tillsammans med sin mormor Greta- kämpat hårt för liberalism, jämställdhet, barns rätt att vara barn och kvinnors rätt att välja färg på sina djävla bröllopsklänningar.
Tror han verkligen på de där dumheterna själv?! Kommunisterna var de blodtörstigaste banditerna genom 1900-talet och de sket högaktningsfullt i såväl barn som kvinnor! Och till skillnad från ”de blåbruna” som Sjöstedt flitigt kallar Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för, har varken han eller hans parti gjort upp med sitt förflutna. De är stolta över kommunismen och deras partiledare- Sjöstedt själv, en vit kränkt medelålders heterosexuell cis-man- gick med i Kommunistisk Ungdom redan 1978, medan moderpartiets höjdare fortfarande åkte på lyxresor till Sovjetunionen.
Sjöstedts allra märkligaste påstående i kvällens tal var nog ändå att de någonsin skulle stått för individens rätt. De har ju alltid genom hela historien stått för raka motsatsen!!! Han står ju fortfarande för raka motsatsen och visar detta var gång han babblar om ”dom allra rikaste”. För även ”dom allra rikaste” är faktiskt individer och borde ha rättigheter de också…
Nej, kommunisterna står inte för individens rätt. De vill inte att släkten eller familjen ska äga individen, så långt talar Sjöstedt sanning. Men de vill att staten ska äga individen. Varje individ ska bara vara en legobit i den stora massan.
Släkten och familjen ja… Sjöstedt pratade om hederskultur. Först när han sa att Greta var ett fint namn, trodde jag att han skulle börja babbla om Greta Thunberg. Det verkade ju som det allra troligaste och hade säkert varit ganska populärt också.
Men nej, det var hans mormor som hette Greta, som minsann var tvungen att gifta sig i svart klänning för hundra år sedan eftersom hon var gravid, vilket var ett bra bevis på att det svenska bondesamhället hade nån sorts hederskultur, som blivit kvävt av de jämställda kommunisterna som alltid arbetat hårt för allas lika rättighet och som nu även arbetade mot den nyimporterade hederskulturen…
Men på vilken djävla planet har Sjöstedt sovit de senaste fyrtio åren?! Hans parti är ju ökänt för att in i det längsta förneka hederskulturen! Allt gott och väl om han väljer att slå in på en annan stig nu äntligen, men det är ytterst osmakligt om han gör det genom en kraftig historierevisionism där han påstår att hans parti någonsin bekämpat hederskultur. Istället borde han be officiellt om ursäkt, dels till alla som kommunisterna kallat ”rasister” på grund av att dessa inte aktivt blundat för hederskulturen, och dels till alla dess offer som blivit mördade eller skadade eller ”bara” tvingats till lydnad, allt medan kommunisterna vetat om det men valt att strunta i det.
Ledarskribenten Amanda Sokolnicki från Dagens Nyheter sa efter talet att hon trodde det var det mest populistiska tal hon hört i Almedalen. Det var klichéartat och otidsenligt med hans starka hat mot en höger som helt enkelt inte finns i Sverige. Chefredaktör Tor Gasslander från Flamman höll med henne ”lite grann”. Och han påpekade ännu tydligare än hon- talet gick ut på att måla ut högern som skurkar.
Det är Sjöstedts stora problem. Han måste alltid måla ut högern som skurkar. ”Dom allra rikaste” som naturligtvis allihop är rika just för att de har tvingat arbetarklassen till barnarbete och slaveri och inte ens låtit dem gå i skolan (ja, det tog han upp i det här valet- förr i tiden hade barnen sommarlov bara för att plocka potatis hos Storbonn.).
Vänstern däremot är snälla och rara och backar upp för individens rätt och bekämpar hederskultur… Eh.
Den här gången slog du alla rekord i tidigare idiotiska lögnaktiga påståenden Sjöstedt. Som Sokolnicki påpekar: Det var verkligen en karikatyr du målade upp. Men inte bara runt högern, utan även runt vänstern, med dig själv i mitten. Jag tror fan att det här talet var dummare än Åsa Romsons feministiska tal från 2014…
Maniac Media 
Det handlar bara om hur man blivit rik, som jag ser det. Det finns berättigad avundsjuka och sen finns det alla som bara inte tål andras framgång generellt. Intelligens, uppfinningsrikedom, talang, kreativitet eller hårt jobb från grunden = helt välförtjänt. Nepotism, kvotering, positiv särbehandling eller skattemiljoner från folket i form av apanage = inte alls. Man bör alltså inte se upp till varje nytt kändisbarn som kommer in i rampljuset bara pga vilka deras föräldrar är/var, som folk nu gör. Framgång och status har blivit det enda viktiga nu, särskilt för yngre människor – inte hur den uppkom.
