Se mig!

Det florerar nu en film i sociala medier med Henrik Schyffert, där han sitter och bankar på ett bord och vrålar som en babian, medan folket runtomkring fnissar lite generade, som fjortonåringar när deras pappor envisats med att dra en pinsamt fånig vits för deras pojkvänner för att verka coola.

Och det räcker inte- Schyffert bestämmer sig för att klättra upp och ställa sig på bordet också, och stå där på huk framför ansiktet på personen på andra sidan, fortsätta vråla och banka på det.

I kommentarsfälten kan man läsa mängder av nedlåtande frågor:

”Vad skriker han?!”

Jag vet vad han skriker.

Han skriker ”se mig!” alltmer desperat.

Henrik Schyffert- för drygt 20 år sedan en av Sveriges roligaste komiker. Men skratten är annorlunda idag- numera är det inte längre uppskattade skratt åt hans vassa humor, utan hånfulla skratt åt honom för att han gör bort sig.

Jag tror att vägen neråt började när han beslutade sig för att ge sig in i politiken. Det verkade nog väldigt enkelt- han skulle håna Sverigedemokraterna. Lätt som en plätt, alla som inte själva var sverigedemokrater avskydde ju dem. Inga bekymmer, lätta pengar.

Men den värdegrundscertifierade vänsterhumorn har inte åldrats med värdighet.

Tydligaste exemplet på det var väl när han höll sin föreställning ”Var inte rädda” i Sundsvall samma dag som terroristen Rakhmat Akilov genomförde sitt massmord på Drottninggatan i Stockholm. Publiken tyckte inte att han skulle ställa in. Vad mordoffren från terrordådet hade tyckt, kommer vi aldrig få veta…

Idag är det inte längre lika lätt att håna Sverigedemokraterna. De tävlar med sossarna om att vara landets största parti, och till skillnad från övriga riksdagspartier behöver de inte påstå sig ha varit naiva.

Henrik Schyffert- näthatartrollet som skrivit världens äckligaste kommentarer i twitter, och hyllats för detta av Greta Thunbergs mamma Malena Ernman.

Henrik Schyffert- den ekonomiska experten som hävdade att migrationen skulle kosta som två pizzor, en Fanta och ett Netflix-abonnemang. Det där har han fått äta upp många gånger, men inte tillräckligt många för att inse att det är dags att kliva bak nu.

Ja, hans tokiga utfall verkar bara bli knäppare och galnare- och som jag tidigare skrivit, alltmer desperata. Jag tror att han är narcissist. Han vill bli sedd och uppskattad. Han vill stå där i rampljuset och höra skratten och applåderna.

Därför fattar han inte att nu är det hög tid för honom att ta sin unga hustru, göra en white flight till en mysig liten ö någonstans i Filippinerna och leva långt borta ifrån offentligheten i Sverige. Eller ensam, om hon hellre vill stanna. En gång tog han in henne i kändisskapet och elitsamhället som festlig och vass komiker, men nu har han blivit en allt tyngre ryggsäck för henne som desperat gammal gubbe med gårdagens politiska agenda fortfarande svävande där inne bland de oslipade knivarna i det tomma stallet.

Men kanske är hon av samma sort som han, vad vet jag? Det enda jag vet är att det är tid för honom att kliva bak nu. Långt bak. Rampljuset är inte skönt längre. Lamporna är släckta och publiken buar och kastar tomater.

 

Det här inlägget postades i Dagligt flum, Dumburken och annan media, Samhället och Skamhället och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Se mig!

  1. Kristian skriver:

    ”för drygt 20 år sedan en av Sveriges roligaste komiker”

    Skulle snarare säga ”för 20 år sedan stod han ofta bredvid en av Sveriges roligaste komiker (Robert Gustavsson)”.

    Annars vad det bara att hålla med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s