Annie Lööf om anständighet

Medan riksdagen lekte ”hela havet stormar” under ett halvår i höstas, var det inte sällan man fick höra att nästa statsminister skulle bli Centerpartiledaren Annie Lööf. Främsta argumentet till detta brukade vara att hon hade varit inbjuden till Bilderberggruppen, precis som flera tidigare statsministrar. Ett underligt argument med tanke på att massor av andra svenska ministrar och riksdagsledamöter också varit där, utan att för den sakens skull blivit statsministrar efteråt…

Men nog för att det ändå var just Annie Lööf som bär stor del av skulden till höstens riksdagsanarki: Ena stunden gick det bra för henne att tillsammans med Sverigedemokraterna avsätta Stefan Löfven som statsminister, nästa stund gick det ännu bättre att tillsammans med Vänsterpartiet rösta nej till Ulf Kristersson som en ny sådan eftersom hon inte ville samarbeta med Sverigedemokraterna.

Nej, Annie Lööf och Centerpartiet vill absolut inte samarbeta med ytterkantspartier, det är inte ”anständigt”. Det var hon tydlig med under sitt tal i Almedalen ikväll. För att slippa samarbeta med ytterkantspartier samarbetar hon än med Sverigedemokraterna, än med Vänsterpartiet, det senare med vilket hon åter satte Stefan Löfven på tronen. Mer anständigt så.

Med tanke på hur mycket hon samarbetat med både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet känns det rätt tragikomiskt att höra henne stå och säga att hon aldrig kommer att samarbeta med dem. Inte blir det bättre av att hon säger att hon hellre vill samarbeta ”med mittenpartier”. Det viktiga är väl för helvete inte vilka det är som samarbetar utan vad det är för beslut som fattas!

Om det skulle vara Feministiskt Initiativ som drev igenom att det verkligen togs krafttag med brottsligheten, att dömda våldsverkare överhuvudtaget aldrig längre släpptes ut på Sveriges gator, då skulle jag applådera! Jag skiter fullständigt i vilka som fattar besluten, det enda viktiga är vilka beslut det är som fattas! Och det är det som är anständigt.

Där delar inte Annie Lööf åsikt med mig, men det kunde man nästan tro ibland under hennes tal, då hon talade om att ”kavla upp ärmarna” ”ta ansvar” och ”samarbeta”, trots att det är hon själv som starkast av alla politiker gjort raka motsatsen till allt detta och vägrar att lämna sandlådan. Ja ”samarbeta” vill hon gärna, utom med ”ytterkantspartier” då. Det kan betraktas som märkligt att aldrig någon vetgirig journalist frågat henne varför hon samarbetade med såväl Sverigedemokraterna som Vänsterpartiet i ovan nämnda exempel, men ett svar på den frågan känns väl inte så viktigt för svensk mainstreammedia…

Annie Lööf betraktar sitt eget parti som ett ”mittenparti”. Men det gör inte jag. Jag ser Centerpartiet som Sveriges kanske farligaste extremistparti med den globalism och islamism som osar där. Det är märkligt att vänstern vill samarbeta med människor vars intresse av utlänningar bara handlar om väldigt billig arbetskraft ”för dom allra rikaste”, men det handlar ju om förmågan av att vifta med rasistkortet och köra på med den gamla trötta naziskrämseln.

Även den hördes av flera gånger under kvällens tal. Det var inte sällan jag började undra ifall det var Mona Sahlin som skrivit talet, för jag har nog inte hört lika mycket naziskrämsel sen den senare var ”Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, som vilken hon blundade totalt för såväl islamister som vänsterextremister och enbart fokuserade på några hundra nazister i landet som hon hela tiden yrade på om.

Men med tanke på att Annie Lööf gärna vill känna sig ”anständig” och inte fraternisera med Sverigedemokraterna på grund av deras ursprung, känns det ändå märkligt att hon inte vill tala ytterst tyst och lite om nazismen, om hon ska vara partiledare för Centern, det parti som en gång i tiden starkast tog till sig av rasbiologi, judehat och främlingsfientlighet. Precis som sossarna och vänstern har Centern noga avstått från att göra upp med sin historia- det känns väl mer anständigt så kanske…

Det här inlägget postades i Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Annie Lööf om anständighet

  1. Mr Snuggle skriver:

    ”Om det skulle vara Feministiskt Initiativ som drev igenom att det verkligen togs krafttag med brottsligheten, att dömda våldsverkare överhuvudtaget aldrig längre släpptes ut på Sveriges gator, då skulle jag applådera! Jag skiter fullständigt i vilka som fattar besluten, det enda viktiga är vilka beslut det är som fattas! Och det är det som är anständigt.”

    Bra skrivet!

  2. Mr Snuggle skriver:

    Jag skulle vilja se ett samarbete mellan V och SD, det skulle vara rätt intressant att följa. 🙂

    Sen önskar jag att man även kunde få in ett vedertaget uttryck i samhällsdebatter om ”vita kränkta kvinnor”. Så att man kunde avfärda all deras bitterhet, fördomar och dåliga manssyn med det. Hela deras version av jämställdhet. Särskilt då kvinnor i andra världsdelar samtidigt lever under hemska förhållanden och förtryck, vilket sällan uppmärksammas av de svenska feministerna. Ville de verkligen göra en insats, skulle de bege sig till dessa länder och försöka få till en förändring där istället, på plats.

    Otroligt även att vissa använder argumentet om våld i nära relationer som ”bevis” på hur män är och rättfärdigande av sitt hat mot hela könet i fråga. Fanns det inte massor av andra att välja för dessa kvinnor innan de slutligen gjorde sitt val? Lämnar man inte vid första slaget? Ska alla helt vanliga, laglydiga och hederliga män som aldrig fått något alls från det andra könet ändå behöva vara med och betala skyddsboenden och dylikt till kvinnor som valt fel genom sina skattepengar? I ett samhälle där det sägs att alla har ett eget ansvar för sitt liv och de val man gör.

    • bergersjo skriver:

      Well på min tid så lämnade jag inte vid första slaget. Men det fanns en skillnad ändå: Den som blev slagen (jag) var man och den som slog var kvinna.

  3. Mr Snuggle skriver:

    Precis lika allvarligt, oavsett kön. De personer jag mött som haft allra närmast till raseriutbrott och ilska har som sagt ofta varit just av kvinnligt kön. Dessa kvinnor kommer samtidigt visa undergivenhet mot ”alfahannarna” (kriminella eller själva våldsamma och därmed mer intressanta också pga sin ”farliga” natur) – det är bara de snälla de vågar ge sig på.

    Sen är det ju skillnad på våld och våld. Örfilar och sånt bör ju heller aldrig ges, men tillfogar ju ingen egentlig kroppsskada utan är mest en förolämpning mot mottagaren. Men den enda gången våld egentligen är okej i någon mån som jag ser det, är i självförsvar.

    • bergersjo skriver:

      Självklart är det lika allvarligt. Min poäng är att jag förstår varför de inte lämnar dem. Om man är ihop med någon som man älskar och måste välja mellan att utsättas för våld eller att lämna den, är det sannolikt för de flesta lättare att välja det första. Livet blir fattigare utan kärlek och även om förhållandet är negativt och rentav farligt för en betraktar man det ändå som bättre just på grund av att man älskar den man lever med.

  4. Mr Snuggle skriver:

    En annan skillnad är att de flesta kvinnor alltid har massor av valmöjligheter, då det allra oftast är de som väljer. Vilket de flesta män inte har.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s