Liksom jag skiter fullständigt i kön, hudfärg, vilket land någon kommer från etc och bara går efter hur folk är som person och behandlar andra, så struntar jag helt i om folk är rika eller fattiga också. Jag har mött skitstövlar av bägge delarna.
Däremot tror jag rent allmänt det finns betydligt mer av den kategorin i världen än goda. Gissar att det är kanske 70% som är neutrala. 25% onda. Och sen 5% goda. Men den största andelen man kommer möta i livet, är alltså med största sannolikhet folk som varken gör gott eller ont mot andra. Sen kan man ju ha tur och otur, vilket allt kommer ned till.
Jag tror inte det finns speciellt många som är genuint onda (eller goda), men det stora flertalet är mest slöa, lata, själviska, egoistiska och dumma i huvudet.
Har mött ett flertal genuint onda personer genom livet och endast ett par av motsatsen. Slöa och lata vet jag inte, men oerhört egoistiska, självupptagna och självrättfärdiga inför allt de säger och gör, som aldrig vore okej mot någon annan. Allt kan rättfärdigas för de allra flesta så länge man själv gör det. Och de allra flesta är dåliga på någon nivå, det är bara olika grader av det. Det är näst intill omöjligt att bara hitta någon som behandlar andra som de själva skulle vilja bli behandlade.
Att folk är slöa och lata är ju orsaken till varför de hänger hemma och käkar chips framför TV:n eller spelar konsollspel istället för att vara ute och vara lite aktiva redan som barn och ungdomar, och åker runt på dessa förbannade elsparkcyklar istället för att promenera eller cykla.
Förr uppmuntrade man barn till fysisk aktivitet, just att komma bort från innesittande och skärmar. Nu har det blivit helt accepterat, konstigt nog. Även farsorna sitter och kör TV-spel lika inbitet som sina barn, med sina kompisar i egen ålder. Risken för fetma och olika sjukdomar måste ju vara lika stor nu som på 90-talet och alla decennier bakåt, så det är väldigt konstigt hur det har blivit. Hur normer ändrar sig med tiden och vad som anses accepterat. Jag gillar just att ta långa promenader, det har jag alltid gjort. Alla andra ville bara sitta inne redan som barn. Även nu.
Nej, det är inte så konstigt egentligen. Det beror ju som jag säger på att majoriteten är slö och lat. 🙂
En annan rolig grej är att folk ofta tar bilen till gymmet för att det är ”så långt att gå/cykla”…Och hellre betalar för att sen ta ut sig på löpbandet där. Samma personer som alltid tar hissen istället för trapporna också av samma anledning.
Ja, absolut.
Apropå manshat iaf…Jag hamnade hos en ny bloggtjej i våras. Verkade trevlig först och svarade glatt, skrev t.o.m. att jag var jättegullig, etc. Sen skrev hon bara inlägg om att hon hatade män efter något som hänt på krogen, att precis alla var lika. Jag skrev att hon i så fall bara haft otur. Att jag själv hade jättemånga negativa erfarenheter av folk av bägge könen och alla sorter. Och tillade med glimten i ögat att hon ju alltid kunde möta och umgås med mig, så vore hon garanterad att aldrig bli illa behandlad! Bara som vän om hon ville och att jag skulle tycka det var jättekul. Så skulle hon samtidigt få en bättre erfarenhet av en kille också. Och jag skrev att fördomar aldrig var bra, vad det än gällde. Frågade om hon skulle ha lika förståelse för en person som skrev att den hatade invandrare också och var rasist, bara för att de hade många negativa erfarenheter av invandrare? De kommentarerna tog hon bort och fortsatte bara skriva om hur mycket hon hatade män och att alla var precis lika utom ett fåtal som hennes pappa, m.m. Och att alla män som inte var feminister var helt tappade. Mig förbisåg hon helt. Hade t.o.m. skrivit till mig en gång att killar var skit. Jag återvände aldrig.
Det är alltså helt bevisat att manshatare inte kommer ändra uppfattning även om de möter någon som verkligen är snäll mot dem. Hellre ta chansen att kränka denne, då det blir en ”hämnd” på hela det manliga könet. P.g.a. vad andra individer gjort. Jag har mött flera av den sorten också. Alltför många nu.
De värsta människorna jag har träffat i livet överlag, som har varit allra elakast, kränkt bara för sakens skull, ljugit och även haft närmast till raseriutbrott så fort något bara inte går deras väg och de får allt de vill, har ofta varit just av kvinnligt kön. Och de jag har upplevt mest värme, förståelse och empati i överlag, har varit ”vita medelålders heterosexuella cis män”. Varför i hela friden skulle jag då vilja vara feminist? Vad skulle det över huvud taget hjälpa mig på för sätt eller göra min värld bättre? Snacka om att bara se sig själv….